• Anonym (Provocerad)

    Provoceras av kejsarsnitt!

    Jag provoceras ihjäl av dessa bekväma primadonnor (som verkar öka i antal) som vill kräva ett snitt för att de inte orkar eller vågar föda barn. Finns inga medicinska orsaker och man inte har en komplicerad förlossning bakom sig borde alka dessa bortskämda fegisar betala sina snitt själva. En frisk förstföderska med en normal graviditet och ett barn som ligger rätt har absolut ingen anledning eller rättighet att kräva att läkare ska lägga sin tid på att genomföra en öppen bukoperation. Alla vet hur barn föds fram. Svälj bekvämligheten och tramset och föd ditt barn. Annars kan man låta bli att skaffa några.

  • Svar på tråden Provoceras av kejsarsnitt!
  • LitenSöt

    Har följt tråden med stort intresse. Och skulle vilja dela med mig av min åsikt om detta ämne.

    Jag väntar mitt fjärde barn med bf den 14 november. Dock kommer bebisen att födas med ett planerat kejsarsnitt, just för att jag starkt önskat att få det. Det finns inge medicinska orsaker till att barnet inte skulle kunna födas vaginalt utan det är jag och bara min egen ångest som är orsaken.

    Orsaken är att mitt första barn avled i magen och jag blev tvungen att föda fram flickan vaginalt, av den enkla orsaken att det är en läkande process fysiskt och psykiskt att göra så. Mitt andra barn kunde inte födas vaginalt då moderkakan låg för utgången. Dock blev snittet ändrat från planerat till ur akut då jag började att öppna mig och moderkakan lossnade. Mitt tredje barn fick en dödsdom i vecka 36 då man upptäckte grava hjärnskador till följd av en ovanlig kromosomstörning. Förlossningen startades och flickan avled under förlossningen och var avliden då jag födde fram henne.

    Av dess orsaker varken kan jag mentalt eller orkar jag att vänta på att förlossningen ska sättas igång. Jag har svårt att se att det skulle komma ut ett levande barn helt enkelt.
    Jag har fått min önskan om kejsarsnitt beviljad och operationen kommer att göras under full narkos på grund av att jag inte kan bli stucken i ryggen för bedövning.

    Det är alltså extrem förlossningsräddsla som gör att det kommer att bli så här. Är det då fel av mig?

  • Anonym (Barnmorska)
    LitenSöt skrev 2019-09-15 10:57:01 följande:

    Har följt tråden med stort intresse. Och skulle vilja dela med mig av min åsikt om detta ämne.

    Jag väntar mitt fjärde barn med bf den 14 november. Dock kommer bebisen att födas med ett planerat kejsarsnitt, just för att jag starkt önskat att få det. Det finns inge medicinska orsaker till att barnet inte skulle kunna födas vaginalt utan det är jag och bara min egen ångest som är orsaken.

    Orsaken är att mitt första barn avled i magen och jag blev tvungen att föda fram flickan vaginalt, av den enkla orsaken att det är en läkande process fysiskt och psykiskt att göra så. Mitt andra barn kunde inte födas vaginalt då moderkakan låg för utgången. Dock blev snittet ändrat från planerat till ur akut då jag började att öppna mig och moderkakan lossnade. Mitt tredje barn fick en dödsdom i vecka 36 då man upptäckte grava hjärnskador till följd av en ovanlig kromosomstörning. Förlossningen startades och flickan avled under förlossningen och var avliden då jag födde fram henne.

    Av dess orsaker varken kan jag mentalt eller orkar jag att vänta på att förlossningen ska sättas igång. Jag har svårt att se att det skulle komma ut ett levande barn helt enkelt.

    Jag har fått min önskan om kejsarsnitt beviljad och operationen kommer att göras under full narkos på grund av att jag inte kan bli stucken i ryggen för bedövning.

    Det är alltså extrem förlossningsräddsla som gör att det kommer att bli så här. Är det då fel av mig?


    Beklagar sorgen, så tufft ni haft det. Måste bara flika in här och säga att det är självklart att du ska få välja i det här Läget. Det här är ju också ett speciellt fall även om de inte är medicinskt. Sånt här måste tas hänsyn till och det gör det ju med tanke på att du beviljades snitt också. Det går inte att vara helt svart eller vitt när de gäller snitt och en del i den här tråden verkar ju bara tänka medicinskt eller inte och så vidare. Dem är för oinsatta i hur det kan vara. Tror inte heller dem syftar på fall som du varit med om och därför väljer snitt. Kram på dig!
  • Anonym (..)

    Alltså kejsarsnitt ska bara göras när det verkligen behövs, inte pga förlossningsrädsla.

  • Anonym (Asful)

    Jag rekommenderar alla att göra planerat kejsarsnitt. Vaginala förlossningar ger skador på kroppen. Min fru är till exempel helt slapp efter barnen. Inte värt det. 

  • Lilant

    Håller helt med äntligen någon som tycker som mig, blir så jävla arg på dessa idioter till kvinnor

  • Anonym (Håller med!)

    Det värsta är ju att KS är så mycket sämre för barnet. Varför vill man inte ge sitt barn allt man kan?

    Blir lika arg på mammor som vägrar amma.

    Idioti!

  • Anonym (Jj)
    Anonym (Asful) skrev 2020-04-06 03:42:59 följande:

    Jag rekommenderar alla att göra planerat kejsarsnitt. Vaginala förlossningar ger skador på kroppen. Min fru är till exempel helt slapp efter barnen. Inte värt det. 


    Dagens snille!
  • Anonym (Jj)
    LitenSöt skrev 2019-09-15 10:57:01 följande:

    Har följt tråden med stort intresse. Och skulle vilja dela med mig av min åsikt om detta ämne.

    Jag väntar mitt fjärde barn med bf den 14 november. Dock kommer bebisen att födas med ett planerat kejsarsnitt, just för att jag starkt önskat att få det. Det finns inge medicinska orsaker till att barnet inte skulle kunna födas vaginalt utan det är jag och bara min egen ångest som är orsaken.

    Orsaken är att mitt första barn avled i magen och jag blev tvungen att föda fram flickan vaginalt, av den enkla orsaken att det är en läkande process fysiskt och psykiskt att göra så. Mitt andra barn kunde inte födas vaginalt då moderkakan låg för utgången. Dock blev snittet ändrat från planerat till ur akut då jag började att öppna mig och moderkakan lossnade. Mitt tredje barn fick en dödsdom i vecka 36 då man upptäckte grava hjärnskador till följd av en ovanlig kromosomstörning. Förlossningen startades och flickan avled under förlossningen och var avliden då jag födde fram henne.

    Av dess orsaker varken kan jag mentalt eller orkar jag att vänta på att förlossningen ska sättas igång. Jag har svårt att se att det skulle komma ut ett levande barn helt enkelt.

    Jag har fått min önskan om kejsarsnitt beviljad och operationen kommer att göras under full narkos på grund av att jag inte kan bli stucken i ryggen för bedövning.

    Det är alltså extrem förlossningsräddsla som gör att det kommer att bli så här. Är det då fel av mig?


    Fruktansvärt orättvist det ni varit med om. Håller tummarna för att du får en fin upplevelse av denna förlossning.
Svar på tråden Provoceras av kejsarsnitt!