Sån tandläkarskräck men måste gå ??!!

Idag tog jag äntligen tag och ringde faktisk till sonens tandläkare. Hoppades på att få en annan receptionist.

Fick en trevlig kvinna ( ingen jag pratat med tidigare).

Förklarade mitt läge och problem. Fysiska som psykiska.

De kunde erbjuda boka ett möte och eventuellt om jag ville en undersökning i samband med det. Till samma som sonen.

Och så fick jag ju 2 stora MEN !

- MEN ingen tid innan påsk.

- MEN man får inte avboka dessa tider ( antar vi speciella) samma dag. Vilket då kändes som en stor press och tvång.

Så då blev det ju inget bokat.

Kan ju inte våndas så länge.

Och jag har googlat sönder Internet på tandläkare i närområdet men verkar väldigt få som har sådana mottagningar jag behöver. Men finns ju drösvis av tandläkare i små grottor .

Har hittat ett som tillhör sjukhuset men där går man en behandling i kbt/psykolog och sedan tandläkare. En hand i hand grej. Dock verkar inte många få gå den utan man ska skicka in ett mail och sedan blir man bedömd om man tillhör de få procenten som har tandvårdsfobi och ska gå en sådan behandling eller om man bara är tandvårdsrädd.

Nu har jag i a f försökt.

Fast jag mår ju dåligt bara tanken inför ett besök. Jag har mått hemskt senaste tiden för att Jag har tandvärk och vet att jag måste gå.

Jag har försökt och nu kommer jag inte längre. Det går inte.

Så nu blir det Ipren och glömma detta

Efter ett långt samtal med min make nu , så kom vi fram till att han kommer boka en tid efter påsk.

Jag kommer inte få veta när tiden är, utan straxt innan. Så jag kommer gå dit med honom , få samma tandläkare som sonen har och sedan göra en plan efter det.

Detta känns som den bästa planen hittills så får vi se vart det landar.

Nu kommer jag inte ha så mycket nytt innan detta , förhoppningsvis.

Men någon som vill ha en uppdatering efter mitt förhoppningsvis fullgjorda besök ?

Tack. !

Känns just nu inte så otäckt och ångestladdat. Känns som jag har kontroll, fast jag egentligen inte har nån koll då jag inte vet. Men jag litar ju på min make och tycker mest synd om honom nu som fått stått ut med allt.....

Men han tror att bara jag får svart på vitt vad min värk beror på och jag får en behandlingsplan att följa ( om det nu är så). Då jag får kontroll på situationen. Nu vet jag ju inget mer än att jag har ont. Så han tror att bara jag får nått att följa , en egen tillit till henne. Hon behandlar ju sonen så jag litar ju på henne då ( märkligt , jo jag vet ) så kommer jag nog inte ha problem att fullfölja behandlingen.

Min make har alltid rätt när jag tvivlar i saker så jag får helt enkelt lita på honom först och tandläkaren sen.

Sen förhoppningsvis lita på henne och klara mig själv.

Men det här har varit vårt äktenskaps största prövning....

Nu blev det lite svamel, men lätt att skriva nu när det är i full gång...

Tiden är bokat , men vet ej ännu när. Kommer inte vara denna vecka i a f då vi är uppbokade.

Just nu går man bara och väntar och väntar ????????

Mina visdomständer där uppe hade växt ut , men med tuggytorna utåt mot kinderna. Vilket gav 2 kraftiga inflammationer och jag fick äta starka antibiotika kurer och mellan dom så sa hon att mina tänder inte vuxit ned. Men i själva verket hade de växt fel. Därav jag fick en ny infektion igen.

Innan så gick jag hos samma tandläkare och gjorde alla undersökningar mm som man ska göra.

Hur hon kunde missa att de växte så fel fattar jag inte .

Det blev stora kostnader och jag hade väldigt ont .

Eftersom tänder inte växer ned på 1 dag borde min tandläkare uppmärksammar detta vid vanliga undersökningar. Om inte annat när hon undersökte efter första infektionen och då sa att mina visdomständer hade börjat växa ned och man i te kunde dra ut dom när dom precis börjat växa.

Istället fick jag en ny kraftig infektion tätt inpå och ny antibiotika kur.

Bytte sedan tandläkare och när jag kunde öppna munnen igen så sa den nya tandläkare att de var nere , fast fel och han drog dom med 1.5 v mellanrum.

Tycker att hon åtminstone borde sett vid den sista undersökningen att de var nere fast fel.

Men att få en sådan infektion och att man vet att den kommer från visdomstanden tycker jag att vid andra besöket att man skulle kollat ordentlig och då hade jag ju fått veta att de växt ut fel.

Inte som hon sa, att de är på väg ned.

Hon gjorde en riktigt felbedömning anser jag och mitt förtroende är helt borta för tandläkare.

Hur ska jag lita på att de ser rätt när de gör sina undersökningar ? Att de gör rätt om de ska åtgärda något.

Vilket de kommer med all säkerhet att behöva göra med den tandvärken jag har.

Eftersom inte den andra tandläkaren var nöjd med hur visdomständerna satt utan ville så fort infektionen var över dra ut båda. Även den jag inte hade besvär av. Så var ju inte allt okej med hur den ena tanden hade det med tanke på 2 infektioner med kort mellanrum.

All smärta jag upplevde då med tandvärk , infektionerna , enorma kostnader, frånvaro på jobbet ( var riktigt dålig av infektionerna) och allt runtomkring gör att jag känner som jag gör inför tandläkare.