• Anonym (Nin)

    Mannen måste sova i samma rum som bonusbarnet

    Min man har ett barn sedan tidigare som senaste månaden bara blivit mer och mer rädd för sova ensam. Han sover i samma rum på en madrass för att ge trygghet. Vi har förklarat om och om igen för barnet att denne inte behöver vara rädd och att vi är hemma och går ingenstans osv

    Jag saknar min man på nätterna men vill inte att barnet ska vara rädd heller.

    Vi har också en bebis nu så allt är inte som det brukar vara.

    Tar gärna emot tips från er som varit med om liknande. Att sova tillsammans på natten är viktigt för mig och jag vill som sagt inte att barnen ska lida.

  • Svar på tråden Mannen måste sova i samma rum som bonusbarnet
  • NELJ
    Anonym (Chockad) skrev 2018-02-21 18:13:23 följande:

    Jag är mest otroligt chockad över hur många barn som nu sover i samma säng och i så många år med sina föräldrar:O hur har ni gjort för att det blivit så ?

    Varför vill man ligga och trängas varenda natt?

    Mina barn är självklart välkomna in till våran säng,men jag kan räkna på vardera hand som dom gjort det sen vi kom hem från BB och vid dom tillfällena så har det till 99% varit pga öroninflammation .

    Dom kommer in på morgonen när det är helg och hoppar upp en stund . Men that`s it också . Dom är 7 och 8 år


    Jag är otroligt chockad över hur man kan ha varit förälder i åtta år och ändå bli otroligt chockad över att olika familjer löser sovande och annat efter det sätt som funkar bäst för dem.

    Att samsova behöver inte betyda att man ligger och trängs. Det är inget man gör för att det ska bli så, men man kan och bör lyssna på barnets behov. Och olika barn är olika närhetssökande i olika perioder. Vissa sover bra på egen hand från födseln men det är förmodligen ovanligt om man inte aktivt vänjer dem vid det. Människan är trots allt en social varelse och det här att sova ensamma är ett nytt påfund.

    Efter att lillebror föddes kunde min äldste inte heller sova själv under en period så då delade han rum med pappan. Några år senare hade vi också en fas då inget av barnen ville sova själv och då ställde jag in en extra säng i sovrummet för att slippa trängas.

    Ts behöver ju själv närhet så jag tycker att hon borde kunna sätta sig in i barnets situation. Men det är klart, har man inställningen att man offrar sig för sin familj så kanske det är svårt.
  • sextiotalist
    Anonym (Chockad) skrev 2018-02-21 18:13:23 följande:

    Jag är mest otroligt chockad över hur många barn som nu sover i samma säng och i så många år med sina föräldrar:O hur har ni gjort för att det blivit så ?

    Varför vill man ligga och trängas varenda natt?

    Mina barn är självklart välkomna in till våran säng,men jag kan räkna på vardera hand som dom gjort det sen vi kom hem från BB och vid dom tillfällena så har det till 99% varit pga öroninflammation .

    Dom kommer in på morgonen när det är helg och hoppar upp en stund . Men that`s it också . Dom är 7 och 8 år


    De flesta av mina vänner har samsovit och även haft familjesäng, våra ungdomar är nu utflugna och klarar att sova själva.
  • Canadasvensk

    Hej TS jag har (och är) i en liknande situation med bebis och barn och bonus barn i liknande ålder.

    Det finns hur mycket tips som helst på nätet men det här har funkat för oss.

    1. Skaffa en monitor till hans rum. En sån med kamera. Då kan han ropa på pappan när han blir rädd. Då vet han att pappan alltid hör honom och finns i närheten. (En trygghets känsla helt enkelt.)

    2. När han vaknar på natten så kan pappan gå med honom och ligga bredvid tills han somnar.

    3. Se till att han har en nattlampa OCH vitt brus (typ fläkt) så han slipper höra alla små ljud på natten.

    4. Pappan kommer troligvis behöva gå in flera gånger per natt tills pojken vänjer sig men det är viktigt att vara konsekvent. Stannar han EN gång så vet barnet att han kan "vinna" om han bara tjatar tillräkligt länge.

    5. Ge honom poäng för saker som han gjort bra. Typ poäng för att bädda sängen, poäng för att borsta tänderna och så vidare. Efter typ 20 poäng så får han godis eller en liten leksak. Så fort han är med på noterna så ge ni han typ 5 poäng för att sova i sin säng själv.

    Vi brukar dock säga att har dom ont, blivit sjuka eller har en mardröm så är det naturligtvis okej att komma över (men vi går alltid tillbaka med dom). 

    Synd att du fått så mycket kritik från kurlande föräldrar som tror att barnen måste komma först. Men vad dom glömmer är att funkar inte förhållandet mellan föräldrarna så kommer barnen att lida mångdubbelt mer. (Det vet mitt barn med skilda föräldrar liksom mitt bonus barn...) 

    Lycka till!

  • Anonym (Sussi)

    sextiotalist skrev 2018-02-21 18:40:24 följande:[/quote-nick]De flesta av mina vänner har samsovit och även haft familjesäng, våra ungdomar är nu utflugna och klarar att sova själva.[/quote]

    Det var intressant, vi är jämngamla och ingen jag känner har samsovit utom att barn kommit in ibland vid behov typ mardrömmar. Jag har tänkt att det kanske beror på att vi var hemma längre då än nu och att storasyskon var hemma när de fått småsyskon, alltså närhet mera uppfyllt under dagtid, men då hade jag fel och det fungerar väl bara olika i olika familjer helt enkelt.

  • klyban
    sextiotalist skrev 2018-02-21 16:25:09 följande:
    Ts föräldrar lyckades inte verkar det som eftersom ts inte kan sova själv
    Kan bli så, men det är bara söka nya lösningar och sen utvärdera dom.
    hur många meter var det?
  • Studentpappa
    Canadasvensk skrev 2018-02-21 19:13:08 följande:

    Hej TS jag har (och är) i en liknande situation med bebis och barn och bonus barn i liknande ålder.

    Det finns hur mycket tips som helst på nätet men det här har funkat för oss.

    1. Skaffa en monitor till hans rum. En sån med kamera. Då kan han ropa på pappan när han blir rädd. Då vet han att pappan alltid hör honom och finns i närheten. (En trygghets känsla helt enkelt.)

    2. När han vaknar på natten så kan pappan gå med honom och ligga bredvid tills han somnar.

    3. Se till att han har en nattlampa OCH vitt brus (typ fläkt) så han slipper höra alla små ljud på natten.

    4. Pappan kommer troligvis behöva gå in flera gånger per natt tills pojken vänjer sig men det är viktigt att vara konsekvent. Stannar han EN gång så vet barnet att han kan "vinna" om han bara tjatar tillräkligt länge.

    5. Ge honom poäng för saker som han gjort bra. Typ poäng för att bädda sängen, poäng för att borsta tänderna och så vidare. Efter typ 20 poäng så får han godis eller en liten leksak. Så fort han är med på noterna så ge ni han typ 5 poäng för att sova i sin säng själv.

    Vi brukar dock säga att har dom ont, blivit sjuka eller har en mardröm så är det naturligtvis okej att komma över (men vi går alltid tillbaka med dom). 

    Synd att du fått så mycket kritik från kurlande föräldrar som tror att barnen måste komma först. Men vad dom glömmer är att funkar inte förhållandet mellan föräldrarna så kommer barnen att lida mångdubbelt mer. (Det vet mitt barn med skilda föräldrar liksom mitt bonus barn...) 

    Lycka till!


    Nej det är väl klart man ska curla sin nya vuxna kvinna som inte vågar sova själv över sitt barn.

    Att barn med skilda föräldrar och nya syskon är mer otrygga än innan, kan ju inte förvåna någon mer än möjligen några bonusföräldrar.
    Träna hårt, Ät bra, Dö ändå
  • Anonym (MM)

    Är barnet otryggt behöver man ju möta det och få det att känna sig trygg i sin säng. Jag skulle aldrig kunna sova med barn i sängen vare sig egna eller andras. Jag fick eget rum då jag var tre år och var stolt över att få vara en stor flicka. Barn ska inte curlas sönder av vuxna som inte vågar vara just vuxen. Även TS och bebisen behöver få ro. Man överger inte sitt barn om man lär det sova i sin egen säng. Häpen över hur folk tänker! Klarar inte barnet att sova själv får väl pappan sova med barnet tills det somnar och sedan gå till sin egen säng efter det. 

  • NELJ
    Anonym (MM) skrev 2018-02-22 06:15:54 följande:

    Är barnet otryggt behöver man ju möta det och få det att känna sig trygg i sin säng. Jag skulle aldrig kunna sova med barn i sängen vare sig egna eller andras. Jag fick eget rum då jag var tre år och var stolt över att få vara en stor flicka. Barn ska inte curlas sönder av vuxna som inte vågar vara just vuxen. Även TS och bebisen behöver få ro. Man överger inte sitt barn om man lär det sova i sin egen säng. Häpen över hur folk tänker! Klarar inte barnet att sova själv får väl pappan sova med barnet tills det somnar och sedan gå till sin egen säng efter det. 


    TS och bäbisen får ro om pappan sover med barnet under en period. Förstår inte hur ni kan tycka att det är curling att se barnets behov av närhet i en omvälvande tid. Det handlar ju inte om resten av uppväxten. Barnet kunde ju sova själv tidigare och jag är övertygad att det kommer att göra det igen när hen vant sig lite vid att ha ett småsyskon och fått bekräftat att detta inte minskar pappans kärlek.
  • sextiotalist
    Anonym (Sussi) skrev 2018-02-21 19:25:00 följande:

    sextiotalist skrev 2018-02-21 18:40:24 följande:[/quote-nick]De flesta av mina vänner har samsovit och även haft familjesäng, våra ungdomar är nu utflugna och klarar att sova själva.[/quote]

    Det var intressant, vi är jämngamla och ingen jag känner har samsovit utom att barn kommit in ibland vid behov typ mardrömmar. Jag har tänkt att det kanske beror på att vi var hemma längre då än nu och att storasyskon var hemma när de fått småsyskon, alltså närhet mera uppfyllt under dagtid, men då hade jag fel och det fungerar väl bara olika i olika familjer helt enkelt.


    Kan inte hålla med dig där, en familj, som har familjesäng, den kvinnan långtidsammade alla sina barn och var mycket föräldraledig och en mycket fysisk familj.
    Sonen har aldrig varit en närhetstörstande barn, endast när han sov, redan som nyfödd. Ville aldrig sitta i famnen eller bli buren vaken.
    Nja, jag tror mer på föräldrainställning, många av mina vänner anammade mycket av AP (attechement parenting).
  • Anonym (metod)
    Canadasvensk skrev 2018-02-21 19:13:08 följande:

    Hej TS jag har (och är) i en liknande situation med bebis och barn och bonus barn i liknande ålder.

    Det finns hur mycket tips som helst på nätet men det här har funkat för oss.

    1. Skaffa en monitor till hans rum. En sån med kamera. Då kan han ropa på pappan när han blir rädd. Då vet han att pappan alltid hör honom och finns i närheten. (En trygghets känsla helt enkelt.)

    2. När han vaknar på natten så kan pappan gå med honom och ligga bredvid tills han somnar.

    3. Se till att han har en nattlampa OCH vitt brus (typ fläkt) så han slipper höra alla små ljud på natten.

    4. Pappan kommer troligvis behöva gå in flera gånger per natt tills pojken vänjer sig men det är viktigt att vara konsekvent. Stannar han EN gång så vet barnet att han kan "vinna" om han bara tjatar tillräkligt länge.

    5. Ge honom poäng för saker som han gjort bra. Typ poäng för att bädda sängen, poäng för att borsta tänderna och så vidare. Efter typ 20 poäng så får han godis eller en liten leksak. Så fort han är med på noterna så ge ni han typ 5 poäng för att sova i sin säng själv.

    Vi brukar dock säga att har dom ont, blivit sjuka eller har en mardröm så är det naturligtvis okej att komma över (men vi går alltid tillbaka med dom). 

    Synd att du fått så mycket kritik från kurlande föräldrar som tror att barnen måste komma först. Men vad dom glömmer är att funkar inte förhållandet mellan föräldrarna så kommer barnen att lida mångdubbelt mer. (Det vet mitt barn med skilda föräldrar liksom mitt bonus barn...) 

    Lycka till!


    Vilka bra metoder! Jag har använt liknande på min man när han trilskas och försöker ha egna behov som krockar med mina.

    Så, lite tips till TS som inte kan sova ensam i sin säng för att en liten sexårings trygghetsbehov kommer i vägen:

    1. Skaffa en monitor så att du kan se mannen inne i bonusbarnets sovrum. Då kan du ropa till din man och vet att han hör dig och finns i närheten. (En trygghetskänsla helt enkelt.)

    2. När du vaknar på natten så kan pappan komma en stund till dig och ligga bredvid tills du somnar.

    3. Se till att ha en nattlampa OCH vitt brus så att du slipper höra små ljud (bra om du hör bebisen iofs).

    4. Det kan hända i början att du går in flera gånger per natt till din man, men det är viktigt att han är konsekvent. Stannar han EN gång så vet du ju att du kan "vinna" om du bara tjatar tillräckligt länge.

    5. Kom överens om att du kan få poäng för saker som du gjort bra.

    Fy sjutton vad jag avskyr såna här metoder för att få barn att falla in i de vuxnas fålla. Här har vi en sexåring som blivit övergiven av båda sina föräldrar i perioder och nu fått ett nytt syskon, och inte ens då kan styvmamman unna honom att få sova med pappan för att tanka extra trygghet i sin svajiga situation.

    Styvmamman,  pappan och bebisen ska alla få sova tillsammans, men sexåringen ska sova ensam. Det är viktigast i världen, för styvmamman längtar efter sin man!

    Är det så himla svårt att se barnen som individer med egna behov och att vuxna rätt ofta måste se barnens behov framför sina egna önskemål. För i det här fallet handlar det just om att sexåringen har behov av mer trygghet medan TS har önskemål om mer närhet.

    Canadasvensk - skulle du själv vilja bli föremål för en sån här checklista där din man utarbetar en strategi för att hantera dig och göra dig mindre problematisk i dina behov och önskemål?
Svar på tråden Mannen måste sova i samma rum som bonusbarnet