Vilja om kejsarsnitt

Men vad är då en komplikation? Alltså om mamman inte kommer må bra under förlossningen så kommer komplikationer uppstå. Även psykiskt lidande är en komplikation. Hur skulle du känna dig att i det ögonblicket som ska vara så fantastiskt fint när man får upp sitt barn så känner man avsky istället? För det gjorde jag. Tog mig jätte lång tid att anknyta till barnet pratade tillochmed om adoption för att jag rent ut sagt avskydde det och vad det gjort mot mig. 

Jag bad om snitt just pågrund utav förlossningsrädsla. Men blev påtvingad en vaginal födsel med just en sååå fantastisk profylaxtant. Själva födseln gick väl helt okej. Sprack lite antagligen inte värre än andra. Men allt kändes så fel. Och det var flera gånger där jag hade ren och skär panik om att jag tar mig inte igenom detta, skrek tillochmed jag orkar inte jag ger upp. Men ja då gick det ju inte att backa ur. Gjort var gjort. Psykiskt var jag helt förstörd. Kände mig så oerhört förstörd och allt var den där ungens fel. Jag ville inte ens ha upp mitt barn på bröstet utan fäktade och skrek att dom skulle ta bort det. Låg sen på bb hela natten och bara grät. Grät för att jag var så trasig. Fick sedan gå på massvis med samtal för att kunna knyta an till mitt barn. Fick gå på anti depressiva för allt var bara så skit. Kunde inte njuta överhuvudtaget utav de 6 första månaderna utav mitt barns liv. 

Antagligen hade jag sluppit nästan allt detta om jag fått mitt snitt beviljat. För det var jag inställd på. Jag var inte inställd på vaginal förlossning. Utan blev bara övertalad till att allt kommer gå bra. Hela jag ville egentligen inte men blev påtvingad att försöka...

Och detta kallar du en naturlig bra födsel utan komplikationer antar jag?

Till er som faktiskt förstår mig och bryr sig så vill jag tala om att Aurora-barnmorskan förstod mig till 100% om min rädsla för ändtarmsskador. Främst eftersom jag redan har en så skadad tarm. Det var ingen tvekan utan hon skulle så fort som möjligt boka in mig till en läkare för att prata om kejsarsnitt. 

Jag var otroligt nervös och rädd innan men nu känns allting mycket bättre. 

Ni som skriver spydiga kommentarer vet uppenbarligen inte vad Ulcerös Kolit innebär för kroppen, och speciellt inte en aktiv Ulcerös Kolit. Att min ändtarm är trasig är min läkares egna ord och om jag spricker så mycket eller får andra skador i ändtarmen så kan det betyda att jag kommer läcka avföring hela tiden. Både avföring, blod och slem när jag har mina skov. 

Vi kvinnor borde stötta varandra och inte trycka ner varandra och säga det ena och det andra. Blir lite ledsen faktiskt men ni/du som skrev att jag inte har någon aning om vad jag pratar om, har själv ingen aning vad UC innebär och hur min tarm ser ut inifrån och vad jag utsätter mig för genom att genomgå en vaginal förlossning. 

Det är klart att jag har.

Du kommer in och dissar mig, vad är ditt bidrag i diskussionen?

Kom igen den dagen du vet hur det känns att verkligen föda ett barn.

TS! Skönt att det gick bra! Jag har också UC och förstår dig till 100%. Försök att inte ta åt dig av vad folk skriver, för precis som du själv skrev så har folk ingen aning om hur det är att leva med vår tarmsjukdom.

Jag väntar på mitt andra snitt och är nu i v31. Mitt första var ett akutsnitt men var ändå en bra upplevelse. Det kommer att gå bra!

Bor du i Sthlm? I så fall kan jag varmt rekommendera SÖS!

Nej, det har du inte. Du har ingen aning.

Din stora skräck är att genomgå kejsarsnitt, och du tycker inte att någon annan ska genomgå kejsarsnitt heller. Om inte du (!) godkänner anledningen.

Naturligtvis har du ingen talan, utan som tur är så finns det läkare som är kunniga och insatta som avgör om det finns anledning till snitt eller ej.

Och det finns inget du kan göra åt den saken.