Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna

Förstår inte att många tycker att det är så jobbigt att vara social under lunchrasten på jobbet. Då brukar man ju inte prata så mycket jobb utan om andra saker och mer avslappnat. Du har ju mycket tid att koppla av för dig själv efter jobbet och under natten samt på helgerna. Jag fick lära mig den hårda vägen, då jag var precis som du när jag var yngre och gärna ville ha lunchrasten för mig själv. De andra undrade om det var något fel på mig. Då sa jag precis som du att jag behövde vara för mig själv och samla intrycken och få koppla av i hjärnan för att få nya krafter. Då tog de det som att jag kanske inte trivdes med de arbetskamrater jag hade och sa att jag kanske borde söka annat jobb. De tog det alltså som att jag hade något emot dem personligen, och att det var därför jag inte ville äta tillsammans med dem. Så jag hade bara att anpassa mig om jag ville ha kvar jobbet, och efterhand har jag vant mig och lärt mig att kunna koppla av även när det sitter folk runt ikring mig vid lunchrasten och vid fikarasterna. Jag vet ju att jag har all tid utanför jobbet för mig själv, så med den vetskapen känns det betryggande.

På alla arbetsplatser jag jobbat på sedan jag var 18 (är 46 idag) har det varit naturligt att man äter måltiderna tillsammans och har trevlig samvaro. När jag var yngre (mellan 18-23) var jag också sådan att jag gärna ville äta maten i lugn och ro för mig själv. Jag sa att jag behövde samla intrycken och koppla av i hjärnan för att få nya krafter. Då tog de andra det som att jag hade något emot dem och att jag kanske borde söka annat jobb om jag inte trivdes med mina arbetskamrater. De tog det alltså personligt att jag inte ville äta med dem, för att de antog att jag inte gillade dem. Så jag fick lära mig den hårda vägen och helt enkelt anpassa mig, för att få behålla jobbet. Och efterhand lär man sig kunna koppla av även om det sitter folk runtikring när man äter. Man vet ju ändå att man har all tid att få vara för sig själv utanför arbetstid, och det är tillräckligt för mig.

Du har inte, utifrån svaren, förstått att det inte alls är vanligt som du beskriver det.
Jag har varit ute i arbetslivet (redan som student) sedan 70-talet och har faktiskt aldrig mött detta. Då har jag arbetat på systembolaget, i affär, på kontor, praktikarbete, inom offentliga tjänstesektorn, den statliga och den privata.
Jag har arbetat inom vården ett par somrar också.

Jobbar man centralt i en stad så passar man självklart på att uträtta ärenden på sin lunchrast och har man dessutom ett stillasittande jobb så är det många som gillar att ta en promenad för att röra på sig och få frisk luft.Det tom. rekommenderas att man ska ta ordentlig paus från allt som har med jobbet att göra under längre raster och detta innebär att göra det man själv tycker är avkopplande vilket kan vara att lämna arbetsplatsen och inte vara social med just kollegor

Jag är en extrovert introvert. Jag har inga problem med sociala jobb (har jobbat som receptionist i över 10 år) så länge jag får min tid för ensamhet på min lunchrast. Nej, för mig är det inte tid för avslappning och återhämtning sen när jag kommer hem från jobbet. Då har jag två barn och en sambo. Natten räknas för i h-vete inte för att sortera och katalogisera dagens händelser.

Att du bara träffat på idioter på dina arbetsplatser som inte accepterar att man äter i enskildhet är ditt problem. Eller har du betald lunchrast? Så länge min arbetsgivare inte betalar mig på min lunch ska de skita i vad jag gör. Att jag inte vill vara social på lunchen (annat än ibland) har inget som helst med om jag tycker om mina arbetskamrater eller inte.

Jag beklagar att du hamnat på arbetsplatser som inte accepterar folk som de är. Jag har ALDRIG på 12 år blivit tillsagd för att jag sitter i ensamhet på lunchen med en bok och hörlurar eller en tv-serie istället för att vara social med folk.

Anmäl din chef till facket. Han är en idiot.

Såna som du ska inte finnas.

Åt aldrig någonsin lunch med kollegorna när jag jobbade i hemtjänsten. Bedrövligare samling av missunsamma sura skitsnackare får man leta efter. Usch. De som var trevliga drunknade i skiten eller gick hem på lunchen för att överleva. Din chef ska skita i vad du gör utanför arbetstid vilket lunchen faktiskt är.

Vaddå. Är det mitt fel att jag måste rätta mig efter vad mina arbetsgivare säger? Varför ska inte sådana som jag finnas?

Att du "rättar dig efter din arbetsgivare" innebär inte att din arbetsgivare har rätt att kräva att du ska äta lunch med dina kollegor under den tid som inte din arbetsgivare betalar.
Att du väljer att inte ifrågasätta detta (eller dina kollegor) är inte samma sak som att din arbetsgivare har rätt eller hur?