Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna

Låter som den där chefen lider av grupptrycks samt kontroll behov..får man inte själv välja om man vill äta mat i närmsta gatukök..eller vill chefen att de andra även ska sitta och mata varandra som jättebäbisar..så gulligt då..! :) !

Arbetar på arbetsförmedlingen och här äter vi precis var vi vill. Många äter ute eller ute i parken där man tagit med sig matlådan. Vissa äter inne med andra och andra äter för sig själv i fikarummet. Några går hem. Ingen säger något alls.

Usch, jag vet precis hur du menar. Även jag har jobbar inom kommun, i skolans värld, och min chef sa samma sak.

Jag umgås gärna med folk och fikar tillsammans med mina kollegor på betalda fikarasterna. Men icke under min fritid, det vill säga lunchen.

Lunchen är den tiden som jag gör ärende, slösurfar, sover en stund i bilen, promenerar eller käkar en korv med maken. Det är den enda tiden jag faktiskt är ensam. Hemma är huset alltid fullt med folk och barnen och deras kompisar klättrar på mig jämt.

Be chefen dra nåt gammalt över sig. Han behöver lära sig hur lagen ser ut. Det enda du behöver veta är om din lunch ses som matpaus och i och med det är betald tid eller om det är just lunch, alltså din fritid.

För övrigt; jag samlade ihop alla fel som min chef gjorde och lämnade in en anmälan. Det blev förhandlingar och jag "vann" överlägset. En hel del pengar rakt in på kontot och jag sa upp mig. Kommer aldrig att sätta min fot i kommunen igen.

Verkar vara en svag chef som inte istället kan predika att alla är vi olika..en del har behov av socialt umgänge..andra inte..påtvinga folk socialt umgänge kan man inte..och det bör man inte heller för då uppstår konstiga situationer som man kan klara sig utan..

Jag tycker det är helt okej att ta utelunch eller gå hem ibland, men om man aldrig vill luncha med sina kollegor så kommer de ju att tro antingen att man är en
konstig typ eller bara inte gillar dem.

Jag blev anställd på vikariat samtidigt med en tio år äldre man, som då hade tio års längre erfarenhet än jag av jobbet. Vi frågade i ett par månaders tid varje dag om han ville gå med och luncha Han åt aldrig med oss andra utan satte sig ensam vid ett bord långt bort. Under perioden gjorde vi även en sorts personlighetsanalys hela gruppen där man först skulle skatta sig själv och sen skulle andra placera en på två skalor, "social" och "drivande".

Han skattade sig själv som maximalt social.
Resten av gruppen hade unisont placerat honom i botten av den skalan, och inte enbart baserat på luncherna. När han tillfrågades om vad han trodde om skillnaden i egenbedömningen vs gruppens så tyckte han att han minsann var en kul prick som höll igång privat.

Jaha? Men på jobb upplevdes han som en asocial surpuppa. Bara en av oss kunde bli kvar efter första viket och det blev jag. Jag var inte förvånad.
-

TS, du kan knappast få en varning för att du äter lunch hemma, så om din chef la det kortet på bordet så handlar det nog mer om hur länge du är borta tror jag, att det blir för långa stunder ibland.

Kollegorna kanske accepterar det (ibland) av sina mer sociala kollegor, men eftersom du inte gör dig någon möda att ha en relation till dem så känner de inte den lojaliteten med dig, utan bara irritationen när du inte är på plats som du ska.

När det väl har börjat surna på det viset är det svårt att vända så jag tror att du antingen får bita ihop och vara noga med måltidsraster ett tag/umgås lite med kollegorna, eller se dig om efter annat jobb.

På mitt jobb (ett apotek) är det oftast inte möjligt att vi äter tillsammans, utan vi äter en i taget. Ibland kan jag känna att det skulle vara trevligt med sällskap, men oftast är det ganska skönt att få slappna av och bara vara en stund. Så jag förstår hur du känner, ts. 

Om man har obetald lunch så ska man kunna göra vad man vill under den tiden, så arbetsgivaren kan inte kräva nånting av en. Är lunchen däremot betald, är det en annan sak. 

Tycker dessutom dina kollegor verkar väldigt småaktiga och barnsliga som stör sig på ditt sätt att luncha och dessutom går till chefen med detta, de är väl ändå vuxna människor som kan tala för sig själva? De borde ha frågat dig direkt varför du inte vill äta med dem, så kunde du ha fått förklara. Men istället valde de att gå genom chefen så att du ska känna dig tvingad att äta med dem. Vet inte om jag hade velat jobba med folk med den attityden.

Nu har det säkert sagt flera gånger i tråden, läste bara ts, men vad du gör på din obetalda lunchtid har chefen eller kollegorna inget med att göra. Lika lite som att dom har med att göra var du gör hemma på din obetalda fritid.

Din lunch är ju inte arbetstid utan din egen tid. Säg att du gärna äter med dina kollegor om du får lön för din lunch.