Stör mig på hans present

Jodå, det visste han mycket väl. Vi flyttade senare ihop. I julklapp fick jag en disktrasa... visserligen med en fyndig text på, men ändå. En disktrasa!? Vi hann separera innan vi knöt eviga band så att säga.

Så intressant det vore att läsa alla 100 inlägg...

Ja, det kan inte vara så lätt alla gånger. Det absolut värsta jag varit med om i temat presenter var när jag köpte en riktigt fin whisky till min dåvarande partner. Jag stod på Systemets väntelista i ett år på en lokal sats som skulle produceras i väldigt liten upplaga, den var snordyr men han älskade whisky och visste att han skulle älska presenten också. Han fick den, blev superglad, den hamnade i finskåpet och så blev han bjuden på 40-årsskiva men glömt att fixa present. Äh jag tar den här bara, och så tog han flaskan utan några bekymmer i världen, röck av min omsorgsfullt skrivna etikett och kilade iväg. Den sved ordentligt.

Aha. Hur lever han nu?

Fy fan! Förstår att det gjorde ont!

Jag har varit med om en snarlik sak - samma ex (låt oss kalla honom disktrasan).

Jag hade, till min 20-årsdag, köpt en jubileumsöl på Systembolaget. Jag hade hört mig för dagen innan, om de kunde hjälpa mig att slå in och göra kvittot till det exakta klockslag jag föddes på, 20 år tidigare.

Väl på plats, dagen till ära, så gick allt som planerat. De tyckte att det var en rolig sak att göra; en öl anno 100 år innan min födsel, med en jubileumsutgåva (120 år) året jag fyllde 20 och med ett kvitto för exakt födelseklockslag.

Den här ölen stod sedan, med kvittot inramat bredvid, i en hylla på mitt rum (ja, jag bodde hemma).

Mitt ex hade sovit över hos mig och medan jag var i duschen så hade den jäveln blivit törstig och helt sonika öppnat den där jävla ölen!!!

Han gjorde många egoistiska saker under hela vårt förhållande, helt sjukt.

En annan gång stekte han två köttbitar för oss att äta. Dessvärre tappade han den ena rätt ner i hundens vattenskål när han skulle lägga upp. Han kommer då ut med två tallrikar till vardagsrummet; en med pommes och kött, en med bara pommes. - Gissa vilken jag fick?

Han sa: ?jag råkade tappa DIN köttbit i hundens vattenskål?. Sedan satte han sig och började äta sin köttbit.

1. Vadå MIN? De stektes och kryddades på exakt samma vis. Vad var det som gjorde den biten HAN tappade, till MIN bit?!

2. Om han nu tappar en bit, så kan han väl dela den biten som klarade sig, med mig!?

Sån fruktansvärt vidrig människa!

Ok, du kastade ut både honom och popcornmaskinen?

Ja, vad trist det måste vara för dig att jag inte förstår utan att du förklarar. Eftersom jag inte är tankeläsare behöver du förklara om jag ska kunna förstå. Du kan också välja att inte förklara men då kommer jag inte att förstå. 

Ok, nu säger du något helt annat än tidigare. Jag förstår att det måste vara jobbigt om han inte lyssnar och tar in det du säger. Det du pratade om tidigare var att du ville att han skulle förstå utan att du behövde säga något. Det du säger nu är att du berättar saker för honom som han inte tar åt sig av.

Jag reflekterar kring dina tankar och du tycker jag kommer med självklarheter. Så kan det bli ibland. Ingen anledning att ha en irriterat tonläge för den sakens skull tycker jag. Jag tolkar din irritation som att du tycker att jag borde förstå utan att du sagt det. Det gjorde jag inte...

Baserat på vår konversation undrar jag hur tydlig du faktiskt var med killen. Du kanske ska vara mer ödmjuk i din inställning till mindre missförstånd i kommunikationen. Att information inte alltid kommer fram till mottagaren är en del av livet, och det är inte alltid som det är mottagarens fel.

Upplever du ofta att du är missförstådd kanske det är läge att se över hur du kommunicerar med andra. Just sayin..