Oskuld före äktenskapet

Det är nyttigt att längta och tråna. Vi har varit gifta i 12 år och ändå känns det helt nytt varje månad - det är rätt häftigt.

Strumpbyxor var också ett bra trick

Ja, det är klart att det inte passa alla och att det alltid kommer finnas de som ångrar att de väntade - just som det finns de som ångrar att de började ha sex så tidigt (min gissning är att de är fler...). Och FARLIGT tror jag ju inte att det är med sex före äktenskapet, men det är härligt att vara så fokuserad på varandra, utan tidigare erfarenheter som spökar, utan förväntningar som skapats under tidigare erfarenheter, utan jämförelser.

Fast många kristna hänvisar ju till bibeln när det passar, och säger sen att det är en tolkningsfråga när det står något som inte passar dem. Och det är inte speciellt ovanligt att kristna hänvisar till bibeln som just guds ord och  inget annat.

Det var bara en allmän reflektion och inte riktat mot dig personligen, och dessutom lite OT

Då borde man ju inte bo ihop, om ens gifta sig, utan bara ses var tredje dag, var tredje vecka eller vad man nu har för gräns för att känna längtan och trånad.
Var ligger tidsgränsen för att känna åtrå och längtan?

Men poängen är ju just att bo ihop och att dela även den sexlösa vardagen. Dels blir man då mer "taggad" av att se varandra varje dag och det blir som ett långt förspel. Och dels är det en period då man fokuserar mer på den vänskapliga delen av relationen och pratar mycket. Skulle man inte ses under de dagar då man inte har sex, så skulle man ju liksom bara ha varandra för sex och inte för något annat.

Personligen tycker jag två veckor är rätt bra eftersom man hinner bli riktigt sugen Men jag propagerar ju inte att alla borde leva som vi, jag bara berättar och förklarar. Det här funkar utmärkt för oss, andra har helt andra livsstilar som gör dem lyckliga.   

Fast tidigare erfarenheter kan ju hjälpa en. Det behöver inte ens handla om sex, utan om annat också. Har man haft ett bra förhållande, så kommer man nog veta bättre var gränserna går om man råkar hamna i ett destruktivt förhållande. Vet man att man har kunnat få orgasm med en partner tidigare, men inte får med den nuvarande, så vet man att det inte är fel på en själv iaf.

Jag tycker inte alls tidigar erfarenheter "spökar" på det sättet du antyder. Inte heller känner jag att jag jämför _personerna_ som jag legat med, men genom ökad erfarenhet känner jag att jag vågar mer och har en bredare repertoar. Nåväl, man kan ju skaffa sig erfarenhet med bara en person också. Men jag tycker inte man ska lova att sitta ihop för resten av livet utan att veta hur sexlivet funkar tillsammans.

Sen är det ju självklart att de flesta människor är fokuserade på varandra när de är kära? Oavsett om de har sex eller inte, så jag vet inte riktigt vad du menar...

Varför är just sexet en sådan sak man ska vänta med tills giftermålet? Inte kyssar? Inte att semestra tillsammans? Inte att träffa varandras familjer? Inte att säga "jag älskar dig"? Dessa saker är ju också relativt intima milstolpar för många par. Vad är det med just kontakt med könsorganen som är så annorlunda från allt annat?

Du gissar på det vore flera som ångrar en tidig sexdebut. Jag gissar på att det snarare handlar om att folk ångrar VEM de hade sex med, eller möjligtvis, ångrar det pga samhällets bild av att "fina flickor väntar". För man hör ju knappt aldrig om killar som ångrar sig?

Som sagt, alla får väl göra som de vill. Men jag vill inte ha en utveckling i vissa delar av USA, där man lär ungdomar "abstinence only", eller där unga flickor lovar till sina fäder att de är oskulder. Obehagligt.
Jag vill inte heller att sex för nöjes skull, utan romantisk förbindelse, ska ses som något smutsigt eller fel. För det finns inget fel på det.

Det kan man ju göra ändå, inget av detta står emot varandra.Det är just detta jag vill poängtera med ditt (och flera andras) resonemang och som jag undrar över....du lyfter ut sexet som en enskild del i äktenskapet man ska vara utan i perioder för att koncentrera sig på annat, varför bara sexet och inget annat? Det saknar helt logik för mig.

Varför inte låta sig styras av känslor istället för av regler? Kärlek, vänskap, åtrå och längtan handlar ju om känslor.

För mig är det mest logiskt att ta en promenad när man vill ta en promenad (tid, ork och väder kan också spela in), äta när man är hungrig, prata när man känner för det och har något kul att prata om, se på tv när man känner för det och något bra går o.s.v.

Livet är för mig fyllt av tillräckligt mycket måsten (dock ibland trevliga sådana), som arbete, städning, tvättning, matlagning, handla, ta hand om barn (om man har några), sömn/vila mm för att jag ska känna längtan till närhet och sex med den jag älskar när tid och ork finns över. Ytterligare hinder (såsom nämnda avhållsamhetsregler) skulle jag se som en begränsning för mitt kärleksliv och förhållande.TVÅ VECKOR!!??
För mig räcker två dagar, tre dagar är uthärdligt, fyra dagar eller mer skulle troligen vara olidligt.  Jag lever inte för att lida, det är livet för kort för.

Nu räknas egentligen inte jag då jag redan är gift och då jag inte var oskuld när jag gifte mig, men visst, hade min nuvarande fru haft som krav att hon ville vara oskuld tills vi gifte oss så hade jag gått med på det för hennes skull. Men antagligen hade det varit jag som friade då, och inte hon =)

Jag har en fråga till judinnan som skrev om avhållsamhet i två veckor, mens-veckan samt 7 dagar efter. Jag är själv muslim och vi får inte heller ha sex under mens, men sedan är det fritt fram. Det jag undrar är - HUR går ni tillväga när ni vill ha barn? Min fertila period börjar alltid direkt efter mens och ägglossning sker 5-7 dagar efter avslutad mens. Visst finns det de som har ägglossning något senare men det ställer ju till en hel del problem för de som har det tidigt i sin cykel.