Sån tandläkarskräck men måste gå ??!!

Men det är ju upp till varje person om man känner att man kan lita på en ny person. Vad det än gäller.

Det här med tandläkarhistorien håller på att kosta mig både äktenskap och vänner.

Är det värt det.?

- ja.

För att jag lider mer att behöva lita på en ny tandläkare än det andra.

För vissa personer är det för djupt rotat det som hänt.

Det behöver ju inte betyda att jag inte sköter min munhygien för att jag inte går till tandläkaren .

Jag orkar inte ta alla diskussioner och jag och maken kan inte alls prata om det längre utan att vi blir osams. Och vi är aldrig osams i vanliga fall

Jag orkar inte ta alla diskussioner och jag och maken kan inte alls prata om det längre utan att vi blir osams. Och vi är aldrig osams i vanliga fall

Fast cancer och tandvärk är väl inte riktigt samma sak

Dessa dagar har enbart handlat om att få till ett besök.

Då jag mitt i allt haft av en bit av nedre framtänderna. Gör inte ont , men fått ett hål i mellan tänderna.

Jag kan inte ens få till att boka ett besök innan jag bryter ihop fullständigt.

Dessa dagar har jag varit ett totalt nervvrak och ilsksint så det fungerar inte alls. Många långa diskussioner med maken bland annat.

Har under dessa år aldrig haft behov ( värk) så jag har aldrig behövt ställas inför ett besök.

Jag vet inte alls vad jag ska göra åt det hela. Nu har jag i a f försökt.

Blir att knapra Ipren och hoppas på det bästa.

Men hur jag än försöker så kan jag inte stå ut med tanken att jag ska gå. Jag klarar inte av att göra det. Jag blir helt knäckt av tanken av besöket. Inte av att jag behöver göra behandling. Mitt handlar om förtroendet. Och allt jag läst på, mest på tandläkarsidor så lär ju mitt troligtvis inte vara småsaker att fixa iordning.

Vi har vänt ut och in på alla olika sätt men vi finner inget som kommer fungera.

Man läser ju bara om alla som har ångest/rädda.

Jag blir ju mer ilsken och kan inte på något sätt få andra tankar för att klara av ett besök.

Mina upplevda känslor sitter för djupt och har legat och grott i alla år.

Första gången jag själv behöver känna efter då det aldrig har behövt tidigare . Jag går ju med barnen dit så min rädsla handlar inte om själva stället , ljuden, doften... ja allt man kan tänka sig.

Vilken känsla för andra du verkar ha

Tycker inte jag finner något om verkar passa en annan

Men då måste jag ta det i så lång tid förväg och gå på dessa mediciner gör att jag kommer inte klara av mitt jobb mm.

Jag brakar ihop bara tiden är bokad.

Blev ju hysterisk och fick avboka min förra för jag klarade inte av att ha någon bokad