Just fått veta att jag ska bli farmor igen

Ja en del tror tyvärr att det är så. Don't get me started...

I mitt fall kan man nog skylla på mina föräldrar fram till den dag då de har ett sådant allvarligt samtal med min bror och i och med att de inte lärt honom grundläggande kunskaper utan format honom till en person som saknar dessa tycker jag att de måste ta sin del av ansvaret.

Jag tycker inte att de ska fortsätta curla min bror, det förstör hans liv i längden. Men jag tycker också att det vore fel om de i knappt 30 år har lärt och hanterat hans ekonomi på ett sätt och sedan från en dag till en annan ändrar upplägget. Min bror skulle garanterat bli skuldsatt och hamna hos kronofogden ganska snabbt och ärligt talat skulle jag lägga delar av skulden hos våra föräldrar. För de har inte tagit sitt föräldraansvar och lärt honom ta ansvar. 

Om de däremot gav honom ett halvår och sa att nu får du börja spara till en buffert, lära dig det du behöver kunna veta och efter vår deadline får du klara din ekonomi på egen hand. Då tycker jag de gjort rätt. Då är det hans eget ansvar sedan, hur det än går. 

Jo, lite så. Har man inte lyckats få in budskapet förr så får man kanske börja med att göra ett Mini-Lyxfällan och kolla på en rimlig budget åt familjen eller personen, samt förklara vad de har att hålla sig till för att det ska funka.

Förstår din besvikelse. 30 år och kan inte ta hand om sig själv.

Dra in allt utom barnvakt, säger jag. :(

Jag hade hållit med dig om det gällt en 7-åring, en 10-åring, en 14-åring, en 17-åring eller till och med en 19-åring - men nu rör det sig, i alla fall i ts fall, om en mer än 30-åring och när det gäller människor som snart själva befinner sig i yngre medelålder så anser jag att man mycket väl kan ändra sig från en dag till nästa utan föregående varning och pedagogisk tavla med tusenlappar på. Det hör till vuxenlivets villkor att sådant kan inträffa. 

Är din brorsa också 30 år så gäller min inställning honom också, är han en hel del yngre så tycker jag ditt sista stycke låter som en bra strategi. 

Än så länge har ingen bebis kommit, så jag tycker att det är bäst att jag håller mig undan så att jag inte riskerar att säga för mycket.

Tills hans försvar bör jag också tillägga att det inte så mycket har handlat om att han gjort dåliga ekonomiska val. Istället har han drabbats av dödsfall, sjukdom efter olycka, tvingats byta arbete ofta för att hans fysik efter olyckan gör det svårt att utföra tyngre arbetsuppgifter, en storm som förstörde stora delar av gården och som försäkringsbolaget vägrat ersätta då han just fått hem brev om att uppdatera försäkringen efter en omfattande renovering.

I det skick fastigheten är innebär en försäljning en enorm förlust för honom. Där har vi istället hjälpt till att återställa en del av det som blivit förstört genom att dels gå in med kapital men också att hjälpa till med art snickra, måla och vara barnvakt när det behövts. Det är dock mycket arbete som återstår.

All denna otur har inneburit att han fått fler utgifter än han periodvis haft råd med och i den mån vi har kunnat har vi hjälpt till. Tex genom att betala skatten på bilen så att han kan ta sig till jobb för några bussförbindelser finns inte och cykla den sträckan med hans skador går inte.

Han har under det här året varit på väg tillbaka ekonomiskt och har kunnat göra arbeten på huset som är nödvändiga för att det ens ska vara möjligt att bo där.

Och vi är såklart överlyckliga att han träffat en tjej som han håller av så mycket att de vill leva tillsammans. Men han har gjort det väldigt klart för oss att han absolut inte vill ha fler än ett barn och därför känns det väldigt olustigt att de annonserar ut att de väntar barn. Hon har gått halvvägs och de har bott ihop i en knapp månad. De har inget kapital, ett barn var med sig i bagaget, inga barnsaker sparade då det var flera år sedan hans föddes och han var ju som sagt klar med den biten.

Har de ens ställt sig frågan vad de har att erbjuda ett barn just nu? Troligtvis inte.

Såklart kommer vi inte att klippa banden och inte kommer vi tycka mindre om det här barnet. Just nu behöver jag bara få tycka att hela idén är korkad och väldigt ogenomtänkt.

Nog för att vi har ställt upp. Det gör man nog om man kan när ens barn riskerar att förlora allt. Dock har vi inte obegränsat med resurser. Särskilt inte som en av oss just gått i pension. Vi kan helt enkelt inte försörja barnbarn och rätta till hans hus om vi själva ska ha en skälig levnadsstandard. Vi är aktiva med ett innehållsrikt liv och är inte redo att ge upp allt för att passa barnbarn eller bygga på heltid.Tackar för att jag har fått skriva av min frustration och för att ni varit så förstående.

Ställ på det ni vill och kan, som någon sa: baka bullar, gå ut i skogen och plocka svamp och liknande när ni träffas/passar barnbarnen.
Det är inte alltid som pengar är räddningen, särskilt inte som det gör er begränsade.
Att passa barn en stund eller liknande, som är gratis, kan ge enormt mycket positivt, både för er relation till era barn och era barnbarn. (om ni orkar och vill ha en relation med dem)

Curla vuxna barn till den grad att dom blir helt osjälvständiga är aldrig bra. Hög tid att dom får lära sig hur saker och ting funkar. Sen kan ni så klart finnas där och vara trevliga som vanligt, men utan att ge slantar.

Hoppas Carl Philip och Madeleine läser den här tråden

gläds åt barnbarnet men var tydliga med att ni inte kommer att hjälpa till mer ekonomiskt.

Om det är så ni känner alltså.

Vad jag förstår var barnet inte planerat och då kan i alla fall jag se det som ansvarsfullt av er son med sambo att ta hand om barnet (har svårt att se det som ett dåligt beslt). men de måste förstås hantera sitt eget liv själva och mor och farföräldrar ska kunna spela en "bonusroll" i barnbarnets liv.

Med det vill jag säga att ni kan frånsäga er allt ekonomiskt ansvar för sonen utan att för den skulle visa eller yttra era åsikter om att sambon blev oplanerat gravid. Ni kan glädjas för barnbarnet utan att ställa upp ekonomsikt. (Sen bör ni ju behansla det barnet lika vid födelsedagar mm som andra barnbarn förstås).

Nu är jag inte med. Ska jag inte lyssna på personen eller det mig personen inte ska lyssna på??