Är jag löjlig som vill ge min kille en puss när vi ses??

Hur ska jag jobba på det? Jag frågade honom efteråt om jag inte får ge honom en kram offentligt? Han sa "ta det lugnt bara" jag var i andra tankar. Men han är ju alltid så. Ska jag fråga honom rakt ut? Och vad? Vad mer kan jag fråga för att få mitt svar? Handlingar säger väl mer än ord? 

Jag blev ensamstående väldigt tidigt mitt barn var väldigt litet. Ingen barnvakt då jag inte har släktingar i närheten. Blev svårt att få fritid, vänner droppade av, inbjudningar till gemensamma föreställningar slutade komma då jag var ensam. Tidigare blev vi bjudna hem till andra par men när jag blev ensam blev jag inte det längre. Inte ens till mina vänner. De bjuder bara andra par. Jag har när jag haft firitd kontaktat mina vänner. Men det räcker inte. De tycker jag aldrig har tid att ses och en del har till och med brytit kontakten med mig för att de tycker det är "dålig stil" att inte komma på födesledagsfester osv. Trots att jag velat. 

Efter många om och men har jag gett upp och inte orkat övertyga mina vänner om att jag vill ses men inte kan så ofta. Han (killen) är den enda jag har kvar som jag kan ringa som kommer och som har tid för mig nu. Känner mig väldigt sårbar om han försvinner ;(

Han springer efter mig som en galning när jag är arg på honom. När jag är glad och vill träffas verkar jag mest jobbig. Han verkar inte uppskatta den kärlek jag vill ge när jag mår bra. Men när jag är ledsen och drar mig bortåt lite känslomässigt är han på mig och uppvaktar. Känns som katt och rått ibland. 

Om du gillar det fortsätt och acceptera läget. Annars dra. Han lär inte ändra på sig. Troligtvi har han dig som något praktiskt reservflickvän som ger närhet och familjeliv i lagom doser medan han sysslar med annat.

Oj gick in i tråden i tron om att få läsa om ett enkelt problem.

Eftersom du inte klarar dig utan honom så får du ju lov att ta honom som han är.

På orginalfrågan så är det fullt rimligt att inte vilja pussas och kramas ute. Jag och min man har alltid valt att göra sådant när vi är ensamma eftersom det snabbt blir obekvämt för resten av sällskapet om några håller på och kelar.

Du erkänner dessutom att pussen handlade om så mycket annat än att visa kärlek. En puss borde endast vara en kärleksförklaring.

Vad gäller allt annat du berättar om honom så verkar han vara en ganska dålig partner speciellt åt dig eftersom ni är så olika.

Du är inte heller en ängel direkt eftersom du håller kvar vid ett förhållande, inte av kärlek utan för att slippa vara ensam...

Ja, handling säger mer än ord men det viktigaste är kanske inte att pussas på gymmet utan att han offentligt och tydligt visar och står upp för att ni är ett par.

Än ni moderna kanske det innebär en facebookstatus eller motsvarande
Är ni mer gammaldags så kan det vara saker som att gå hand i hand på stan, prata om varandra som pojk/flickvän, ta med till kompisar och familj, göra saker tillsammans som par offentligt.

Om han konsekvent vägrar att offentligt erkänna att ni är ett par så får du acceptera att han ser dig som något tillfälligt medans han jagar vidare. Eller så vill han inte att hans vänsterprassel ska ana att det finns en flickvän.

Måste väl vara bättre att skaffa vänner än att försöka vara ihop med någon som inte är med på noterna.

Utan att ha läst hela tråden:

Det här är väl ett typiskt fall där man antingen är lika eller olika.

Är man OLIKA kan man kommunicera kring hur öppen man vill/bör/ska vara med sin relation i offentliga sammanhang. Kan man inte jämka i den kommunikationen så får man acceptera att man är olika, eller tyvärr avsluta relationen. Men är allt annat bra så är det ju ett väl drastiskt steg.

Är man LIKA är det ju jättebra. Och där måste jag tillägga att jag personligen har en utmärkt självkänsla och dito självförtroende. Och likaså min partner (sambo). Vi behöver inte bekräftas. Men vi älskar båda att göra det. Vi är båda jättestolta över varandra och vår relation och älskar att vara fysiska och gulliga mot varandra. (Vilket så klart inte betyder att vi hånglar upp varandra mot en lyktstolpe) Sist vi sågs på stan kom han nästan springandes och pussade och kramade mig. Fast vi setts på morgonen. Och ja, vi är över 40... :). Kaka söker ... trivs bäst med ... maka.

Det är det säkert men inte lika lätt.

Ja. Bara att nu känns det förnedrande att ta upp det till diskussion.