Så attraherad av min kollega......

Men !  Vilken dum person .. Hålla sig unden sista dagen i veckan. Leta du inte ?? :)

Kom ihåg när jag jobbade för många år sedan på ett annat jobb. Där fanns en så söt tjej och jag såg alltid till att ha något speciellt att fråga eller ha en viktig sak att göra just nära. För att få en sista glimt innan helgen  Hon jobbade en bit i från mig och hon måste undrat för det fanns egentligen ingen där jag hade att göra i jobbet . Men hon va megablyg och jag med. Så det blev inget där.. Men jag kan än idag se henne framför mig.

Jag fastnade för min chef redan vid första mötet. Först för personen men efterhand kom också mer och mer känslor in i bilden. Min uppfattning är att chefen också fastnade för mig från början. Var ofta väldigt långvarig och djup ögonkontakt när vi pratade med varandra. Efterhand har vi många gånger också råkat stå väldigt nära när vi pratat eller varit nära varandra vid andra tillfällen. Har egentligen ofta varit underbart härligt när jag nu tänker tillbaka. Men osäker som jag är så här jag tänkt att det är chefens personlighet att vara så här, det kan ju knappast bero på känslor för mig i alla fall.. Och när chefen allt för ofta nämner sin partner när vi pratar så känner jag att även om det kanske finns känslor så är steget för svårt att ta för något mer. Själv har jag varit öppen med att förhållandet jag lever i inte är så bra för att på så sätt visa att jag kan vara intresserad av mer än bara vara kollegor.

Men tiden går och som alla vet som varit i denna sits, utan att ta steget att vara öppen med känslorna så blir det i längden mest bara jobbigt. Ena dagen känns allt toppen efter lite extra ögonkontakt och prat medan det nästa dag bara känns hopplöst när man inte känner sig sedd.

Tillslut tröttnade jag på dessa känslostormar och tog mod till mig och skrev ett väldigt ärligt brev till chefen där jag skrev att jag verkligen uppskattar chefen men att det gått så långt att känslor uppstått. Chefen svarade då direkt "Vi är kollegor och jag är din chef och det är den enda relation som är aktuell". Vi hade sedan efter detta ett kort möte men jag var inte redo att prata djupare kring detta då, så hur chefen känt för mig har jag ingen aning om.

Efter detta har det inte alls varit samma sak mellan oss och jag tycker att chefen mest undviker mig numer om det går. Någon djupare ögonkontakt eller närhet finns inte kvar från chefens sida. Så nu är jag rätt nedstämd pga av detta. Jag orkar inte i längden att känna mig så här och att inte bli sedd av chefen. Det funkar inte att vara på en sådan arbetsplats för mig.

Fortsätter det så här måste jag ta steget att be om att få prata ut med chefen, helst då utanför arbetet. Men vi får se. Jag kommer nog ändå alltid ha kvar min uppskattning för chefen och längtan att få lära känns varandra mer privat finns helt klart fortfarande kvar. Det är ytterst få personer jag känt sådan uppskattning för och så mycket känslor för som jag gjort för denna chef..

Så är det för mig. Inser att när man öppnar sig för en kollega som jag gjort kan det bli rätt fel så var försiktig med vad du gör!

Fast jag vet inte om jag tycker att det blev fel för dig. Din upplevelse är ju sån men du vågade, fick ett besked att förhålla dig till och ett annat läge sedan baserat på det du berättade. Är ju svårt med den där driften man kan få att berätta vad man känner när man är helt nerduschad av förälskelsehormoner, klarsyntheten är inte på topp. Men nu vet du ju så att du kan gå vidare? Otur att du inte har den relationen med din chef du vill ha, men sätt dig i chefens plats. Är ju inte en lätt sits alls och finns väl bara den vägen att gå som chefen valt? Vad skulle hen ha gjort? Bevarat en flirtrelation efter ditt brev? Nix.

Byt jobb till ett med en oattraktiv chef ;)

Jag kan acceptera chefens inställning och egentligen har jag också samma syn på det. Känns inte helt lätt med ett förhållande med en kollega på arbetsplatsen och än mindre med en av cheferna. Men det jag har svårt acceptera är om chefen inte behandlar mig på samma sätt som övriga kolleger på liknande position blir behandlade. Tittar chefen kollegan i ögonen vid ett samtal vill jag också att det gäller mig. Vill inte heller att chefen uppenbart undviker och har svårt att prata med mig trots att det nu gått ett bra tag sedan brevet skrevs. Det är kring detta jag känner att jag har behov att prata med chefen om för att vi ska hitta ett sätt att vara på som känns bekvämt för oss båda. Allt är så mycket bättre om man pratar om det än om man låtsas som ingenting och hoppas det går över med tiden.

Jag tycker det va väldigt modigt av dig att avslöja dina känslor och tråkigt att det inte var besvarat. Men när jag tänker chefer så är det ofta personer som är ganska öppna, drivna och vill att människor skall trivas etc. Många gånger så är det väl lätt att fastna och känna , se något som inte finns. 

Med en vanlig kollega så att säga, har man många gånger inte samma realation eller ställning i arbetet som till sin chef. Det blir lite lättare om man får ett nej. Så länge man kan ha en professionell inställning i sådant som rör jobbet.

Men det är klart att om man har ett förhållande med en kollega så får man ju sköta det snyggt på arbetsplatsen. Men det beror väl på personerna kanske.

Sedan kan det också bli lite galet om förhållandet tar slut och det kanske gjorde det på ett dåligt vis, av den ena eller andra.

Men jag tycker att du nog måste prata igen med din chef  för han kanske inte vet riktigt hur han skall bemöta dig i jobbet. 

Men modig var är du. Starkt

Det skulle ha kunnat vara jag som skrev TS för jag har varit i ungefär samma sits. Jag lade ner det hela för flera veckor sedan och har inte träffat killen ifråga sen dess för jag är i den positionen att jag har möjlighet att hålla mig undan. Det är så skönt att inte fundera alls längre över den här killen, men det stör mig att jag nog aldrig kommer att få svar på vad han kände! Det var han som startade det hela med en jag-vill-äta-upp-dig-blick och därefter var det bara konstigheter och dubbla signaler. Till slut blev jag jätteirriterad på honom och bestämde mig för att undvika honom helt. Jag är en väldigt blyg person när det gäller attraktion men nog tusan skärper jag mig och tvingar mig att visa något om jag vill att det ska hända. I början av den här tråden skrev någon att om en kille ger dubbla signaler så är han inte intresserad, men vad är då meningen med att ge dubbla signaler? Varför inte visa entydigt att man verkligen inte är intresserad, det finns ju många bra sätt att göra detta på... Nej, man eller kvinna så får man ta och skaffa sig lite balls och vara tydlig åt ena eller andra hållet.

Men sluta vara så självcentrerad. Hela jävla kontoret går inte omkring och tänker på vilka signaler dom ger dig. Kalle kanske kände sig väldigt taggad eller precis fått ihop det med nån svinsnygg Donna och gick på moln när ni fick ögonkontakt och du tolkade det som att han åt dig med blicken. Eller så hade hans favoritlag precis vunnit en viktig match. Eller nåt annat. Efter ett tag la han kanske märke till att du betedde dig konstigt mot honom och blev obekväm. Eller så har han inte reflekterat över dig alls och är ?olika? för att man inte mår likadant hela tiden. Det är bara om en kille börjar uppvakta dig och du inte kan ta miste på det som han är intresserad av just dig.

En annan grej tjejer inte verkar inse är att alla män är lite annorlunda mot alla kvinnor. Om du är ung och inte ser ut som Shrek så kanske du får ett litet annat bemötande än Anders 53. Men du är inte den enda på jobbet som är ung och inte ser ut som Shrek. Det betyder inte att Kalle är intresserad av allihop.

Jag gissar att du själv ser ut som Shrek, eller att du bara vaknat på fel sida. Jösses, vilken aggression! 

Men Anonym(sant) har ju rätt i det att alla lever sina egna liv och är ju inte inriktade på just dig. Tillfälligheter och egna tolkningar...aggression? Tycker jag inte.

Det fanns inte ett spår av aggressivitet i det jag skrev. Du däremot gissar att jag ser ut som Shrek och skriver ett kort känsloutspel om inbillade känslor från min sida.

Kanske inte så konstigt att du stöter bort andra på jobbet ;)

Jag var helt lugn och jag skrev att såvida du INTE ser ut som Shrek och är ung så behandlar killar dig lite annorlunda (ofta omedvetet) än hur dom behandlar andra män. Många på familjeliv verkar ta sånt väldigt personligt, däribland du som kanske har lätt för att ta saker personliga som inte är menat så.