Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

Jag ger dig rätt i att jag garanterat blir diskriminerad på grund av mitt utseende, och på så vis går jag miste om sånt som mer attraktiva/proprare människor får gratis. Och den förlusten kan ju få bra mycket större konsekvenser än att bara bli socialt ignorerad, tyvärr.

Haha! Lustigt att du säger det! En av mina absolut närmaste vänner har - långt i efterhand - erkänt att han tyckte att jag var en loser och en dåre som trodde att jag hade någon som helst chans att bli anställd när vi möttes på anställningsintervjun. Jag tyckte vi klickade lite; han satt och tänkte "vad gör du ens här din hippie? Har du gått vilse?"

Hade han sagt det eller hade jag märkt det at the time så hade det ju aldrig blivit någon fantastisk vänskap. Och det hade ju - minst sagt - varit synd för oss bägge. Men samtidigt så var det han som fick ändra sig, jag fortsatte vara en dåre ;)

Nja, jag tycker det där är en balansgång. "NÄHÄRU, jag tänker inte ändra på mig ett dugg!!" är väl rätt bakåtsträvande och kompromisslöst. Men att TS ska ändra på sig för att bli bemött på ett vanligt, hederligt, respektfullt vis av män som inte längre finner henne tillräckligt attraktiv...? När de samtidigt inte har några problem med att lyssna på hennes manliga kollega, trots att de förmodligen inte vill ligga med honom heller? Näru. Där får allt de sexistiska männen göra om och göra rätt!

Självförtroendet är det inget fel på iallafall. Vad bra att du fick trycka till honom så han fick ändra sig. det måste känts bra att få trycka till en man.

En man som trycker till en kvinna är förstås fortfarande en skitstövel... eller?

Varför skall män "offra" sig och sitta och vara sociala med kvinnor som de finner ointressanta?

Det är ju lika fel som att kvinnor skall offra sig och ha sex med män de finner ointressanta.

En man kan ju vara sexuellt intresserad av en kvinna på olika sätt.

Det kan vara t.ex.

"Åh, sexy, sexy, sexy"...

Eller

"Hon verkar ju fin"

till

"Jag kan sätta på henne om det inte är något att se på teve ikväll..."

Visst kan kvinnan fortfarande vara attraktiv, men ev. inte lika attraktiv som för 20 år sen. Och den skillnaden kan säkert spela in i den sociala kontakten.

Om jag upplever en kvinna enormt sexig blir kanske varje samtal en form av gåva till mig. Om jag upplever kvinnan attraktiv, men inte så att jag tappar andan, kanske jag inte tycker det är särskilt givande att ha henne som vän, eller prata med henne även om jag skulle kunna tänka mig att inleda en sexuell relation med henne. Jag nöjer mig kanske inte med att bara vara i hennes närhet, som jag kanske gör med den där enormt sexiga kvinnan.

Jag blir lite full i skratt när TS beskriver sig som nära medelålders, själv är jag 37, har minst 15 år kvar till någon form av medelålder enligt mig själv och har absolut inte märkt av någon oönskad minskning av socialt intresse från män. Den del jag numera oftast slipper är ju snuskgubbarna som letar osäkra unga flickor som inte vågar säga ifrån.

Jag upplever snarare att jag har mer pondus nu när jag är lite äldre. Att jag får mer respekt nu och blir mer lyssnad på.

Kan väl delvis även bero på att jag vågar ta mer plats nuförtiden. Vågar stå på mig.

Att kunna ta plats utan att tränga undan andra är viktigt.