Får inte huset :(

Ja, jag förstår att det kommer räknas som det, men det är inte så jag menar.. Jag menar alltså pengar i övrigt, som kommer vara betydligt högre summa än vad huset är värt om allt inte går käpprätt åt helvete med deras ekonomi.

Självklart skulle vi se till att allt blir rätt gjort.

Jag blir bara trött när folk är dryga och påstår att jag är ett bortskämt barn utan koll. Tack till de som gett vettiga svar dock!

Ts, du vill inte ha huset av ekonomiska skäl, du vill ha HUSET och tycker dig ha blivit lovad det. Jag kan förstå dina känslor och du har all rätt till dem. Men du kan fortfarande inte skylla på din pappas sambo. Det är din pappa som bestämmer vad som ska hända med hans hus, ingen annan. Så ta det med honom.

Om din pappa förutom huset har en förmögenhet så är det ju inga problem med att du får huset som ett förskott på arvet. Ni får ju helt enkelt räkna på vad dina syskon får i pengar när din pappa går bort och sen räkna av huset och se om du dessutom behöver kompensera dem ekonomiskt så att det blir lika.

Jag förstår dig när du säger att det inte handlar om pengar. Huset har ett affektionsvärde för dig och dessutom har din pappa gett dig ett löfte som han nu, utan förklaring backar på. Många här hakar upp sig på "att man inte kan ta för givet att få en så pass dyr sak som ett hus". Självklart inte, men däremot borde man väl kunna lita på en förälders löfte?

Jag hade tagit väldigt lätt på min relation till min pappa om han uppfört sig som din pappa gjort ts. Föräldrar är alltid föräldrar och om man inte kan lita på dem, vem kan man då lita på? Jag hade låtit min pappa göra som han ville, men han hade absolut inte kunnat förvänta sig något utav mig i framtiden. En vänlig men mycket sval relation med andra ord, men det är ju så jag funkar...

Din pappa har lovat något han inte kan hålla med särkullbarn och ny fru.

Inte *kan* hålla? För att han skaffat sig en välbärgad sambo och som har ett dito välbärgat vuxet barn?? Det kan finnas många anledningar till att pappan upplever sig inte kunna hålla löftet (om han också uppfattat det som ett löfte att skänka huset) men knappast detta.

Hans his är hans vad oavsett vad som har sagts. Idag vill han ha betalt och det är hans val.

En fru/make saknar arvsrätt utan testamente när det bara finns /särkull/barn, och ärver bara med fri förfoganderätt när barn saknas eller alla barn är gemensamma (d v s det finns efterarvingar så hon förfogar inte att testamentera som hon vill).

Tror du blandar ihop arv med bodelning. Där ingår ju ett hus värde efter avdrag för lån i bodelningen, Iofs ska var och en i första hand tilldelas sin del i bodelningen från den egna egendomen men om t ex frun har låga tillgångar och maken bara ett hus kan det ju komma att konkret handla om just en del i ett hus /värde/.

I TS fall är ju detta inte relevant då paret är sambor. Arvsrätt hade hon som sagt inte haft som gift heller. Inte heller skulle hon få tillgång till makens egendom vid bodelning utan äktenskapsförord, då kvinnan enligt TS har egna tillgångar som överstiger pappans (det skulle alltså vara hon som fick kompensera de maken/makens sida i samband med skilsmässa eller dödsfall)

Undrar lite hur pappan har uttryckt sig angående huset under åren?

Har ni suttit ner och pratat och gjort upp detta? Eller har han sagt lite sådär "du ska minsann ha huset en dag". Eller sagt "en dag ska du få det här huset helt gratis".

Exakt hur har han uttryckt sig?

Vad säger din pappa när du pratar med honom själv?

Nej. En maka äger halva huset och hälften av allt annat om inget annat är avtalat. Denna ärver då naturligtvis ingetmen äger hälten av allt, precis som vid en bodelning vid skilsmässa. Som sambo ärver man bara om man har skrivit testamente om det.

Jag förstår att du är ledsen TS. Och vad jag förstår handlar det inte om att du är ute efter pengar, utan att du vill ha kvar ditt barndomshem. 

Tycker det är rent ut sagt förjävligt att din "styvbror" måste ha just det huset. Han har inte växt upp i det huset, det är DIN pappa som byggt det och det är DIN uppväxt som sitter i det husets väggar. 

Bråka inte med sambon och hennes son, utan ta det här direkt med din pappa. Berätta hur mycket huset betyder för dig, och att det inte handlar om pengar. Kan du ta lån och köpa huset för en symbolisk summa? Eller i alla fall ett lägre pris än vad det är värt? 

Du och din pappa kanske kan göra upp ett avtal där du för över en summa till honom varje månad. Då slipper du blanda in banken och du slipper dra på dig räntekostnader. 

Som sagt - prata med din pappa. Fråga vad som förändrats. Fråga varför han inte längre vill att huset går till dig. 

Men bråka inte, utan var lugn och saklig.