Är jag löjlig som vill ge min kille en puss när vi ses??

Ts, du är i ett förhållande som får dig att må dåligt. Gå vidare! Du är värd någon som tycker du är det finaste som finns, och som inte har andra vid sidan av. Oavsett offentliga pussar eller ej. Du är värd någon som får dig att må bra!

Ja det är det det vet jag. Men jag mår väldigt dåligt just nu och har knappt några vänner dvs inget sällskap och inget socialt liv utan honom. Jag är rädd att jag går under om jag lämnar honom nu. 

Jag önskar att det fanns någon sådan men är väldigt ensam just nu. Jag har ett litet barn och är ensam med det, inga vänner kvar och han är den enda som jag träffar. Utan honom har jag inget privatliv alls. Jag vill lämna honom men är så otroligt rädd att jag blir deprimerad då (eller ännu mer nere:(

Han är ingen kramig person någonstans. Han pussar mig aldrig näsan om det inte är när vi har sex. Det är jag som är kelig och vill ha kroppskontakt. Han verkar inte ha behov av det alls. Är ganska kall av sig generellt kan bli irriterad över att man visar honom för mycket omtanke t.ex om jag ringer eller sms för mycket en dag så tycker han att man beter sig som en galning. Vi är olika. Men ja, jag läser kanske in för mycket. Men han har varit oärlig så många gånger och den här gången var det han som lockade tillbaka mig mer eller mindre och då förväntade jag mig lite förändring i hans beteende även offentligt. 

TS: Du gick inte till gymmet för att ge honom en puss, du gick till gymmet för att pinka revir. Du ville visa alla där att ni var ett par. När han inte ville det blir det samma sak som att förneka ert förhållande. Börja jobba utifrån det, inte pussen.

Jag är inte alltid förjust i offentliga ömhetsbetygelser som pussar. När någon flickvän tidigare plötsligt har kastat sig emot mig för en pussar jag också instinktivt ryggat tillbaka och tyckt det varit opassande. Däremot kan jag på samma ställe öppet tala om vårt förhållande och även visa det, men på andra sätt.

Lustigt att en kram verkar vara värsta grejen för många här, särskilt i kyrkan (dvs gymmet). Ligga kan man tydligen göra till höger och vänster men en kram nej där går gränsen.

TS: Ni har ju inte kommit längre än KK på två år så det är bara att lägga ner om du inte vill vara hans sexdocka i två år till. Skaffa konto på dejtingsajter och börja leta andra män, många kommer vara intresserad av dig även om du inte tror det nu.

Håller helt med här.

Mår man dåligt med dålig självkänsla gäller det att den man är tillsammans med har bra fingertoppskänsla och stöttar för att bygga upp självkänslan. Att vara tillsammans med en känslomässig istapp leder nog bara nedåt..

Varför har du inga vänner kvar?

Tycker inte du överdriver, tvärtom är du lyhörd för dina egna känslor och gränser och behov. Tänker på detta inlägget när jag läser det du skriver, du kanske känner igen dig? www.arsinoe.se/kanslomassig-utsugning-och-att-fa-narhet-av-nagon-men-inte-kunna-ge-tillbaka/

Du tar med andra ord förmodligen större ansvar för relationen än din partner gör, vilket visar sig genom att han är "nöjd" och du otillfredsställd. När man inte får det man behöver i en relation är det klart att behovet kommer fortsätta göra sig påmint och märkas tydligare i och med att det inte "försvinner" utan snarare "förstärks" när man upprepade gånger blir nekad.

Det handlar inte lika mycket om att han säger "nej" som att han inte tar ansvar, skulle jag säga. Om man inte vill en sak kan man förmodligen "kompensera" för det på andra sätt. Problemet verkar ju inte ligga i miljön med tanke på att han beter sig likadant när ni är själva hemma.

Det kommer du inte att göra. Det är långt mer förgörande att vara i någons grepp där greppet består av ens egen längtan efter något mer, osäkerhet och gamla svek som bara ligger och gror istället för att läka.