Får inte huset :(

Har han verkligen ändrat sig då? Han kanske bara nickar och ser glad ut för att slippa diskussionen...? Att diskutera vad som ska hända med ens hus när man dör, eller blir för gammal för det, är ju inte det trevligaste middagsämnet direkt.

Och från styvsonens sida kanske det bara är ett sätt att berömma hur fint huset är, snarare än ett faktiskt intresse? Eller så antar han att du inte vill ha huset eftersom du redan har flera barn och eget boende?

Ja, så kan det ju vara. Men det kan också vara så att de ändrar sig i skarpt läge. Huset betingar ju uppenbarligen något sorts ekonomiskt värde med tanke på att du inte har råd att köpa det trots att du och din man har ett buffertsparande. 

Han är 64 år och har problem med ryggen. Det är de närmsta åren det är tal om att flytta.

Vi bor i lägenhet och de vet mycket väl att vi vill ha huset.

Anonym (Ledsen) skrev 2016-07-25 10:12:22 följande:[/quote-nick]De är helt okej med att jag får huset och ingen av oss bryr oss om pengavärdet.[/quote]

Jag tror ändå att en så stor gåva som ett hus måste räknas som förtida arv, så om du får huset se till att det görs en värdering. Dina halvsyskon kan drabbas av elände och behöva pengar. Få människor subventionerar sitt syskons stuga hellre än hjälper sitt olycksdrabbade barn tex. Pengar är lätta att strunta i tills den dag man verkligen behöver dom! Jag förstår din pappas sambo också, din pappa får pengar för huset om hennes son köper och de pengarna kan de resa eller bo bättre för, istället för att bara ge bort det.

Jag tycker det är så tragiskt när det blir osämja över ting som hus, det blir så ofta bara fel när saker börjar gå i släkten och blir symbol för lycklig barndom.

Tråkigt, men inte så mycket att göra åt. Din far bestämmer över sina prylar, men du bestämmer vem som är dig nära.

Om inget var uttalat hade det inte varit konstigt men efter att ha blivit lovad huset i 20 år hade jag känt mig grymt sviken.

Jag tror ändå att en så stor gåva som ett hus måste räknas som förtida arv, så om du får huset se till att det görs en värdering. Dina halvsyskon kan drabbas av elände och behöva pengar. Få människor subventionerar sitt syskons stuga hellre än hjälper sitt olycksdrabbade barn tex. Pengar är lätta att strunta i tills den dag man verkligen behöver dom! Jag förstår din pappas sambo också, din pappa får pengar för huset om hennes son köper och de pengarna kan de resa eller bo bättre för, istället för att bara ge bort det.

Jag tycker det är så tragiskt när det blir osämja över ting som hus, det blir så ofta bara fel när saker börjar gå i släkten och blir symbol för lycklig barndom.[/quote]

Min pappa och hans sambo har massa pengar, de BEHÖVER inte det för huset, hon bryr sig inte om pengarna, lovar att det bara är för att jävlas med mig och se till att hennes son får huset istället.

Prata med din far, han gör vad han vill med sin egendom och om du ska kunna köpa loss huset så kanske ni får göra upp en plan och även skriva ett avtal på det.

Prata med din pappa utan hans sambo. Fråga honom hur han tänkt med huset. Säg att du trodde eftersom han sagt under hela din uppväxt att du skulle få ta över huset en dag att det var så det var tänkt. Säg att du önskar inget högre än att få göra det men att du inte har råd att köpa det. Vill han sälja det så vill du gärna veta det så att du i framtiden kan planera för ett annat boende.

Så som din pappa uttryckt sig tidigare verkar det ju som att du redan fått huset i gåva och att ni nu väntar på att kunna flytta in då de ska skaffa annat boende. Det är klart att du blir förvirrad och ledsen TS. Du sitter med man och barn i en lägenhet och väntar på ett hus som din pappa givit dig. Det verkar ju inte ha varit så svävande utan konkret; när vi flyttar får du huset. Kan han juridiskt ens vika från det? Har du inte redan fått det som gåva?

Hur kunnig din pappa om det här med sambolag, giftorättsgods, testamente och arvsrätt? Att bara säga "-Du får huset" till dig utan att ta hänsyn till sin nuvarande livskamrat (som kanske investerat och underhållit huset, vad vet jag) och särkullsbarn låter tyvärr vädligt naivt.

Morska upp dig och ta strid nu om du seriöst är intresserad av huset. Försök släpp det emotionella samt förtreten att ni inte har möjlighet att ta stora lån just nu. Strunta i om din pappas kvinnas son är rik som ett troll. Det hör inte hit.
Sen tar du ett enskilt samtal med din pappa och fråga om han någon koll alls på juridik. Om inte, fråga honom rakt ut om det fortfarande är hans avsikt att du ska ha huset. Sen kontaktar ni en juriist, utan att blanda in någon annan. Där får ni reda på allt vad som gäller och vilka möjligheter som finns att uppfylla din önskan. Skaffa dig kunskap själv. Annars sitter du i baksätet och blir styrd av andra.

Din pappas kvinnas son (som nu blivit kär i huset) har ju arvsrätt från sin mamma. Huruvida hon äger delar av huset har jag inte lyckats förstå av tråden. 

Jag undrar också var din pappa och hans kvinna ska bo när de inte vill ha huset längre. Har de någon plan för det? Behöver de pengarna från huset för ett nytt boende? Fråga din pappa om det också.