Just fått veta att jag ska bli farmor igen

Jag förstår att du tycker att det är jobbigt eftersom din son inte verkar kunna ta ansvar över sin ekonomi.

Men var väldigt FÖRSIKTIG!!! och visa INTE din besvikelse över det kommande barnet, det kan vara väldigt sårande!!

Min mamma blev sur när vi meddelade att vi väntar fjärde barnet.

Jag studerade (nästan klar med utbildningen) min sambo har stadigt jobb, vi har besparingar, hus, bil mm. Men hon blev så sur på oss och sa att hon tyckte det räckte...det var väldigt tråkigt!

Nu älskar hon sitt barnbarn såklart, vilket är härligt att se.

Tänk att det är ju ditt barnbarn som kommer, var glad! för det men när det gäller ekonomin tycker jag definitivt att du ska vara bestämd och helt enkelt inte låna ut något alls, låt de klara situationen, de växer av det annars gör du dem bara en björntjänst.

Förklara för dem hur du känner angående ekonomin och deras ansvarslöshet men säg att du ser fram emot ditt kommande barnbarn.

Det barnbarnet behöver också dig!

Fast hon gnäller inte över att de ställt upp mycket. Hon uttalar på ett anonymt forum sin besvikelse över att sonen, som man hjälpt mycket i en svår ekonomisk situation, som han tycks ha hamnat i genom en kombination av otur, ohälsa och förbiseende, innan situationen stabiliserats ska få barn, därtill med en kvinna han nyligen träffat och som också har ekonomiska svårigheter. Som grädde på moset tar sonen för givet att få fortsatt ekonomisk hjälp.

Jag kan med den bakgrund TS gett förstå att man valt att ställa upp, i tanke att det var övergående och att sonen också skulle göra sitt bästa för att klara upp det hela. Visst kan de nu välja att säga nej och låta sonen med ohälsan och den nedbrända fastigheten klara den nya familjebildningen bäst det går med sin sjukskrivna timvikariesambo. Vem vet, kanske skulle det gå finfint. Men kan du inte alls förstå mammans känsla?

Man ska komma ihåg här, tycker jag, att den gravida kvinnan antagligen OCKSÅ har föräldrar? Någon blir mormor också? Kanske dags att farmor/mormor delar på "ynnesten" att få bidra med pengar.....och ännu mera pengar.....och när dom är slut.....................ÄNNU lite mer pengar. Tar aldrig slut.

Har inte läst hela tråden men TS, vad har beskedet om graviditet att göra med att sluta hjälpa till med renovering att göra? En sak att sluta sticka till pengar, men att tvärt sluta hjälpa till med renovering känns som en bestraffning mer än något annat.

Min mamma har också alltid funnits där för min ständigt oföretagsamme och ansvarslöse storebror som jämt är arbetslös. Hon beklagar sig ständigt över att han nu är skyldig henne mer än 100 000 kr som hon troligen aldrig får tillbaka, men jag tycker att hon får skylla sig själv som inte klipper navelsträngen.

Men har din storebror en kvinna som din mamma OCKSÅ försörjer? 

Du har rätt till dina känslor TS. Och jag håller med om att du kan ta en paus i hjälpandet nu och bara få vara sur ett tag. Du och din man har gått igenom en hel del de senaste åren med er son och det är klart att ytterligare ett barn sätter en på en emotionell berg- och dalbana igen. 

Jag tvivlar inte ett dugg på att du kommer älska ditt nya barnbarn precis som det gamla, men ta en paus nu och skänk inte mer kontanter till er son. Hjälpa till och renovera kan man göra ja, men inte om det är NI som ska åka och köpa material och så vidare. 

Tycker du kan säga till din son att ni har kommit till en gräns nu rent ekonomiskt, men att ni gärna är med och ställer upp i andra lägen med barnpassning och annat. 

Ni är ju snart i den åldern att det snarare är han som ska ta hand om er istället för tvärtom...

Ursäkta att jag lägger mig i. Jag håller med dig men reagerar på det där sista...att det snart är sonen som ska "ta hand" om sina föräldrar. Nja där är jag inte med. Jag har två döttrar och de är mammas hjärtegull som jag gärna curlar (ej med pengar) MEN när jag blir gammal och hjälpbehövande så tänker jag att det är hemtjänsten som griper in. Inte behöver väl barn ta hand om sina gamla föräldrar i Sverige idag? I så fall så skulle ju de gamla hamna i ngn slags beroendeställning där det gäller att "curla och fjäska" allt man är värd!?

Jag önskar att det var som du beskriver, att hemtjänsten sköter markservicen, men verkligheten i dagens Sverige är att man som anhörig måste vara aktiv och stötta sina gamla föräldrar i olika hög grad beroende på deras egna förmågor. 

Lägg till det att många gamla har det svårt att få det att gå ihop rent ekonomiskt. 

Jag önskar att det var som du beskriver, att hemtjänsten sköter markservicen, men verkligheten i dagens Sverige är att man som anhörig måste vara aktiv och stötta sina gamla föräldrar i olika hög grad beroende på deras egna förmågor. 

Lägg till det att många gamla har det svårt att få det att gå ihop rent ekonomiskt. 

Nej, hur är det relevant för min fråga till TS?

En sak är att sluta låna/ge pengar och saker. En annan att upphöra att hjälpa en olycksdrabbad person att få ordning på sitt hem genom en personlig och i tiden avgränsad insats. Det sistnämnda har inte mycket med ett omdömeslöst beslut om barn att göra utan känns som en "bestraffning" för att man är besviken för att man inte gjorde abort i ett sådant läge.