Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna

Anonym (nickedocke)

Äldre 12 Jun 11:42
87 svar

Citera Visa endast Anmäl

Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna

Jobbar inom vården i en icke namngiven kommun där vi har lunchraster som får förläggas i regel där vi vill. Eftersom jag inte har så långt hem till vårt hus så brukar jag gå hem och äta emellanåt (inte alla gånger, beror på hur dagen ser ut).

Jag hade tyckt det vore trevligt att sitta med kollegorna om det inte vore för att alla diskussioner på rasterna handlar om jobb, gnäll och allmänt negativt tjaffs.

Jag blev inkallad till chefen här om dagen för att kollegorna tycker jag är för osocial. Ändå finns det fler än jag som äter hemma eller på annan plats än på "kontoret" om de är nära sina bostäder. De har jag aldrig hört klagas på.

Min chef sa att han inte kommer ge mig någon varning eller så men om det fortsätter komma in klagomål så kan han inte se genom fingrarna längre.

Har de verkligen rätt att göra så? Jag fattar inte. Jag är skötsam, gör mitt jobb, ställer upp för kollegor och annat. Är det avundsjuka som ligger och gror?
- «
- ‹
- Sida 6 av 8
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna
Tiina87

Äldre 13 Jun 13:20

#51

Citera Visa endast Anmäl

Så länge du har obetald rast så har du rätt att äta den vart du vill.

Din chef har ingen rätt att hota med framtida varning för att du väljer att äta din lunch hemma. Låter som att det ligger avundsjuka bakom.
Anonym (Nixpix)

Äldre 13 Jun 13:23

#52

Citera Visa endast Anmäl

Jag äter i princip aldrig lunch med kollegor. Jag går ut på en promenad och sen äter jag lite snabbt framför datorn. Jag får nog av dem under arbetstid.
Skulle inte uppskatta om chefen (som råkar vara min man) sa att jag måste sitta och lyssna på dem en timme till varje dag.
Tiina87

Äldre 13 Jun 13:25

#53

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Konstigt.) skrev 2018-06-12 13:02:38 följande:
På de arbetsplatser där jag jobbat fram till nuvarande har det varit en självklarhet att man äter tillsammans. Det har väl med den sociala biten att göra och att man ska visa solidaritet med sina arbetskamrater. Den som smiter undan ses lätt som lite asocial och underlig. Någon gång ibland går det väl om man har ett ärende på stan, men bland det första min nuvarande arbetsgivare sa till mig vid anställningen var att "Här försöker vi odla en vi-känsla och det innebär även att vi äter måltiderna och fikar tillsammans"

On chefen har det som krav ska det vara betald lunch
LFF

Äldre 13 Jun 13:27

#54

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Konstigt.) skrev 2018-06-13 13:10:31 följande:
Vaddå. Är det mitt fel att jag måste rätta mig efter vad mina arbetsgivare säger? Varför ska inte sådana som jag finnas?
Varför rättar du dig efter ett krav de inte har rätt att ställa om lunchen är obetald?
Ascendere

Äldre 13 Jun 13:37

#55

Citera Visa endast Anmäl

Absurt. Nej, jobbet har ingen som helst rätt att ha synpunkter på vad du gör på din lunchrast.
Anonym (Viol)

Äldre 13 Jun 13:37

#56

Citera Visa endast Anmäl

Du rast är din egen tid och obetald pch du har rätt att göra precis vad du vill, knäpp chef. Jobbar själv i vården och vilar eller promenerar på min rast äter gör vi med vårdtagarna pedagogisk lunch.
Anonym (8)

Äldre 13 Jun 15:33

#57

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Konstigt.) skrev 2018-06-13 11:43:12 följande:
Förstår inte att många tycker att det är så jobbigt att vara social under lunchrasten på jobbet. Då brukar man ju inte prata så mycket jobb utan om andra saker och mer avslappnat. Du har ju mycket tid att koppla av för dig själv efter jobbet och under natten samt på helgerna. Jag fick lära mig den hårda vägen, då jag var precis som du när jag var yngre och gärna ville ha lunchrasten för mig själv. De andra undrade om det var något fel på mig. Då sa jag precis som du att jag behövde vara för mig själv och samla intrycken och få koppla av i hjärnan för att få nya krafter. Då tog de det som att jag kanske inte trivdes med de arbetskamrater jag hade och sa att jag kanske borde söka annat jobb. De tog det alltså som att jag hade något emot dem personligen, och att det var därför jag inte ville äta tillsammans med dem. Så jag hade bara att anpassa mig om jag ville ha kvar jobbet, och efterhand har jag vant mig och lärt mig att kunna koppla av även när det sitter folk runt ikring mig vid lunchrasten och vid fikarasterna. Jag vet ju att jag har all tid utanför jobbet för mig själv, så med den vetskapen känns det betryggande.
Det verkar ha varit väldigt konstiga arbetskamrater som du jobbade med. Om man förklarar som det är så borde de godta det och förstå att man inte hatar dem. Att det ens ska bli en fråga om att man måste byta arbetsplats låter ju helt absurt!

Om någon på mitt jobb inte lunchar med de andra så bryr jag mig inte, jag tänker att hen är en sådan som inte gillar att luncha gemensamt och att det är helt okej. Jag tar det inte personligt. Jag är själv en sån som tycker att det är jobbigt att luncha gemensamt och jag tycker om mina kolleger väldigt mycket och hyser inget agg alls mot någon, jag vill bara vara ensam för att jag är lite av en enstöring. Om de har problem med det så är det DERAS problem, inte mitt.

Sedan uppoffrar jag mig emellanåt på enstaka lunch och fika, bara "för att" liksom, men i övrigt äter jag ensam.
Anonym (anonym)

Äldre 13 Jun 16:01

#58

Citera Visa endast Anmäl

De enda arbetsplatser jag kan tänka mig att det finns mer eller mindre krav på gemensamma luncher är daglig verksamhet där syftet med verksamheten är den sociala biten och att ha sysselsättning inte själva arbetet
Bananböjaren

Äldre 13 Jun 16:26

#59

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Konstigt.) skrev 2018-06-13 13:10:31 följande:
Vaddå. Är det mitt fel att jag måste rätta mig efter vad mina arbetsgivare säger? Varför ska inte sådana som jag finnas?
Du är svag och bakåtsträvande.
Anonym (Konstigt.)

Äldre 13 Jun 16:38

#60

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (8) skrev 2018-06-13 15:33:34 följande:
Det verkar ha varit väldigt konstiga arbetskamrater som du jobbade med. Om man förklarar som det är så borde de godta det och förstå att man inte hatar dem. Att det ens ska bli en fråga om att man måste byta arbetsplats låter ju helt absurt!

Om någon på mitt jobb inte lunchar med de andra så bryr jag mig inte, jag tänker att hen är en sådan som inte gillar att luncha gemensamt och att det är helt okej. Jag tar det inte personligt. Jag är själv en sån som tycker att det är jobbigt att luncha gemensamt och jag tycker om mina kolleger väldigt mycket och hyser inget agg alls mot någon, jag vill bara vara ensam för att jag är lite av en enstöring. Om de har problem med det så är det DERAS problem, inte mitt.

Sedan uppoffrar jag mig emellanåt på enstaka lunch och fika, bara "för att" liksom, men i övrigt äter jag ensam.

Jag var också en enstöring förr och ville mest vara för mig själv. Men med åren har jag lyckats bygga upp en psykisk styrka och uthållighet som gör att jag numer lättare klarar mig igenom dagen. Faktiskt har det också ökat på min sociala kompetens att mer eller mindre ha tvingats vara social även på lunch- och fikaraster. Men så är jag också emot det nya samhället där alla ska vara för sig själva och stirra ner i sina smartphones. Den sociala biten är viktigare än många tror. Och att lära känna nya människor och utbyta tankar, åsikter och erfarenhetrer, annars blir det lätt att man fastnar i sitt eget skal och till sist inte vill umgås med någon.

«
‹
Sida 6 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna

Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna

INNEHÅLL