Hur gör ni med sparandet till era barn?

Jag/vi resonerar likadant. De enda pengar min son har som står i hans namn, är födelsedags- och julklappspengar som han fått av släkt och vänner. De har jag satt in på ett bankkonto eftersom han ännu är för liten för att bry sig om att han istället hade kunnat köpa "roliga saker" för pengarna. 

Jag tror det är runt 13- 14 000 kronor på det kontot. Kanske växer det med ytterligare några tusenlappar. De pengarna får han alltså tillgång till när han blir 18, och vill han slösa upp dem på mindre nödvändiga saker, så må det vara hänt. Det är ju ändå liksom hans pengar. 

I övrigt kommer jag alltså att hjälpa honom om/när jag anser det befogat. Jag vill själv ha kontroll över de pengar jag för över till honom, och vill inte riskera att han får en stor summa pengar vid 18 eller 20 års ålder som han slösar bort på .. ja, skit helt enkelt. 

Jag behöver heller inte spara separat till honom för att sparandet ska bli av. Jag har en god sparmoral, så såtillvida jag inte får en drastiskt försämrad ekonomi kommer det att finnas utrymme att hjälpa honom, om jag anser det befogat.

Och OM jag verkligen får en mycket försämrad ekonomi - då ser jag det som mitt minsta problem att jag inte kommer kunna ösa hundratusentals kronor över min son.

Och så en sak till: Jag skulle inte drömma om att spara pengar till min son för att han ska kunna studera utan CSN-lån.

Jag anser att CSN-lån är något som de flesta får ta, och att det är nära nog ofrånkomligt för den som vill bedriva högre studier. 

Skulle han däremot, efter avslutade studier, få problem att betala tillbaka sina studielån (utan egen förskyllan.) Ja, då skulle jag naturligtvis kunna hjälpa honom.
Men i normalfallet står man som student för sin egen försörjning, och när man sedan börjar jobba betalar man tillbaka de pengar man lånat. Det har jag själv gjort, och jag kan inte påstå att det varit särskilt betungande.

Däremot var det en skön känsla när sista inbetalningen var gjort. Jag kände mig faktiskt riktigt stolt! Och att känna sig stolt över det man åstadkommer, är heller inget jag vill ta ifrån min son. Det är inte alltid av godo att få allt serverat på silverfat. 

Håller helt med. Jag fick allt serverat på silverfat. Har absolut inte varit enbart positivt och jag kommer inte göra samma sak mot mina barn.

Vi bestämde tidigt att inte spara till ungarnas vuxenliv utan i stället satsa på deras barndom. Därför levde vi på en lön och lät barnen vara hemma i stället för på dagis. Ett sparkonto var fick de ändå vid dopet, men där sattes bara presentpengar in.

Jag kommer ihåg när jag själv fyllde 18 och fick tillgång till mina pengar som mamma och pappa sparat ihop åt mig. Det var ca 120 000kr. Dom pengarna gick åt att festa, shoppa och resa. Idag kan jag bli irriterad över hur dom kunde ge en sån stor summa pengar åt en sån ung tjej. Jag hade hellre velat att dom sparat dessa pengar och gett mig dom nu när jag fyller 25 istället då pengarna kunde gått till något vettigare.

Jag får mitt första barn i juli och har redan börjat spara åt honom. Dock i mitt namn så jag själv kan bestämma när han får pengarna.

Jag och sambon lägger undan 1000kr/månaden än så länge :)

Ja, och jag antar att ditt CSN-lån gick till att betala för dig själv och ditt uppehälle. (Plus studielitteratur.)

Eller menar du att uttrycket "gratis studier" även borde innebära att man som studerande skulle få sina personliga omkostnader betalda? Att samhället skulle bekosta hyra, mat och alla andra utgifter du kan tänkas ha? 

- I många andra länder kostar det pengar att studera vid universitetet och högskolor. I Sverige är det gratis. Så jo, det är gratis att studera i Sverige.

Däremot får du bara en del av ditt uppehälle betalt av skattepengar (bidragsdelen.) Behöver du mer än så, får du låna till relativt fördelaktiga villkor. Det vill säga ta ett CSN-lån. Eller menar du att "gratis studier"  borde innebära att skattebetalarna skulle stå för varenda öre av dina personliga omkostnader? 

Jag har alltid sparat åt min son. Startade en fond med 5000kr då jag inte visste hur jag som ensam skulle kunna sätts in åt honom. Summan per månad har varierat men just nu är det 200kr. Den fonden är idag uppe i 30.000. Den är låst med hans personnummer men i mitt namn. Så han får den automatisk inte då han är 18 men jag kan inte heller ta pengarna. Hans farmor sparar också åt honom. Hur mkt har jag aldrig frågat.
Då han började få kontanter mm vid födelsedagar mm skapade jag ett vanligt e-konto åt honom. Lätt att sätta in/ta ut då också.
Han har även ett arv efter min farmor som är förmyndarspärrat tills hans 18årsdag. Dessa pengar kommer aldrig någon annan kunna röra. Det är också 70.000kr
Jag har däremot inte berättat för honom om dem. Han är 10år och behöver idag inte den infon ;)

Herregud vilka ambitiösa föräldrar det verkar finnas. Själv fick jag 0 kr från mina föräldrar (är 25 år gammal idag). Mamma påstod att de började att spara till en början, men att de pengarna sedan användes när mamma fick problem med ekonomin. Jag tror dock aldrig att det fanns något sparande alls. Mina syskon däremot (med annan pappa) kommer ha flera hundra tusen när de blir 18. Tur att jag kommer vara långt därifrån vid det laget så jag slipper vara avundsjuk.

Jag kommer aldrig att skaffa barn, men om jag skulle gjort det så skulle jag sett till att ha ett sparande redan innan barnet kom. Världen är förjävlig idag (arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, körkort/bil osv), så att hjälpa sina barn till detta är det enda rätta i mina ögon.

Ett tips är att kolla Avanza, det är nybörjarvänligt. Det är mycket bättre avkastning att på lång sikt (10-20 år) placera pengar än att spara på ett konto med vanlig ränta (då har man "råd" med eventuella dippar, blir mer pengar i slutändan ändå). Googla Avanza nybörjare och läs deras bloggar. Håller med om att man gör vad man kan och förstås är ett banksparande på konto bättre än inget men ska man spara under lång tid borde man absolut kolla upp fond och aktier.

Jag förstår din invändning på ett känslomässigt plan men inkomstbaserat barnbidrag kostar mer än att bara bevilja barnbidrag åt alla utan reservationer. Är du ändå för inkomstprövning av principella skäl fast det kostar mer?