Inlägg från: Ignoramus |Visa alla inlägg
  • Ignoramus

    Bf juli 2018

    Horisonten skrev 2018-02-10 20:14:32 följande:

    Åh spännande och se sen vad alla bebisar skall heta och vad de är för små filurer som gömmer sig i våra magar :) <3

    Haft en dålig dag och känt mig bara så ledsen och deppig idag. En riktigt tung dag pga många saker och även kommentarer. Ibland känns de inte som min bebis existera i andras ögon,som jag inte är gravid då ingen frågar eller bryr sig om det. Så ja tungt. Känner mig sen igår och hela dagen idag bara tjock. :( Tycker bara att jag ser tjock ut och även fått frågan om jag verkligen är gravid eller om jag ätit för mycket godis/chips. Med ett litet skratt pch blick på magen. Känns så. Jag som inte ens gått upp något än :( Hur blir de sen då? Tappade ju 3 kg och bara de som jag gått upp igen och stannat där.

    Någon mer som känner igen sig?

    Lägger ändå in en bild på min tjockismage som jag hoppas blir gravid magen framöver. För less på alla blickar,funderingar bakom ryggen. Vet hur de lät med mina 2 tidigare barn när jag väntade dem. Ja ja. Hoppss ni haft en bättre dag än mig.


    Haha hjälp så olika inställningar man kan ha. Jag blir jätteirriterad när folk kommenterar graviditeten även i positiva ordalag, skulle ÄLSKA om ingen frågade eller brydde sig utan behandlade mig som vanligt/lämnade mig ifred. Är i vecka 20 imorrn och har fortfarande inte berättat det för min familj än, häh. Berättade för sambons familj förra veckan, lite mot min vilja. Synd att man inte kan mörka det för alltid. 


    Blir fan galen varje gång svärmor säger "NÄMEN INTE SKA DU BÄRA DEN VÄSKAN!!" eller "VISST TAR DU DET LUGNT NU?!". Jag är ingen porslinsdocka. Ska bli roligt att droppa bomben att vi tänker sticka iväg på SM på andra sidan landet och vara borta till dagen innan ks. :) Om det överhuvudtaget blir beviljat dvs, annars blir det ingen unge. 


    Däremot är ju kommentarer om ens kropp alltid ovälkomna, förstår inte hur vissa är funtade som tar sig rätten att säga såna saker. 

  • Ignoramus

    Var på RUL:en igår. De nämnde aldrig något om könet, men min sambo snappade upp att "kvinna" var ikryssat  på en av skärmarna. Det var misstänksamt tidigt in i undersökningen som sambon upptäckte det, lite som att barnmorskan inte borde ha hunnit upptäcka + fastställa det redan, samt att ze kiddo i mina (extrema lekmansögon) inte direkt tycktes fläka ut sig för allmän beskådan. 

    Men varför var det annars ikryssat? Någon som vet? Är det typ standard tills något annat upptäcks? Eller kan det var en tjej, bara att de inte sa något? Låter lite konstigt att titulera ett foster som "kvinna", haha. Och det låter lite konstigt att behöva specificera att mamman är det, vilket är den enda andra förklaringen jag kommer på. Speciellt om man först inte frågat vad mamman identifierar sig som. 

  • Ignoramus
    Iowhannah skrev 2018-02-20 11:36:37 följande:
    Lustigt, oavsett vad det menades på. Men jag tänker också att det har mer med patienten än fostret att göra. Ett foster är ju varken man eller kvinna liksom.

    Eller hur!! Fast jag vettefan hur kvinnlig just den här patienten är iofs, de får nog uppdatera sina system en aning.

    Är det barnmorskan som är tydlig med sin könstillhörighet kanske? :D 
     

  • Ignoramus

    Hur berättade ni för familjen? Hehe vecka 22 och har inte gjort det än. Jag tillhör den, vad det verkar, lilla skara som inte tycker det är kul att berätta. Inte för att de inte kommer bli glada, utan snarare tvärtom. Jag vill inte ha "uppmärksamheten", är obekväm vid starka känsloyttringar och vill att alla ska behandla mig som om ingenting hänt. Dvs utan kommentarer och frågor.

    Är det okej att skicka ut ett mass-sms? Eller vad hade ni gjort?

  • Ignoramus

    Haha jag var på en sorts arbetsintervju i typ november och kände mig nödgad att tala om det för chefen då. Så hen blev i princip den första att veta. När jag väl började på nya jobbet häromveckan var det första hen gjorde att vråla: "KOM HIT ALLESAMMANS OCH HJÄLP DEN GRAVIDA KVINNAN ATT BÄRA!!!", så så mycket hemlighetsmakeri blev det här. ;)

    Jag har ju annars the good fortune att alltid ha varit tjock, så jag har inte gått upp någonting än. Iaf inte sedan inskrivningen, innan dess var det väl fem år sedan jag vägde mig eller nåt. Och inga krämpor av något slag annat än ett vagt illamående/dålig aptit i början, så jag känner mig inte preggo och behöver verkligen inte behandlas som om jag vore det. Tycker mest det är störigt. Så nu ska t ex svärmor hjälpa till att bära ner gästsängen till källaren (vi bor på högsta våningen utan hiss) trots att hon är gammal och har dålig höft, medan jag som är precis som vanligt "absolut inte får befatta mig med det". Irriterande.

    Sambon är inte så glad för sms-idén men själv gillar jag den verkligen!

  • Ignoramus

    Hahah åh, ja, relaterar verkligen!! Smart att säga det i förbifarten och sedan byta ämne!! Samt innan mötet! Smooth operating, mina komplimanger. Det här är iofs första barnet för min del men innan jag vet att allt har gått bra, att kejsarsnitt är beviljat och att barnet (över)lever och mår bra känns det inte som någon idé att fira/glädjas. Föredrar att bli med ny hund alla dagar i veckan. ;) Då är föräldrarna hälsotestade, man får träffa hunden innan man bestämmer sig osv osv osv. Try before you buy helt enkelt.

    Ja jag har också blivande sömnbristskräck. Är lite bortskämd med att somna på trettio sekunder och sen sova så djupt att jag en gång inte ens hörde när brandmännen bultade på ytterdörren och ropade, eftersom det brann i lägenheten under.


    Sopp skrev 2018-03-05 19:58:26 följande:

    Men jag förstår verkligen. Med första ville jag ju berätta för precis alla i hela världen från dag 1 och satt på nålar tills KUB var avverkat och berättade för typ alla jag kände. Nu med tredje känner jag bara att jag ville att det skulle va vårt barn och ingen annan behövde bry sig om det eller veta, ville bara va i vår lilla familjebubbla. De enda jag ville berätta för var småkillarna här hemma. Det är bara att dra av plåstret - jag har sagt det i förbifarten när jag träffat vänner och snabbt bytt ämne, körde ett snabbt announcement på jobbet innan jag smet iväg på möte - har inget behov av att prata om detta med någon annan. Känns härligt på något sätt, att det här barnet är som bara mitt och jag vill inte dela honom med någon =) (tills han kommer ut, då får gärna någon ta honom, när som helst. har panik inför stundande sömnbrist 


  • Ignoramus

    Stort tack för dina peppande ord!! Och för känslan av att jag inte är helt ensam med dessa förvirrande tankar.

    Åh. Att förlora ett barn efter RULet måste vara fruktansvärt. Jag fick ett missfall i v13 förra året, men då hade fostret visst dött mycket tidigare och jag hade inte riktigt fäst mig vid det/vant mig vid tanken. Det har man ju däremot i regel gjort vid v ~20. Så, ja. Fruktansvärt. Orden räcker liksom inte till. Men jag förstår det du säger om vikten av att vara mamma, för vid det laget är man ju i regel det.

    Jag tror det kommer bli tvärtom sen när det väl är ute, då brukar jag vara ganska lugn och rationell i såna lägen medan sambon (som i nuläget är positiv/realistisk/hopplöst naiv ;) ) är hypokondrikern med katastroftankar som låter fantasin skena bortom alla gränser. Men då har man ju något konkret att förhålla sig till (typ "ok, ungen skriker, den har uppenbarligen livskraft kvar"), och det har man inte nu. Eller så är jag Mallory Archer ut i fingerspetsarna, som helt enkelt lever för att säga - "you don't need a smug 'I told you so' from me. And smug it would be, because tell you I must certainly did!" XD


    Sopp skrev 2018-03-06 20:47:13 följande:

    Åå ja jag förstår att du är superorolig, och det blir tyvärr inte bättre när barnet är ute kan jag meddela .. ;) snarare värre! Det kan ju vara lite bra att öva på att släppa kontrollen lite och vara glad och lycklig i stunden, och inte tänka på allt som kan gå fel - för tro mig du kan bli tokig om du gör det. Man måste liksom lära sig att lägga band på sig själv om man är en person som har katastroftankar (som jag är). Sedan kan det ju också vara en poäng att andra är med dig i resan även om du tycker det känns jobbigt, från perspektivet att du faktiskt ÄR mamma nu - vad som än händer framöver (och utgå ifrån att det kommer gå bra, för det gör det allt som oftast) så är du nu så långt gången att ditt barn är ett barn, och skulle något dra igång så kommer de göra allt de kan för att rätta ditt barn - jag har inte gått igenom det själv men har en vän som gjorde sen abort pga att barnet hade ett allvarligt fall av vattenskalle som uppdagades vid RUL (barnet hade med största sannolikhet dött i magen, och om inte under första tiden utanför magen) och för henne tror jag det var viktigt att folk faktiskt förstod att hon hade förlorat ett BARN och att hon var mamma, även om hennes barn inte fanns kvar hos henne. Sen så är det ju faktiskt att för de allra allra allra flesta så går det ju BRA - så fokusera på det och inte vad som kan gå fel =) Gud vilken pekpinnemamma jag blev nu här - men jag känner igen mig så mycket i dom tankarna från första barnet att jag inte ville "ta ut något" förrän han var ute


  • Ignoramus

    Hej! Någon annan som tänker göra ett planerat kejsarsnitt? Eller har gjort ett tidigare? Sa på en gång till min bm att det är det som gäller för mig, men när vi sågs igår pratade hon hela tiden om förlossningen. När jag fick påminna om ks såg hon typ förvånad ut och sa att 1) har jag inte ändrat mig angående det? och 2) att det var alldeles för tidigt att gå vidare med det.

    Men vafan, snart vecka 24, barnet kan ju i teorin födas och överleva vid det här laget. Stämmer det verkligen att det är för tidigt? Jag ville ha det beviljat för typ ett halvår sen för att kunna slappna av ;)

  • Ignoramus

    Ooh, hoppas nästan du har rätt! Då är ungen igång en kvart om dagen och sen kan jag köra på som vanligt resten av tiden ????


    Iowhannah skrev 2018-04-04 22:02:37 följande:

    De flesta här har nog hört att bebisen kommer ha samma dygnsrytm utanför magen som i den. Är det någon som stämmer verkligen? Jag minns inte alls nämligen.

    Jag bär runt på en bebis som sover typ ALDRIG! Hon rör sig extremt mycket, jag kan inte alls minnas att sonen var så aktiv i magen. Nätterna är ändå värst. Inte nog med att jag svettas pga medicinen, hostar pga förkylning och har halsbränna och konstiga drömmar pga graviditeten, dessutom håller bebisen aerobicspass nätterna igenom! Fortsätter det utanför magen så tar jag sonen och flyttar känns det som.


  • Ignoramus

    Ligger efter i handlingen?! Gulp. Första barnet för vår del och vi har (är i v30) köpt en body, fått två till, slut på lista. :D Vet inte var jag ska skrapa ihop pengar till allt det där, men de där gratispaketen från affären låter ju väldigt intressant.


    Utvandraren2 skrev 2018-04-27 20:13:58 följande:

    Men! Jag ligger efter i handlandet läser jag!

    Detta har jag så långt:

    Vagga, sängkläder, spjälskydd, madrass, tripptrappstol. (Allt är pappans gamla, madrassen ny) Babyfilt (svärmor stickat). Vagn, vagnpåse, åkpåse, babyskydd, lekhage, babygym, kläder, babynest, blöjväska. (Köpt begagnat)

    Gratis startpaket från olika affärer. Gravid/ammningskudde är det enda nya jag köpt hittils.

    Beställa på nätet snarast: mjuklift, täcke, kudde, skötbord m. tillbehör, vippstol, babystol, bärsele, barngarderob, badbalja.

    Är det något jag glömt tycker ni? Som förstagångsfödande är man ju orolig för att man glömt något. :)


Svar på tråden Bf juli 2018