Sån tandläkarskräck men måste gå ??!!

Det är ju en undersökning och sen åtgärd.

Det finns väl mer än en klinik?

Den kan bara du öva upp.

För mig krävdes det att jag trodde att mina tänder var lösa dvs att jag trodde att de skulle ramla ur.

Då ringde jag till en tandläkare, jag grät under samtalet men jag gick dit, fick lugnande.

Men ingen kan tvinga dig.

Om du får mer besvär framöver/ändrar dig, så tänker jag att det kanske hjälper att vända dig till en tandläkare i en helt annan ort än där du bor (i och med att du nu försökt med de två ställen som finns). Jag är övertygad om att du kan hitta ett ställe där du kan känna dig trygg, men det kanske tar ett tag att ringa runt för att hitta det som passar dig bäst.

Som en första del i terapin kan du fundera över om du kan tänka dig att ringa till tex 10 olika tandkliniker, och kolla läget. Gör ett betygssystem där du bedömer tex "bemötande, flexibilitet, pris, förståelse, tillgänglighet" osv, med tex poäng från 1-10. Tänk inte att du skall boka in dig på ett besök. Detta är bara en början för att prata lite med receptionisterna och pejla läget. Du slipper gå dit, men får en kartläggning av olika klinikers kompetens.

Kan du inte kolla upp om någon specifik tandläkare fått bra omdöme av andra vårdtagare där du bor? Så att du känner dig mer trygg att gå till denne/denna. För det är väl samma där som med övrig vård att man har rätt att välja tandläkare? (Vet inte om man kan ge omdömen och så, faktiskt inte tänkt på det)

Tänk sedan på att det läskiga runt tandläkarbesök är snabbt övergående, medan icke åtgärdade problem med tänderna är bestående. Det kommer bara bli värre och värre ju längre du väntar. 

Det låter som att du har ett väldigt stort kontrollbehov och att det är det som är det grundläggande problemet. 

Du har två val: antingen går du till tandläkaren. Eller också går du inte. Ingen här kan veta hur det kommer gå med din tand, eller resten av dina tänder, då vi inte har röntgenbilder eller annat att luta oss på. För att inte tala om att tolka dessa frånvarande röntgenbilder. Be att du får komma för en grundkontroll. De kommer inte göra något som du inte vill göra. Ta bilder, mät tandfickor, be att få ett utlåtande. Hur svårt kan det vara?

Hade man tänkt som du gör, så hade man bara skaffat ett barn. (Ja, det gör vidrigt ont, man kan spricka osv), man hade aldrig gått in i ett förhållande igen någonsin, om man blivit behandlad illa. Om man trillar av hästen så slutar man rida. Om man bränt vid pannkakorna, så blir det aldrig någonsin fler pannkakor till barnen igen.

Herregud - ursäkta, men jag tycker du verkar ganska enfaldig. 

Jag anser inte du verkar enfaldig pga tandläkarskräck - den förstår jag mycket väl. Men att du startar en tråd, men förkastar du varenda råd du får, då begriper jag inte ens varför du startade en tråd. Att gå på en grundundersökning, en felsökning, gör faktiskt inte ont. Du kan heller inte då bli felbehandlad. Men du kan gå hem och fundera ut hur du ev skall tackla den information du får hos tandläkaren. Men inte ens DET vill du göra. Och det är DET jag grundade med tyckande på.