Louiseo skrev 2020-02-04 16:42:50 följande:
Okej, jag förstår. Det är så tufft alltsåå. Skönt att ni tog tag idet direkt. Vi är ju på försök nr 10 och har sagt att händer det inget när försök 12 är avklarat ringer jag direkt till en klinik. Tänker inte låta tiden rinna iväg, Man blir ju inte yngre heller. Du gör ju verkligen allt du kan. Mer än så kan man inte göra. Har ni gjort några tester ännu?
Jag börjar ställa in mig lite redan nu på att det KAN bli ivf. Men det skrämmer mig. Jag läser hur andra upplever det med äggplock osv och det låter ju fruktansvärt emellanåt. Jag intalar mig att det löser sig ..
Eller hur, skönt att köra igång med utredning så fort man kan helt enkelt! Helt rätt tänkt tycker jag. Har man tur kan det ju såklart gå fortare men min erfarenhet, och vad jag läst från andra, är att det tar sin tid :)
De saker vi gjort är ett uppstartssamtal där vi pratade lite om oss och hur länge vi försökt, jag har lämnat blodprov som såg bra ut, samt gjort ultraljud och spolning som båda gick bra! Min man lämnade spermaprov som dessvärre såg sådär ut, han har en del spermier men inte så många som han borde och de är långsamma tydligen. Så förhoppningsvis är det förklaringen! Det vi väntar på nu är att vi ska bli kallade på ett möte för att gå vidare och jag gissar att det blir IVF de föreslår, har läst på en del här och är det kvinnliga problem med ägglossning osv finns ju annan hjälp. Men är det spermierna som är slöa verkar IVF vara det bästa.. så därför jag är så inställd på det, hehe.
Förstår dig absolut! Jag är också rädd för vad IVF kan innebära. Känns jobbigt och stressigt att behöva ta sprutor, hålla koll på allt och få massa symptom. Men skulle ju såklart vara värt det för att få ett barn. Är ändå massa känslor inför det. Jag har dock sökt psykolog privat för att ha någon annan att prata med än min man och det har hjälpt mig med alla tankar.
Jag tänker dock för din del att ett år är ju forfarande väldigt normal tid att försöka. Det finns ju en del som blir gravida efter ett år ungefär! Så du ska ju verkligen inte känna att det är tvunget att bli ivf för er. Vår kontakt på sjukhuset sa dessutom att det ofta händer att par ringer in efter utredningen har dragit igång och berättar att de är gravida! Hade såklart förhoppningen om att det skulle hända oss, men det gjorde det ju inte haha... Hur gamla är du och din partner? :)
