Mannen måste sova i samma rum som bonusbarnet

Lite partid får ni väl när barnet somnat?

Vet du detta (det fetade)? Känner du familjen?

Visst går barn före många saker.
Men när man har denna typen av problem, så får man vackert bita i sura äpplet eller ha det jobbigt själv på andra sätt.

Dock bör man jobba på detta stenhårt, även ett barn ska klara av att sova själv.

Jag tror man får ha lite förståelse för barnet som ju precis blivit storasyskon och genomgår stora livsförändringar. Det är ett helt normalt beteende hos barnet att vilja söka närhet och bekräftelse i en sådan situation.

Du som är vuxen, TS, får stå tillbaka en tid. Ingenting varar för evigt och snart nog kommer ditt bonusbarn sova i eget rum och den här situationen är ett minne blott. Som tur är växer barn upp och blir självständiga till slut, men en del vill sova med mamma och pappa lite längre än andra. Min egen 6-åring kommer fortfarande in till mig mer eller mindre varje natt, även om han somnar i sin egen säng.

Du säger att det är viktigt för dig att få sova ihop, men så känner ju bonusbarnet också.

Fast jag tror det handlar om annat än trygghet och samsovning.

Det här verkar ju vara något som uppkommit nu? Efter att bebisen har fötts?
Så även om jag inte känner TS och hennes familj så känner jag att jag kan dra slutsatsen att det handlar om en stor förändring i bonussonens liv och detta är en reaktion på det. Jag skulle kunna tro att det bara är en fas och det kommer att gå över. Men kanske är det värt att kolla upp anledningen till varför han känner såhär?
Kanske kan din man successivt sova lite mer i er säng? Han kan natta sonen och sen gå och lägga sig hos dig, sen om sonen vaknar så kan han ju gå dit? Visst kan det vara jobbigt för honom att sova på två olika ställen men det visar ju ändå att pappa finns där när sonen behöver honom, bara att han sover i sin säng. 

Ts föräldrar lyckades inte verkar det som eftersom ts inte kan sova själv

Varken mitt eller ts barn är under ett år. Att det första året innebär att man inte har tid att slappna av tror jag de flesta är medvetna om, men det är inte det det handlar om här.

Tycker du verkligen att en familj som ger sitt barn kärlek, stimulans och närhet barnets vakna timmar bör bli fråntagna sina barn och barnen separerade från sina föräldrar för all framtid, bara för att föräldrarna försöker få barnet att lära sig somna själv?

Att hjälpa barnet bli tryggt och självständigt, och hitta en situation som fungerar för hela familjen på sikt måste vara målet. Ingen föreslår att barnet ska stängas in ensam i ett rum med låst dörr. Kanske måste pappan somna hos barnet en kortare tid, men att ha målet inställt på att barnet på några månaders sikt ska kunna somna själv (med dörren på glänt tex) tycker jag är helt rimligt.

Ts, jag har tyvärr inga konkreta tips, för jag har en liknande situation själv, men jsg vill bara säga: låt inte alla fördömanden här trycka ner dig.

Vi har en sexåring som i perioder sover dåligt. Mardrömmar och ibland bara vaknar och inte kan somna, hon vill inte sova hos oss för hon tycker om sitt rum. Hon har en säng som går att dra ut till dubbelsäng så när hon har mardrömmar eller har perioder där hon sover dåligt så sover någon av oss hos henne, då sover hon hur bra som helst utan att vakna.

Vi lägger oss dock inte samtidigt givetvis och det går fint att ha sex eller närhet först och sedan gå och lägga sig hos dottern. Det tycker jag är en helt ok kompromiss, det går ju garanterat över.

Jag är mest otroligt chockad över hur många barn som nu sover i samma säng och i så många år med sina föräldrar:O hur har ni gjort för att det blivit så ?

Varför vill man ligga och trängas varenda natt?

Mina barn är självklart välkomna in till våran säng,men jag kan räkna på vardera hand som dom gjort det sen vi kom hem från BB och vid dom tillfällena så har det till 99% varit pga öroninflammation .

Dom kommer in på morgonen när det är helg och hoppar upp en stund . Men that`s it också . Dom är 7 och 8 år

Jag protesterar mot likhetstecken mellan samsovning och kärlek/trygghet. Huvudsaken är att barnen är trygga, antingen i föräldrarnas rum, i deras säng, med en förälder hos sej, ihop med syskon, trygga i egen säng. Det kan bli bakslag och förändringar men har man svårt att sova med barn i sängen,som jag, så vill man helst undvika det för att vara utsövd. Våra barn har aldrig sovit i sängen utom morgongos men däremot länge sängen inne i vårt sovrum. Samsovning är väl bra där alla är nöjda men för andra är det bara dålig sömn.

Ts;försök se att det troligen bara är några månader. Inte mkt att göra just vid nytt syskon, härda ut nu bara.