Han tjänar mer och jag vill plugga

Kan inte varit en så dyr lägenhet med den lönen du har då. Men om du äger 60% av lägenheten tycker jag du ska stå för 60% av lägenhetens kostnader, du har ju större avkastning på den. Det enklaste hade varit gemensam ekonomi kan jag tycka men då ska ju även lägenheten vara era till hälften var. Varför ska han betala mer än dig för han har högre lön men du vill inte ge med dig av dina pengar till honom?

Hur vet du att TS har låg lön?

Hon skriver att sambon får ut 18.000 och att hon tjänar flera tusen mindre än det. Så då borde hon ha runt 20.000 i lön brutto max å det är inte en speciellt hög lön som gör att man kan få så stora lån.

Som gör att man INTE kan få så stort lån skulle d stå

Han skulle behöva betala betydligt mer om han bodde i egen lägenhet alt om han bodde kvar som inneboende där han bodde innan.

Jo jag tjänar ca 22000 när jag arbetar heltid. Vilket jag inte gör nu då jag ansvarar för vårat barns hämtningar och lämningar.

Avkastningen stämmer ju förstås. Jag säger inte att ni har fel, jag välkomnar att ni säger vad ni tycker liksom. Jag tycker bara att det känns som att jag står för allt här hemma och han kör sitt egna race, och när jag vill göra nåt så kan inte jag det pga ekonomi.

Anledningen till att jag fick igenom lånet trots min låga lön var för att jag kom upp i 30% handpenning.

Alltså, om vi skulle separera så skulle han behöva betala iaf 5000 mer i månaden åå boende, mer på mat och behöva lägga betydligt mer tid på barnet (dvs gå ner i tid). Så för min del känns det snarare som att det är HAN somm vill ha kakan o äta den.

Men om ni separerat skulle ju också du fått betala mycket mer? Du får det att låta som att du är den som gör sambon en tjänst och han ska vara "tacksam" och betala mer.. Jag hade inte velat leva med någon som ansåg att jag stod i tacksamhetsskuld till.

Du vill att han ska betala för att du hjälpt han att få en bättre boendesituation? Du vill typ vara hans hyresvärd med andra ord? Lever ni inte tillsammans som ett par?

Han säger att DU valt att gå ner i tid för att barnet inte ska gå 7-17, men delar ni på er så har han säkert barnet varannan vecka och han verkar inte tycka det är konstigt att barnet ska gå 7-17 på fskolan (om det nu är så som han säger att det bara var ditt eget val), så han behöver inte gå ner i tid. Du kan ju inte bestämma över barnets fskoletider under hans veckor, eller?

Jag tycker du har helt rätt i allt, förutom att han ska va tacksam och betala mer utan att få större del i bostadsrätten. Ska ni börja med "gemensam ekonomi" (eller att ni ska betala mer procentuellt) måste även du dela med dig.

Man ska inte behöva känna tacksamhetsskuld i ett förhållande, det är ju bara sorgligt :(

Så som de första här skrev, att för varje månad han betalar mer så borde han få större del i bostadsrätten. Det låter mer rimligt. Och att ni diskuterar vad hushållssysslor är värda etc, för det är inte heller rätt att en ska göra mer men ändå betala precis lika. Beräkna hur många timmar ni lägger var på hushållssysslor och beräkna värdet på de timmarna.

Det du gör kanske är värt en tusenlapp extra för honom?

Då tycker jag att alternativkostnadsmodellen borde bli en bra förklaringsmodell.

Vad skulle han få betala om ni separerade?

Vad skulle du få betala om ni separerade? Som student skulle du ju eventuellt ha rätt till bostadsbidrag baserat på räntekostnad och avgift och troligtvis underhållsstöd för växelvist boende. Du skulle ju troligen också få mindre kostnader för mat. Vissa andra kostnader skulle dock fortfarande vara mer eller mindre fasta.

Varför gå ner i tid? Barnet är väl på dagis på vardagarna? Jag är ensamstående pappa och när min son var liten funkade det alldeles utmärkt att jobba heltid och ta hand om sitt barn.