annabellelee skrev 2018-02-21 08:51:51 följande:
Empatin flödar, eller hur? Jag och min man har liknande problem, lillen vill ha någon sovande bredvid och vi har aldrig någon barnfri tid tillsammans. Att bara få en stund att skratta tillsammans åt dagens bekymmer, planera nästa dag, diskutera problem eller gosa. Eller knulla. Det sliter, och man blir trött av aldrig få pusta ut tillsammans.
Ts, hur fungerar det att ha dörren på glänt, så att han hör er? Eller ha nattlampa tänd.
Barnen välbefinnande är ALLTID viktigare än någon vuxens behov att "skratta tillsammans, planera nästa dag, diskutera problem eller gosa, eller ha sex, eller pusta ut". Har de vuxna inte fattat att barn/bebisar kräver mycket och att de förmodligen inte kommer ha tid eller energi eller möjlighet att sova, duscha eller gå på toa ifred under minst ett år så är det föräldrarnas problem, inte barnets.
De(n) vuxnas behov av "återhämtning" får aldrig gå ut över barnets behov av trygghet. Är TS m. fl. inte kapabla att ge existerande barn trygghet så får de kontakta soc och få hjälp med hur de ska hantera sin(a) roll(er) som förälder. Hade förmodligen varit bättre för barnet på lång sikt att bli förflyttad till en familj som faktiskt älskar barnet och vill barnets bästa oavsett allt, och som inte förskjuter barnet för en "ny glittrande liten bebis" skull.
