Nån som lämnat förhållandet på grund av sexuell frustration?

Du är nog inte ens ärlig mot dig själv, det är vad jag tror.

Jag trodde från tidigare relationer där det faktiskt fungerat så att om man gav så mycket man kunde själv blev relationen automatiskt bra och man fick lika mycket tillbaka. Därför applicerade jag det på min nuvarande relation också. Men i det fallet fungerade det tyvärr inte lika bra, utan ledde bara till att mina behov inteblev tillgodosedda.

Alltså det går inte att i längden vara med någon som inte frivilligt vill ge det man helst av allt vill ha.

Vill du gifta dig med mig?

Din fru har väl likaväl gett dig massa, tex sex?

Ja då , men det fodrar ju att du gillar Anton Chigurh, samt att du gillar en kärring som hugger tillbaka

Måste man gilla sex som sådant, för att ge råd? Varför är det en bomb?

Det är väl intressant att man faktiskt kan gilla sex fast man inte gillar sex som sådant. Sex utan känslor blir inte intressant för mig, men i en bra relation med mycket kärlek är sex en otroligt värdefull del av livet. En stor källa till närhet och njutning. Jag tycker sex är en viktig del av en kärleksrelation. Konstigare än så är det inte.

Massor. Inte sex dock, inte på senare år i alla fall. Det är liksom så sorgligt alltihop, hon försöker leva upp till sin bild av en bra fru. Gör frukost på sängen. Tar ansvar och håller ordning. Klagar inte om jag är borta mycket. Gör allt för att vara en bra påläst mamma. Och hon förväntar sig detsamma av mig. Men inget mer. Vår parrelation för henne, inkl sex, är inget självändamål utan något som måste fungera för att inte hela skiten runtomkring ska falla som ett korthus.

Men så fort jag tar i henne rycker hon liksom till och drar sig undan. Hon faller aldrig liksom in i min famn sådär som man gör när man är kär.

Känslorna har väl svalnat antar jag. Hon ser äktenskap som ett ingått avtal som gäller livet ut och inte kan brytas, och som inte har så mycket med romantik och känslor att göra, så därför är hon kvar. Kommer inte att hålla i längden dock. 

Det tror jag inte, ser inte hur hon skulle få till det rent logistiskt. 

Jo, vi pratar om att försöka hitta tillbaka till varandra. Vi får väl se hur det går. Jag har jobbat och jobbar stenhårt på att acceptera situationen som den faktiskt är, och att ändra det jag kan ändra på. 

Som det ser ut nu är jag ledsen att det blivit så här, men jag accepterar det. Tyvärr är det inget alternativ för mig att stanna i ett kärlekslöst resonemangsäktenskap, inte ens om det är barn inblandade, jag är för känslig för det. 

Massor. Inte sex dock, inte på senare år i alla fall. Det är liksom så sorgligt alltihop, hon försöker leva upp till sin bild av en bra fru. Gör frukost på sängen. Tar ansvar och håller ordning. Klagar inte om jag är borta mycket. Gör allt för att vara en bra påläst mamma. Och hon förväntar sig detsamma av mig. Men inget mer. Vår parrelation för henne, inkl sex, är inget självändamål utan något som måste fungera för att inte hela skiten runtomkring ska falla som ett korthus.

Men så fort jag tar i henne rycker hon liksom till och drar sig undan. Hon faller aldrig liksom in i min famn sådär som man gör när man är kär.

Jag har funderat av och till på att skaffa någon vid sidan av. Men jag vet inte om det är min grej riktigt, det verkar så jobbigt att hålla på och smyga och ljuga. 

Det finns inte på kartan att jag skulle dela min fru med andra män, nej. Hon hintade om öppen relation en gång under ett gräl vi hade, och numera vet hon att skulle hon ta upp det  igen är det skilsmässa direkt som gäller. 

Trekant med en annan kvinna skulle kunna vara nice dock.

NewDawn, det är precis tvärtom, ditt inlägg i den andra tråden där du skrev att du ser sex och närhet som en naturlig del av en relation har faktiskt gjort att jag återfått lite av tron på att det finns den typen av kvinnor också. Jag har nog haft "otur" och gått ihop med en kvinna jag inte matchar sexuellt med helt enkelt. 

Det finns säkert nån för henne därute, och nån för mig. 

Jag går igenom allt det där nu redan, ilskefasen håller på att ta slut nu och jag är på väg in i acceptansfasen. Så när vi väl skiljer oss kommer jag redan att vara färdig. Jag har även sagt till min fru igår när vi pratade helt lugnt att jag i längden inte kan vara kvar i en relation utan sex och närhet så att det inte ska komma som en total överraskning för henne heller. 

Jag ser allt hon gjort, javisst, och det är inte lite. På ett sätt ser jag mig själv som en riktig skitstövel som låter henne gå igenom en massa svåra saker för min skull och sen dumpar henne när hon inte längre vill ligga, men på samma gång kan jag inte svika mig själv till den grad att jag stannar i en kärlekslös/sexlös relation. För mig är ett äktenskap en bekräftelse på en romantisk relation där sex är en naturlig del, inte ett avtal om att hålla ihop även om man slutar älska varandra. 

Jag orkar inte ens svara på dina dumheter.

Varför skulle jag vara intresserad av en kvinna som behöver andra män för att bli kåt?