Guapa skrev 2017-02-26 09:01:31 följande:
Jag såg ett inslag på nyhetsmorgon för ett par veckor om barnsparande och fick mig att par riktiga tankeställare. "Lyxfällan" Charlie Söderberg och någon känd ekonomibloggare ("Rika tillsammans") har skrivit en bok om just barnsparande och de menade att tidigt ge barnet ett ekonomiskt tänk var oerhört mycket mer värdefullt för barnet än att spara till en stor summa. Att ge barnet en större summa på sin 18-årsdag kunde tom vara negativt för barnets ekonomiska utveckling.
Jag gillar tänket väldigt mycket, att se det som en mer långsiktig investering än tillfälliga gåvor till barnet. Att barnet tidigt ska förstå vikten av att hushålla med pengar och spara till specifika mål.
En idé är att dubbla barnets egna sparande - att de själva sparar pengar till körkort, lägenhetsinsats eller kanske en leksak, men att man bidrar med motsvarande belopp (eller kanske mer om det behövs för att uppnå målet inom rimlig tid).
Just nu sparar vi inte särskilt till barnen men vi funderar på att börja med det, inte minst för att det är kul med ett längre sparande (15-20 år) där man kan ta lite större risker och därmed få en större avkastning i aktieindexfonder och liknande. Vi kommer följa råden på nyhetsmorgon och:
* Månadsspara i ISK i våra egna namn (inte barnens!)
* Samma konto till båda barnen (för att undvika orättvisor beroende på hur börsen går)
* Ha en relativt hög risk i början med rena aktieindexfonder för att senare när barnet blivit äldre minska risken med mer räntor.
Fast det behöver ju inte alls vara något motsatsförhållande mellan att spara till barnet och att ge barnet ett sunt ekonomiskt tänk? Självklart vill man ju göra bådadera så att ens sparade pengar inte försvinner bort på skit. Vi kommer inte heller ge en stor klumpsumma på artonårsdagen men barnets farmor och farfar har insisterat på att spara i barnets eget namn så de pengarna får han ju då. Jag vill spara i vårt namn och ge pengar när jag tycker det är lämpligt och till saker jag tycker är värt det, medan min man tycker att om vi inte lyckas lära sonen rätt tänk så får vi ju skylla oss själva hehe.
Jaja min tanke är i alla fall att spara så mkt jag tycker är lagom, åtminstone barnbidaget (amorterar också samt sparar ju t ex inför egen pension så man kan ju inte spara hur mkt som helst till barnet) men vi har inte tänkt berätta för barnet hur mycket vi har sparat till honom utan vill att han ska extrajobba utöver studierna och spara etc som alla andra. Det gjorde vi, men om våra föräldrar helt plötsligt hade velat ge oss några hundratusen när vi ville köpa bostad hade vi blivit hur glada som helst trots att vi självklart själva sparat ihop pengarna. Jag tycker det hade varit skönt att få kämpa och spara lite lagom men ändå få hjälp med kontantinsats till första boendet så att man kommer in på bostadsmarknaden.
