Hur skall jag få min fru att förstå

Utifrån dina premisser nej, men kanske utifrån hennes.
Jag blir fysiskt illamående av bara tanken att ha sådana krav/önskemål när man inte vill själv.

Som sagt gjorde liknande krav att jag avslutade relationen.

Och sen tycker jag att det är märkligt att detta kommer efter.... TJUGO år!

Det var någon i tråden som liknade det vid matlagning. Inte helt dumt faktiskt. Laga mat, städa, ta hand om barn, boende tvätt, bilar etc. Allt det är ju en del av vardagen som måste fungera i ett förhållande. De hoppas jag att vi alla är överens om. För mig är sex också något som måste fungera i vardagen för välbefinnande. Hur kommer maten in i bilden då? Jo jag har planerat varje middag, handlat hem råvaror, lagat maten så den står på bordet varenda dag i 20 års tid, under alla dessa är har jag ibland framfört att det hade varit trevligt att bli avlastad med detta någon dag och faktiskt få sätta mig vid dukat bord. Jag måste ändå ge min fru credd för att hon alltid tackar för maten (äter alltid upp, läs blir alltid kåt och kommer gång på gång)

Nu är det så att jag börjar tröttna lite på min meny och skulle gärna vilja introducera några nya rätter. Jag har frågat min fru om det är något särskilt som önskas men får till svar att det är gott de jag brukar laga.

Hoppas ni förstår liknelsen

Jag tycker att du beter dig ganska ohyfsat, Och nej, detta är inget jag kommit på efter 20 år. Har du läst inläggen i tråden? Detta är något jag känt under hela vår relation. Tråden handlar liksom att detta äter upp mig mer och mer ju längre tiden går. ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ? 

Försök att sätt dig in i ett annat perspektiv, hur hade du reagerat om du aldrig blev uppvaktad, bekräftad kände dig eftertraktad? För mig är detta skillnaden mellan en passionerad kärleksrelation och vänskap. Men du tycks helt ha hängt upp dig på hennes villkor, bara hon har det bra så spelar det ingen roll hur jag mår?

Tycker ändå det är märkligt att sitta och gnälla om det nu om du ändå verkar accepterat det så länge.
Att jag engagerar mig i hennes villkor beror på att jag levt i en relation där krav som dina poppade mer och mer vartefter.

Han äcklade mig till slut med sina önskemål om saker som jag inte ens skulle drömma om att göra. Som t ex snuskprat och porriga sms eller bilder.

Är du förresten så säker på att frun kommer varje gång, hon kanske spelar för husfridens skull?
Det är lätt att lura en man att man kommit, jag lovar.
Men det är samtidigt att bakbinda sig själv.

Klart det spelar roll hur du mår. Gör din relation att du mår dåligt så kan du inte kräva av den andra att ändra på sig för att göra dig nöjd, utan då får du söka efter någon annan som kan lösa det åt dig. Alternativ acceptera faktum.

Man kan inte både få trygghet, dvs en trygg relation med en trygg människa och bygga upp ett tryggt liv och en tillvaro som går att lita på (mao förutsägbar) och samtidigt ha spänning. Man får välja - en spännande tilmvaro, en spännande partner där det är spel, "vinna eller försvinna" och het passion ELLER en trygg partner och ha en trygg, stabil relation. Priset man betalar för lojalitet, trygghet, stabilitet är att det kan kännas tråkigt.

Att ha spänning efter 20 års relation är inget positivt om så skulle vara, spänning kommer med drama och osäkerhet på vart man har den andre. Man kan inte ha mycket spänning på ett område i relationen och trygghet i alla andra områden i relationen. Det är antingen eller. Spänning kommer när kortison utsöndras i den första förälskelsefasen. I den fasen man är i efter 20 år med en trygg partner grundar sig i endorfiner, ett lugn och en säkerhet på varandra. Det går inte att försöka få spänning på det där viset. Åk en tur på Liseberg i bergochdalbanorna istället, för att få en kick, bli rädd, hoppa bungyjump eller liknande och försök se vad du har i den trygga, fina relation du är i. Man får välja. Det kan vara lite tråkigt men en spännande relation har ett annat pris och det är otrygghet, nervositet, hjärtklappning och ostabilitet.

Har ni testat att gå en sexkurs ihop? Man kan gå en internetbaserad, och på olika teman få ämnen att diskutera. Är bra om man tenderar att inte kunna kommunicera öppet om just det.

På ett sätt kan man tänka att du borde vara nöjd; ni har ett aktivt sexliv, ni kommer båda etc etc. Samtidigt förstår jag vad du menar eftersom jag själv var den som drev sexfrågan i mitt förhållande. Det blev slitsamt, och jag kände inte att vi var två om vårt sexliv på vissa plan. Det va jättesvårt att prata om det eftersom min partner aldrig uttryckte önskemål, lust, sexönskan osv.

Det är inte lusten som saknas. Den finns där. Det är kommunikationen, initiativen, planeringen och kreativiteten som behövs för ett bra sexliv som nästan helt lämnas till mig att ordna. Hon är kåt men lat. 

Min teori är att en del personer, framförallt kvinnor, nästan bara tänker på sex när de är upphetsade. Därför blir det lite som när man ska fixa mat vrålhungrig - något lätt och snabbt fixat som fyller behovet. Och de det är förstås ok. Men ibland vill man duka fint, tända ljus och laga något gott från grunden. Men då behöver man kommunicera, ta initiativ, planera och vara lite kreativ.

Jag förstår att du anser att det inte skulle vara någon större uppoffring för henne att bli mer lik dig, men människor är inte som modellera att forma efter ens egna behov.

Om hon inte har pratat nåt större om sex på 20 år lär hon inte börja nu. Och hon har visst talat om vad hon gillar, det du har gjort fram tills nu. Och efter 20 år har man förhoppningsvis lärt känna en person såpass att man kan läsa av dem tillräckligt väl för att få en uppfattning om vad de gillar och ogillar i sängen utan så många ord.

Snälla gör inte detta till en kvinno eller mans grej. Det är väldigt individuellt och det är extremt vanligt att kvinnor tycker att deras män saknar kommunikationsförmåga, kreativitet, planering också.

Det hela hänger ju ihop med att fortsätta bry sig om och vilja utveckla och hålla liv i en relation en längre tid, sex är en del av relationen och behöver funka tillfredställande precis som andra lika viktiga bitar. Men alla delar hänger ihop. Kommunikation, vänskap, trygghet är grunden till lust, romantik och sex. Det mesta stagnerar mer eller mindre om man slutar bry sig vilket kan vara pga ingen ork, stress, eller bara för att man inte förstår vikten av det.

Men det är ingen könsskillnad.

Jo, förstår den biten och det är väl där jag är nu känner jag. Tar nästan inga initiativ, såvida det inte är "öppet mål". Försöker läsa av min partners signaler osv...så, nu har vi sex på min partners villkor (även om min partner inte ser det så). Bra på ett sätt, men mindre kul på ett annat. Att vi hade och har olika lust var ingen nyhet och nu blir det som min partner vill/orkar och har lust med. Förödande för egen del på sitt vis såklart. Men det kanske blir det omvända längre fram :) Tjat blir ju sällan bra, så jag förstår att det kan bli som det blev för dig och ditt ex. Så, varför hakade du inte på och tog initiativ?...menar att det var ju ett val precis som valet du gjorde att hänga upp dig på hans tjat, eller?

Så, visst kan det vara värt för TS att prova...om inte annat så får han reda på sin partners verkliga lust och behov av intima stunder.