• jonnysbrud

    Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.

    I vintras försvann våran katthane och efter att ha letat grundligt via blocket och andra annons sidor. Så fastnade vi slut för en äldre vit katthona i mars/april, kelsjuk, van vid barn, van vid att gå utomhus och rumsren. Att hon dessutom var upphittad när hon var en liten kattunge fick våra hjärtan att smälta ytterligare och vi ville verkligen ta oss an henne.

    Efter att ha pratat och träffat ägaren och katten tog vi till slut med oss henne hem. Hon var lite små skygg, men vi lät henne vara de första veckorna. De är ju ändå inte så lätt att komma till en ny familj och känna förtroende direkt. En månad gick, allt gick bra, hon skötte sina behov, lät oss klappa henne. Sen började helvetet hon började protestera genom att utföra sina behov inomhus.

    Varje morgon, dag och kväll var det samma historia. Det låg kiss och avföring precis bredvid lådan. På golvet i vårat sovrum samt på golvet i vardagsrummet. Hennes protesterande blev bättre då hon väl fick komma utomhus och vi såg en klar förbättring på hennes beteende i stort sett omedelbart från det att hon kunde känna gräset under tassarna. Hon satt gärna ute på gräset och lät solens strålar värma hennes päls. 

    Vi upptäckte att hon blev dräktig, och hon födde fram 5 välskapta kattungar i mitten av juni. Hon tog sig an de små i några veckor sen började hon gå ifrån dem ännu mer. Vi förstod ju att hon försökte avvänja kattungarna och vi såg inga problem med det. När kattungarna var ca 4-6veckor gamla började helvetet igen. Våran katthona började protestera åter igen. Hon kissade och bajsade bredvid lådorna igen. Hon kom upp till vårat sovrum och gjorde sina behov även där nattetid.

    Nu har kattungarna flyttat hem ifrån. Men fortfarande protesterar hon, dag ut och dag in kissar och bajsar hon utanför lådan. Och nu gör hon ENBART sina behov utanför lådan.

    Vi försöker med alla sätt och vis att få henne att trivas, vi ger henne uppmärksamhet, god mat/vatten, byter kattlåde sanden omedelbart om vi ser att hon har utfört sina behov där. Men ändå vantrivs hon. Hon protesterar genom att kissa i sängar/soffor och senast idag har hon kissat och bajsat i en resesäng.

    Jag orkar inte mer, det tar all kraft från mig att gå och städa efter henne jämt. Jag skäms över att det alltid luktar kattkiss och kattbajs hemma hos oss. Och jag ogillar hennes beteende. Det har gått så långt att jag ser ingen annan anledning än att omplacera eller avliva henne. 

    Det tär så oerhört i mitt inre att behöva "rycka" upp henne från hennes "hem" och att hon ska flytta återigen. Men mitt tålamod är slut, jag har gjort allt för att få henne att trivas. Jag har försökt hitta lösningar och jag har stått ut med hennes kissande och bajsande i  7MÅNADER. Det funkar inte längre och jag är så trött på det här... Vi har kontaktat den förra ägaren, vill hon ta tillbaka henne så får hon hemskt gärna göra det. Men skulle hon inte vilja ha henne, ja hur gör vi då? Det är väl ingen människa i hela världen som vill ta sig an en vuxen hona som utför sina behov inomhus? Borde vi isåfall avliva henne?

  • Svar på tråden Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.
  • straw2008
    Lönnsirap skrev 2011-10-11 13:53:52 följande:
    Det är lättare sagt än gjort! AVLIVA!

     Ansvar över djur i all ära... Men en katt som inte fungerar i 7 MÅNADER lär inte bli ett fungerande husdjur.

    Det är inte höga krav att kräva att en katt skall vara rumsren! Naturligtvis KAN man kämpa ett tag till... Men både ni och katten lider! Alternativet är att låta henne bli "äkta utekatt", dvs. Ta bort alla lådor och släpp ut henne hela tiden. Detta kräver förstås att hon blir kastrerad

    Lycka till!
    Precis vad jag frsökt skriva i 35 inlägg.....

    Nää man ska flytta hela familjen, tömma barnens spargrisar (om man korkat nog inte tecknat försäkring) osv osv

    Man ska slå knut på sig själv för sveriges alla problemkatter.
    Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....
  • PumpkinQueen
    Pussesnuttan skrev 2011-10-11 13:55:21 följande:
    Nej, de hade haft 70kr.
    Räcker knappast till en kastrering...
    Haha...såg det nu... Skrattande Där blev det allt tokigt.
  • straw2008
    PumpkinQueen skrev 2011-10-11 13:57:47 följande:
    Fortsätt gärna att vara icke-kattägare, om du nu tycker att det Straw skriver är ett föredömme för hur man ska bete sig när man har katt...Glad

    Det är jättevanligt att folk ger bort äldre katter som de inte haft råd/ork att kastrera. Det finns många som inte bryr sig om eller vet om att en katt som är okastrerad gärna börjar revirmarkera genom att kissa på saker. Det finns en stor okunskap, tyvärr.
    Eh hon skriver att jag är den enda som är ärligt med hur det EGENTLIGEN förhåller sig.
    Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....
  • Jennie med ie
    straw2008 skrev 2011-10-11 13:59:41 följande:
    Man ska slå knut på sig själv för sveriges alla problemkatter.
    Nej, men däremot vara beredd att avsätta medel för basic grejer som kastrering för sin egen katt som man valt att skaffa. Jag utgår trots allt från att du inser skillnaden.
  • PumpkinQueen
    My Girls skrev 2011-10-11 13:58:46 följande:
    Yngsta katten var 4 år när vi fick barn. Hade vi väntat hade jag varit över 40 och mannen närmat sig 50 innan barnen kommit till oss
    Det går alldeles ypperligt att vänja katter och barn med varandra. Ingen behöver göra illa den andra, men det är ju att rekommendera att ha lite kontroll över situationerna och lära barnen hur man handskas med de.

    Jag kanske är en cat whisperer men hur ska de annars uttrycka missnöje? Visst jamar och låter de på olika sätt beroende på situation, hunger, mat, något som hotar, arg på sin kattvän etc. Vi har uteslutit sjukdom på vår hankatt och sen kastrerade vi honom och bytte strö. Problemet löst. En honkatt kissade inne i lägenheten, märkte i blomkrukor osv. Vi flyttade till hus året därpå och efter det så har hon inte markerat någonting alls. Vem vet vad det var i lägenheten, för hon var inne första tiden i huset innan hon blev utekatt och inga problem alls. 

    So yeah, I´m the cat whisperer med fyra ludna hemma. 
    Jag hoppas att ni kastrerade honan innan ni släppte ut henne.

    Det är säkert möjligt att ha katter och barn, om man är duktig som förälder. Jag har bara aldrig sett det i praktiken. Ofta låter man småttingarna slå rätt hårt på katterna.
  • Lönnsirap
    PumpkinQueen skrev 2011-10-11 13:58:36 följande:
    Varför tror du att kastrering inte skulle hjälpa mot kissandet?
    7 månader är tyvärr så lång tid att beteendet faktiskt kan finnas kvar ÄVEN om man kastrerar!
    Jag tycker att det är oansvarigt att låta en katt genomgå ett ingrepp som faktiskt inte hjälper för att sen faktisk i slutändan avliva!

    Men jag har ju skrivit som alternativ att TS kan låta katten bli utekatt! OCH då behövs sterilisering/kastrering!
  • Pussesnuttan

    Man steriliserar inga katter, man kastrerar både honor och hanar.

  • PumpkinQueen
    Lönnsirap skrev 2011-10-11 14:04:16 följande:
    7 månader är tyvärr så lång tid att beteendet faktiskt kan finnas kvar ÄVEN om man kastrerar!
    Jag tycker att det är oansvarigt att låta en katt genomgå ett ingrepp som faktiskt inte hjälper för att sen faktisk i slutändan avliva!

    Men jag har ju skrivit som alternativ att TS kan låta katten bli utekatt! OCH då behövs sterilisering/kastrering!
    Problemet är att katten revirmarkerar. Den revirmarkerar för att den är fertil. Om man tar bort fertiliteten behöver den inte längre revirmarkera.

    Det är väl ändå bra mycket mer oansvarsfullt att bara avliva, utan att försöka lösa situationen?

    Att bli utekatt kanske "löser" problemet, på så sätt att katten blir överkörd, dödad av ett vilt djur eller instängd i någons källare.

    Det heter kastrera, för både honkatter och hankatter.
  • My Girls
    PumpkinQueen skrev 2011-10-11 14:03:31 följande:
    Jag hoppas att ni kastrerade honan innan ni släppte ut henne.

    Det är säkert möjligt att ha katter och barn, om man är duktig som förälder. Jag har bara aldrig sett det i praktiken. Ofta låter man småttingarna slå rätt hårt på katterna.
    Yes hon blev det under tiden inomhus. Hankatter skulle vi heller aldrig ha okastrerade för de kan försvinna och aldrig mer komma hem. Det och det faktum att vildkatter så ofta kommer fram lite överallt gör att vi inte vill göra problemet större.

    Det är beklagligt att du inte har sett bra förhållande mellan barn och katt och att föräldrar släpper båda vind för våg och låter de göra upp. Vår ena katt var rädd för barn först efter att ha blivit slagen då vi glömde av oss när en väninnas barn var på besök. Skulle vi kanske ha avlivat henne? Tja kanske en del tycker det, men vi gav henne utrymme och nu vågar de vara nära varandra. 
    Youth is a wonderful thing. What a crime to waste it on children.
  • adina01
    PumpkinQueen skrev 2011-10-11 14:03:31 följande:
    Jag hoppas att ni kastrerade honan innan ni släppte ut henne.

    Det är säkert möjligt att ha katter och barn, om man är duktig som förälder. Jag har bara aldrig sett det i praktiken. Ofta låter man småttingarna slå rätt hårt på katterna.
    Hur tänkte du angående småbarn och katter.
    Jag är uppvuxen med katt från det att jag var bebis, det var på den tiden man inte kastrerade sina katter.

    Den katten bar in sina ungar till barnhagen där jag fanns så att hon hade dem skyddade när hon själv gick ut. 

    Har alltså alltid haft katt under min uppväxt, hade katter som var vuxna när mina barn föddes, de har aldrig varit hårdhänta med katterna,.De lära sig från att de var små att katter har väldigt vassa klor och om man gör saker som katten inte tycker om kan det göra ont.

    Jag visade alltså hur kattens klor såg ut och hur vassa de var och förklarade tydligt att katter kan använda dem om man drar i svansen osv, funkade alldeles utmärkt.
     
    De fick även lära sig att inte bära omkring på katterna som en del barn gör. 
Svar på tråden Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.