• Anonym (Hur göra?)

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Jag har som jag har skrivit om i flertalet trådar levt på aktivitetsersättning sedan 2010 av anledningar som jag ej kommer att gå in på i denna tråd. sedan sep har jag varit på en daglig verksamhet 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar.

    Nu hade vi ett uppföljningsmöte där en person från den dagliga verksamheten deltog tillsammans med min handläggare på kommunen och min handläggare på FK.

    I Min planering från tidigare i höstas står det att planen är att jag ska föras över till arbetsförmedlingen runt årsskiftet och komma ut i arbetsträning vid ca. jan/feb

    Jag har själv de senaste månaderna mer och mer funderat på att det bästa kanske är att börja studera i och med att jag saknar en gymnasieutbildning.

    Försäkringskassan och de andra som deltog på mötet var dock inte av samma åsikt. Detta baserade de på att det i så fall kommer att bli knepigt med min framtida försörjning i och med att jag fyller 30 i början på juni 2019.

    Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga nu i dec då mitt nuvarande beslut på samma bidrag grå ut. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet.


    Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer en längre tid att handlägga detta.

    När jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom att jag inte skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall utan jag kan höja min arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.


    Dessutom kan man, vad jag har förstått det som, bara ha sjukpenning i ungefär ett år och sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

    För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning för tiden jag ej kan arbeta.


    Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN trots att man ej studerar 100% måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.


    Detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.


    Jag är osäker på om jag kan studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25% vilket jag tar upp i en annan tråd. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.


    En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju i ett sådant läge vilja att lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

    Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej har prova först att studera i läge omfattning.

    Skulle jag börja studera nu och beviljas bidrag av FK samt att det sedan visar sig att jag ej klarar studier då kommer min 30-årsdag att passera samt att ingen kommer vilja anställa mig. Börjar jag igen på daglig verksamhet efter 30-årsdagen får jag ingen aktivitetsersättning eller sjukersättning, ej heller sjukpenning eftersom denna bara betalas ut om man har en anställning med lön.

    Alltså kan jag efter 30-årsdagen hamna utanför både arbetsmarknaden och sjukförsäkringssystemet och då tvingas att söka försörjningsstöd om jag ej har visat hur mycket jag klarar av i ett arbete. 

    Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där. Det känns då liksom bättre att studera och göra något mer effektivt av min tid.


    Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig. Hur hade ni gjort och vad anser ni att jag bör göra i detta läge,

    Vill jag börja studera i jan måste jag typ ansöka nu, sista ansökningsdagen är 8 dec i min kommun.

  • Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?
  • Anonym (V)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-15 21:48:30 följande:

    Jag vet redan vad jag vill med mitt liv. Om fem år vill jag som sagt helst ha en färdig gymnasieutbildning. Detta kan jag inte få genom att skjuta upp utbildningsstarten. Som det ser ut idag kommer det vara svårt att få ett jobb för mig i och med att jag ej kan jobba heltid. Dessutom vill jag testa i vilken omfattning jag kommer att klara av att studera genom att börja i låg takt med studier. Efter 30-årsdagen kan jag inte börja i låg takt att studera för att jag då inte kommer att få bidrag eller lån eller någon försörjning alls. Alltså då är det 75% studier minst eller studier plus jobb som gäller. På det viset kommer jag ju att misslyckas med studierna. Börjar jag studier i låg takt då får jag ju känna på hur det är att studera och kan sedan trappa upp lagom tills jag fyller 30. Att gå på att studera 75% med min bakgrund är ju orimligt och dömt att misslyckas därav vill jag ta min chans innan 30-årsdagen till att testa att studera i låg omfattning, typ en kurs på 10 veckor.

    Det är typ så mitt resonemang ligger. Men jag kanske tänker bakvänt och dumt, motbevisa att jag har fel om jag nu har det.


    Vad ska du ha din gymnasiebildning till?

    Och hur har du tänkt försörja dig under tiden och efter utbildning?
  • Anonym (V)

    Jag hade helt klart lyssnat på FK och först se till att jag hade inkomst och även försöka komma upp något i arbetstid.

    Om du bara kan jobba 12 timmar i veckar så kommer inte en gymnasieutbildning hjälpa nåt att få jobb.

    Du har större behov just nu att försöka hitta en passande sysselsättning där du förhoppningsvis kommer kunna öka din arbetsförmåga och om det inte går eller tar lång tid så har du i alla fall säkrat inkomst.

    Om du studerar på ev 25% ? Och inte får någon ersättning eller förlorar rätt till sjukpenning när du är klar så kommer ju varken ha inkomst eller sysselsättning.

    Och då har du fortfarande inte prövat att arbeta och har inte längre stödet från FK som du har nu.

    En arbetsgivare bryr sig garanterat mer om ifall du ens kan arbeta än att du har en gymnasieutbildning.

  • Bunny on speed

    Om 10 veckor hade varit 25% så hade heltid varit 2,5 veckor.

    Elever på gymnasiet läser Eng 5 över ett år.

    Känns det rimligt läsa in en sådan kurs på 2,5 veckor TS? Jag tror de flesta av oss tycker att ens 5 veckor är orimligt. Jag önskar alla läste 20 veckor för att ta till sig kunskaper och träna.


    Bunnies, it must be bunnies!
  • Kjell2
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-15 20:16:18 följande:

    Jag har som jag har skrivit om i flertalet trådar levt på aktivitetsersättning sedan 2010 av anledningar som jag ej kommer att gå in på i denna tråd. sedan sep har jag varit på en daglig verksamhet 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar.

    Nu hade vi ett uppföljningsmöte där en person från den dagliga verksamheten deltog tillsammans med min handläggare på kommunen och min handläggare på FK.

    I Min planering från tidigare i höstas står det att planen är att jag ska föras över till arbetsförmedlingen runt årsskiftet och komma ut i arbetsträning vid ca. jan/feb

    Jag har själv de senaste månaderna mer och mer funderat på att det bästa kanske är att börja studera i och med att jag saknar en gymnasieutbildning.

    Försäkringskassan och de andra som deltog på mötet var dock inte av samma åsikt. Detta baserade de på att det i så fall kommer att bli knepigt med min framtida försörjning i och med att jag fyller 30 i början på juni 2019.

    Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga nu i dec då mitt nuvarande beslut på samma bidrag grå ut. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet.


    Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer en längre tid att handlägga detta.

    När jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom att jag inte skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall utan jag kan höja min arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.


    Dessutom kan man, vad jag har förstått det som, bara ha sjukpenning i ungefär ett år och sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

    För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning för tiden jag ej kan arbeta.


    Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN trots att man ej studerar 100% måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.


    Detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.


    Jag är osäker på om jag kan studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25% vilket jag tar upp i en annan tråd. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.


    En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju i ett sådant läge vilja att lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

    Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej har prova först att studera i läge omfattning.

    Skulle jag börja studera nu och beviljas bidrag av FK samt att det sedan visar sig att jag ej klarar studier då kommer min 30-årsdag att passera samt att ingen kommer vilja anställa mig. Börjar jag igen på daglig verksamhet efter 30-årsdagen får jag ingen aktivitetsersättning eller sjukersättning, ej heller sjukpenning eftersom denna bara betalas ut om man har en anställning med lön.

    Alltså kan jag efter 30-årsdagen hamna utanför både arbetsmarknaden och sjukförsäkringssystemet och då tvingas att söka försörjningsstöd om jag ej har visat hur mycket jag klarar av i ett arbete. 

    Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där. Det känns då liksom bättre att studera och göra något mer effektivt av min tid.


    Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig. Hur hade ni gjort och vad anser ni att jag bör göra i detta läge,

    Vill jag börja studera i jan måste jag typ ansöka nu, sista ansökningsdagen är 8 dec i min kommun.


    TS:
    Det hur har en bakomliggande problem som du inte vill prata om. Utan att veta det blir det omöjlgt att hjälpa dig och allt blir lätt absurt.

    Du hävdar å en sidan att du har ett liv som gör omöjligör all seriös extern verksamhet utöver 25% pga dina sömnbehov mm och du undrar hur du ska få 100% försörjning när du jobbar eller pluggar 25%

    Å andra sidan hävdar du att du har någon form av kapacitet/möjlighet/vilja att plugga och jobba närmare 100% i framtiden.

    Detta går inte ihop och gör att diskussionen går i oändlig cirklar utan att komma framåt. 

    Du behöver proffshjälp för att gå vidare samt vara beredd att alla regler, kursplaner, försörjningshjälp mm inte kommer att kunna anpassas till 100% efter dina önskemål.

    Det enkla svaret är att ta CSN, plugga 100% och strunta i AF och FK men det vågar, kan, törs du inte. Du får helt enkelt anpassa dig efter de regler som finns.


  • Anonym (Hur göra?)

    Vad är det ni alla inte förstår? Jag kommer aldrig orka varken jobba eller studera 100% på flera år eller kanske aldrig. Jag vill gå en plugga för att lättare kunna få ett arbete. Sen vill jag inte börja att plugga massor på en gång. Jag kanske ev. kommer att kunna studera i högre omfattning (ej heltid) när jag först har provat att studera en kurs först. Att börja studera mer först skulle vara dåligt.

    Jobb och studier kommer nog inte klara av samtidigt just nu om jag inte hitar ett jobb som i så fall passar mig perfekt och jag trivs med då kan det fungera tillsammans med studier.

    Jag kommer inte kunna få ett vettigt arbete utan att ha gymnasiebetyg. Så därför vill jag börja studera.

  • Anonym (Hur göra?)

    Oavsett hur många procent 100 poäng motsvarar så är det endast 100 poäng jag vill läsa i början. Jag minns inte exakt hur det ligger till med poäng vs timmar osv som förklarades för mig i en annan tråd. Därav att jag kanske skrev fel procent i denna tråd i och med att det egentligen känner mest logiskt att 10 timmar i veckan skulle vara 25%. Men fel kan alla ha och nu hade jag tydligen det.

  • Anonym (Hur göra?)

    Jag läste precis att heltid för Komvuxstudier ligger på 20 timmar per vecka då stämmer det nog att 100 poäng blir 50% på 10 veckor.

  • Bunny on speed
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 10:18:43 följande:

    Jag läste precis att heltid för Komvuxstudier ligger på 20 timmar per vecka då stämmer det nog att 100 poäng blir 50% på 10 veckor.


    Var läste du det?
    Bunnies, it must be bunnies!
  • Ms H
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 10:18:43 följande:

    Jag läste precis att heltid för Komvuxstudier ligger på 20 timmar per vecka då stämmer det nog att 100 poäng blir 50% på 10 veckor.


    Bunny on speed skrev 2018-11-16 11:00:04 följande:

    Var läste du det?


    Det blev bara ett skrivfel, tror jag. TS menade nog ?heltid för Komvuxstudier ligger på 20 POÄNG per vecka?.
  • Anonym (V)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 09:50:59 följande:

    Vad är det ni alla inte förstår? Jag kommer aldrig orka varken jobba eller studera 100% på flera år eller kanske aldrig. Jag vill gå en plugga för att lättare kunna få ett arbete. Sen vill jag inte börja att plugga massor på en gång. Jag kanske ev. kommer att kunna studera i högre omfattning (ej heltid) när jag först har provat att studera en kurs först. Att börja studera mer först skulle vara dåligt.

    Jobb och studier kommer nog inte klara av samtidigt just nu om jag inte hitar ett jobb som i så fall passar mig perfekt och jag trivs med då kan det fungera tillsammans med studier.

    Jag kommer inte kunna få ett vettigt arbete utan att ha gymnasiebetyg. Så därför vill jag börja studera.


    Jag förstår att du aldrig kommer kunna arbeta 100% men prio ett borde vara att du iaf ser till att du säkrar att du har en inkomst och och i andrahand ett vanligt jobb iaf på prov, eller en vettig praktikplats som kan ge dig arbetslivserfarenhet.

    En gymnasieutbildning kommer inte göra varken från eller till om du inte kan har någon erfarenhet alls av arbete när din utbildning är klar när du är 35. Tro mig, du kommer ha enormt mycket större möjligheter att få ett arbete om du har minsta lilla arbetslivserfarenhet jämfört mot om du bara har gått gymnasiet.

    När du har garanterat att du åtminstone har en inkomst så hindrar ju inte det att du testat att läsa en kurs.
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?