Enda jag får höra hela tiden är att jag måste lära mig lita på tandläkare och måste gå på undersökning.
Än har jag inte varit på mitt besök, maken är knäpptyst.
Men har ju tandvärk så jag blir galen.
Är rädd att jag ska behöva göra nån åtgärd och sedan vara rädd och ha ångest att nått ska gå galet igen.
Tyvärr är man ju som em svamp och suger in all skvaller för folk gärna delar med sig om misslyckade läggningar och rotfyllningar, ja allt man nu kan göra hos tandläkare.
Jag har lagat ett ytterst litet hål och drog ut en lös mjölktand som barn...Enda åtgärder jag har gjort innan detta med visdomständerna.
Så rädslan att göra något åtgärd och gå och våra orolig för en misslyckad lagning eller rotfyllning gör att det känns nästintill omöjligt att göra något åtgärd hos tandläkaren
Det jag inte kan förstå är att den första säger att de inte är nere och den andra ville ta ut både där uppe med så kort varsel. Jag hade ju förstått den som gett mig infektionerna men nu ville han ta bort den andra också med kort varsel. 1.5 v mellanrum på att ta bort 2 visdomständer. Också en upplevelse man sent kommer glömma.
Jag kommer ju aldrig få svar på hur allt kunde bli som det blev och besluten som togs för så många år sedan.
Min make har en tid bokat som jag inte vet om när. Det är en privatklinik som är inriktade mot tandvårdsrädda. Går där med sonen som är rädd. Fungerar för honom.
Jag vet att jag har flertal grejer som kommer behöva åtgärdas. Bara det ger en ju dubbla känslor. Dels att man faktiskt varit så jävla dum att vänta över 10 år med att gå och sedan tar skräcken över och man känner att jag nog kan vänta 10 år till.
Tandvärken gör ju sitt på humöret och jag kan ju själv se vissa tandskador när jag kollar i spegeln.
Nu ska man försöka ta sig i kragen , men man känner ju hur hoppet försvinner när man vet att det säkerligen kommer krävas flertal besök innan allt är åtgärdat.
Det jobbigast är ju att det är jag själv som måste ta mig igenom situationen. Kan ju inte skicka tänderna i en burk......vilket jag säkerligen kan göra inom kort.
Men mitt första mål är att klara av en undersökning inkl röntgen.
Men vad fan TS? Du pratar om visdomständer som du behöver till noll och ingenting. Även om du skulle ha blivit felbehandlad -vilket verkar väldigt tveksamt att du blev- så spelar det ju ingen roll då dom tänderna behövs till noll och ingenting. Kom igen när det gäller tänder som du verkligen behöver! Då har du rätt att gnälla och ha ångest.
Fast spelar fortfarande ingen roll vad tänderna har för uppgift i munnen.
Att som du skriver och uttrycker dig gör ju inte det lättare att försöka se saker från ett annat håll när du bagaliserar min upplevelse.
Så du menar att man har rätt att må dåligt om det hade varit de andra tänderna, men bara för att det var visdomständerna så ska man bara vara glad och hoppa jämfota???
Så man ska alltså känna annorlunda beroende på vad tänderna har för plats i munnen.
Du behöver nog lära dig förstå känslor och upplevelse istället för att kolla dig blind på plats i tandraden!
Fast att du fick infektioner är ingen felbehandling.
Jag har gått igenom väldigt mycket både själv och med familjen. Jag vet precis hur jag reagerar på allt annat.
Men har jag inte rätt att ha svårt för denna situation?
Alla människor har väl nått i sitt liv som man har svårare med ??!!!
Efter dessa diskussioner inser jag att jag nog skiter i den där tandläkartiden. Är bara molande tandvärk jag har så jag klarar mig på Ipren.
Tänker inte sitta med en tandläkare inkl personal och gå igenom ytterligare varför jag känner som jag gör.
Det räckte för mig enbart detta!
Är det alltså så att du önskar att den första tandläkaren dragit ut dem, eller att den andra inte gjort det? Jag förstår inte riktigt vilken del som du kände blev fel.
Som jag ser det kunde det vara rätt både att lämna kvar dem och att dra ut dem.
För att man ska göra det måste man som patient efterfråga det.
Jag har inte mer att tillföra. Hoppas du får hjälp ts och så småningom kommer över din rädsla.