Nimzay skrev 2018-07-10 03:55:19 följande:
Så hela världen är alltså i dina ögon en grotta man sitter fast i och det enda som återstår av världen förutom denna grotta är alltså typ norra Europa, eller vaddå?
Eller alltså du tror att Afrika och Mellanöstern är två stora grottor man sitter fast i och med möda lyckas klättra ut ur och då vips hamnar i Sverige, eller va? Hahaha i så fall bör du nog läsa på om hur det ser ut i världen. ;PMen va??!!! Så du tror helt seriöst att det BARA är 12 personer som invandrat till Sverige??? I så fall kan man ju självklart försöka hjälpa dem...
Eller ärligt tala så...tänker jag såhär kring det: bara för att man är emot att hjälpa människor i en situation men inte i en annan behöver det nödvändigtvis inte innebära att man skiter i personerna som befinner sig i den ena av situationerna.
Istället tror jag att det snarare handlar om sunt förnuft - att se det som självklart att några människor som fastnat i en grotta i sitt hemland ska få all möjlig hjälp att ta sig ut ur själva grottan, men att samtidigt kunna inse att det ändå inte är rimligt att hjälpa horder av människor som väller in i ett land långt ifrån sitt hemland och som till på köpet har passerat en massa säkra länder på sin väg dit.
Alltså tror jag det handlar om förmågan att inse vilken situation det är rimligt att hjälpa i, och i vilken det är totalt orimligt och naivt att ge sig in i att försöka hjälpa.
Exempelvis önskar jag personligen att alla i hela världen som är i behov av hjälp skulle kunna få den hjälp de behöver, men jag inser samtidigt att det är totalt omöjligt att hjälpa alla i hela världen samt även vilket totalt orimligt och dumdristigt projekt det skulle vara man gav sig in in om man försökte hjälpa exakt alla i hela världen - särskilt om man gjorde det på ett extremt effektlöst sätt, vilket jag anser att invandringen i Sverige de senast åren har varit.Så du pratar alltså om att vända ryggen åt människor nu...förstår du inte att det är PRECIS vad invandringspositiva människor i Sverige gör?
Dels vänder de ryggen åt människor ur den egna befolkningen eftersom de prioriterar att hjälpa horder av krävande invällare på dessas bekostnad, och dessutom vänder de även ryggen åt massvis med lidande människor på olika håll i världen som man hade kunna välja att satsa på att göra mer för att hjälpa, om man låtit bli att lägga resurserna på en massa stora gäng med giriga invällare (inklusive de av "invällarna" som också är i behov av hjälp - fast i deras hemländer - alternativt deras hemländers närområden).
Så vadå - du förstår inte en enkel jämförelse utan ska försöka hitta orimliga tolkningar av denna. Om du tycker liknelsens poäng var svår att förstå så har jag förklarat den i tråden ett flertal gånger.
På vilket sätt (förutom rent fördragsmässigt) spelar det någon roll vilken väg och vilka länder de har besökt innan de kom hit. Blir de mindre i behov av hjälp för att de har besökt andra länder innan? Jag begriper inte din tankegång här.
Jag märker att du har tagit åt dig av SD-retoriken, d.v.s. vi hjälper dem på plats. Och så vill du försöka påskina att de som är empatiska och vill hjälpa flyktingar i själva verket är de som åsamkar världen lidande. Ett väldigt enkelspårigt och bekvämt sätt att resonera. Ungefär som att säga: Jaså, det brinner visst en skogseld och någon har föreslagit att vi ska undsätta människorna i nöd - nej, då är det bättre att vi delar ut brandsäkerhetsråd till den stora del av befolkningen där det inte brinner för att förebygga brand. På så sätt hjälper vi ju så många som möjligt!
Man kan givetvis både hjälpa människor på plats och ta emot människor i nöd. Det finns ingen motsättning i detta. Det begriper ju vem som helst att anledningen att många framför sådana argument är att de vill döva sitt samvete när de vänder ryggen mot sina medmänniskor som är i behov av akut hjälp. Då kan de betala en liten slant, och sedan bekvämt stänga gränserna och sitta hemma vid sina grillar, käka hamburgare och må gott och fint i sin egen lilla bubbla.
Okunnigt att generalisera om gruppen invandrare och tror att de (som grupp) är giriga och dessutom tro att de försämrar villkoren för oss som bor i Sverige. Ju fler som erbjuder tjänster och konsumerar i en ekonomi, desto bättre går det för den ekonomin. Fler kreativa, kunniga och kompetenta personer till Sverige gör att hjulen snurrar bättre och det tjänar alla på. Det är svårt med en syn som din, att förklara att de länder som tagit emot flest invandrare har fått bäst ekonomier och bäst samhällen.
Sen kommer inte Sverige någonsin ta emot alla världens flyktingar, men det är inte det som frågan gäller. Min åsikt är att vi ska göra rätt för oss, vi ska inte överlåta på andra länder att ta emot vår andel flyktingar, utan ställa upp när det behövs. Vi behöver stå upp för det fina i Sverige, d.v.s. vår syn på att göra rätt för oss, dela med oss till andra, och känna solidaritet för varandra och för andra.
Den här inriktningen som du tycks företräda, d.v.s. att ljuga för oss själva och benämna personer från andra kulturer än vår egna som giriga och parasiterande, har vi redan fått facit på utifrån ett historiskt perspektiv. Och vad fick vi ut av det? Krig och död.
Jag tycker det blir löjligt att komma med såna här fåniga ursäkter, som att det är bättre att hjälpa personerna på plats, att ta emot nödställda är inte ett effektivt användande av skattepengarna, vi kan inte ta emot hela världens flyktingar, de som får stanna är inte i behov av hjälp, jada, jada, jada... Har man den minsta uns av sunt förnuft, inser man att detta bara är dåliga ursäkter för att man helt enkelt inte vill ha invandrare i Sverige. Ärligare då, att säga det, istället för att hitta på massa gallimatias, kring det.
Och är det så att man inte vill ha invandrare i Sverige, så tror jag det oftast beror på ologiskt tänkande, ett fånigt hemmakokt paket av felaktiga generaliseringar och fördomar. Hur kommer det sig att när de fördomsfulla människorna lär känna en "invandrare" lite närmare så blir ofta reaktionen: "Ja, Omar, han verkar ju ganska okej - men de andra, de är de som vi inte vill ha här."
Det är lätt att uppehålla en syn på att en viss grupp människor är si och så, men när man träffar dem och inser att de är av kött och blod, och så väldigt lika oss själva, så blir det inte lika lätt.
