Hur gör ni med sparandet till era barn?

Se min frågeställning I inlägget ovan.

Äh, du har ett yttepyttelån på max 600000, minder än 1% ränta (plus lite dryga 200 000 OM du hade 3 ungar). Det har gått till att betala ditt uppehälle. Du har betalat för lite böcker, material, kanske, KANSKE en dator, fast den hade du nog köpt även om du inte studerade. Någon hundring i kåravgift, max 5000 i böcker osv per termin. Det är INTE att betala för sina studier.

Det här är att betala för sina studier:
35 000 USD i ren studieavgift. Som du betalar själv. Ur egen ficka.
12 500 USD för mat och husrum. Som du betalar själv. Ur egen ficka.
2 200 USD för studiematerial. Som du betalar själv. Ur egen ficka.
Personliga utgifter (som kläder, hygienprodukter  osv). Okänd/omöjlig siiffra, Med Egna pengar. Ur Egen ficka.

Det är 50 000 USD, eller lite dryga 450 000 kr, som du ska hosta upp. PER LÄSÅR!

Har du tur så kan du ju få lite stipendier eller så.... 

CSN lån..... pytt.

_______________________________________________________________

För att svara på TS:
Jag har inga barn, men om jag hade det.så hade jag gjort som min bror: Spara lite på sidan som ungarna inte vet om, och sedan låtit ungarna spara själva, från låg ålder. Ett eget långspar och ett eget målspar skulle alla ungar må bra av, tror jag.

Det här är intressant och kul att se hur andra gör.

Jag sätter undan ca 2000kr per månad till min son har har även köpt en del konst till honom där jag bedömer att värdestegringen kommer att vara god och naturligtvis öppen för honom att omsätta till reda pengar den dagen han blir myndig.

Då jag är skild ifrån sonens mamma vet jag att även hon sparar ett likvärdigt belopp och mina forna svärföräldrar ett något högre. Han kommer väl att kunna betala ett riktigt bra boende den dagen det är aktuellt och det ser jag som en riktigt god start på vuxenlivet.

Vår dotter är fortfarande under året, men vi sparar inte till henne. Pappan tycker inte att det är en bra idé och jag är lite kluven.

Tycker dock tvärtemot flera i tråden angående CSN-lån. Sparar vi pengar till dottern så vill jag främst att det ska gå till det, så hon får en vettig utbildning. Och körkort.

Bostad däremot.. även om det bara är summan så hon kan ta lån så känns det ändå som att vi låter henne få allt serverat. Det är inte en mänsklig rättighet att köpa en bostad.
Ser utbildning som mycket viktigare, och vem vill ta lån egentligen?

Men just nu väntar vi med sparandet, och sparar till oss själva istället som familj. I framtiden kan jag kanske tänka mig 500 kr per månad eller så.

Blir nyfiken: Hur gör ni själva då? Med en inkomst på - vad är det nu du brukar svara - 40-50000 brutto, kan du inte lägga undan en tusenlapp per barn? Eller vill du inte? Spelar det någon egentlig roll att det är just barnbidraget som TS sparar - om hon hade skrivit att de sparar en random tusenlapp eller femtonhundra dvs utan att skriva just 1050 som ju uppenbart leder in tankarna på barnbidraget - hade du då ens reagerat på det? För övrigt brukar ju folk påstå att det skulle ha kostat mer än det smakat för försäkringskassan att behovspröva barnbidraget, men det låter ju fint i teorin.

Ger du själv bort dina barns barnbidrag istället för att spara det till dem eller behöver ni kanske verkligen pengarna trots att du tjänar över medel?

Ja absolut, jag är kanske lite fel ute nu men, dagens ungdom är så otroligt söndercurlade vad gäller pengar - inte alla - men många. Unga vuxna som har full lön men bor hemma gratis som exempel. 10-11 åringar som har den senaste tekniken. Sånt vill jag inte bidra med så att mina barn får ta eventuella studielån anser jag är en del av livet. Jag själv fick inte en spänn av mina föräldrar och har aldrig fått (är 25) så något vill jag ge mina barn. Men tänker inte låta dom glida runt på en räkmacka.

Vi har sparat åt vår son sen dagen han föddes och han är 3 idag. Presentpengar på ett konto som resulterat i ca 50 000 idag. Samt hela barnbidraget i fonder.

Mina föräldrar sparade på samma sätt åt mig vilket ledde till att jag fick 300 000 kr när min man och jag skulle köpa lägenhet i Stockholms innerstad. Är så otroligt tacksam för att mina föräldrar valde att göra det. Vi har tack vare det framtiden säkrad vad gäller bostad och ekonomi och det önskar jag för mitt barn och barnbarn också.

Mina föräldrar hade ett konto avsatt till mig. Innan 25år fick det användas till studier alternativt boende, men annars "släpptes" de inte till mig förrän vid 25 års ålder, vilket jag tyckte var fenomenalt. Nu var jag hyfsat ekonomiskt ansvarig redan som 18åring, och skulle nog inte ha bränt pengarna på skit, men sånt går ju inte att veta i förväg med sina egna barn.

Jag tänker att mima barn får en slant, typ 5-10000kr förutsättningslöst när de är 18, som de får slösa bort på vilken skit de vill bara för att få känna sig "rika och fria" en stund... Men i övrigt släpps deras pengar likt mina gjorde. Mitt mål är att kunna hjälpa dem båda med kontantinsats till bostadsrätt/hus, så att de på så sätt slipper bo i dyra hyresrätter i kassa områden (ja, jag har fördomar...)

Ang studier så fick jag 5000kr/mån från "mina" pengar när jag pluggade. Jag kunde klara mig utan studielån, men fick vara rejält sparsam för att de skulle räcka (det var mindre än maxat studielån). Det var guld värt då jag arbetar inom hälso- och sjukvård och inte är överdrivet välbetald.

Skaplig summa presentpengar på. 3 år . Måste ha fått stora summor vid födelsedagar jul o dop den ungen

Fast varför vilja att ens barn tar stora studielån när man kan spara ihop det under deras 19 första år ?