Hur såg din/er livssituation ut när du/ni fick ert första barn? Inkomst, boende, förhållande etc?
Själv längtar jag efter barn men inser att jag måste vänta ett tag till. Jag & sambons bor i en liten etta och jag försöker spara som tusan till kontantinsatsen till större lägenhet, men det lär ta ett tag..
Vad roligt att läsa den här tråden! Alla har helt olika liv och olika förutsättningar och ålder när det första barnet har kommit vissa planerade och andra inte och ändå har det gått bra. Det ger mig tillförsikt. :)
Tänk nästan som om vi var gjorda för att skaffa barn ;)
Vad roligt att läsa den här tråden! Alla har helt olika liv och olika förutsättningar och ålder när det första barnet har kommit vissa planerade och andra inte och ändå har det gått bra. Det ger mig tillförsikt. :)
Tänk nästan som om vi var gjorda för att skaffa barn ;)
Hur definitierar du :gått bra?
Är det bara att barnet överlever. Eller är kravet högre för att det ska ha ansetts gått bra?
Naturligtvis högre! Jag utgick från alla de positiva berättelserna i tråden, jag litar helt enkelt på det folk har skrivit :)
Jag tolkade det som att du tyckte det gått bra för alla i tråden. :)
Jag ser flera fall där det inte gått så bra utifrån min definition.
Flera beskriver att dom fick barn för tidigt och var omogna, många skriver att dom separerat från medföräldern och någon blev till och med bostadslös.
I flera fall har pappan inte kunnat vara föräldraledig mer än nån vecka. Och många barn har fått tidig förskolestart.
Förutsättningarna innan barnet kom har mycket stor betydelse.
Jag är inte ute efter att bedöma andras liv. Jag tycker det är fint och hoppfullt att läsa att många inte har haft de bästa förutsättningarna men det har blivit bra ändå! :)
Hur definitierar du :gått bra?
Är det bara att barnet överlever. Eller är kravet högre för att det ska ha ansetts gått bra?
Men bedöma andras liv är precis vad du gör när du skriver att det gått bra.
Skråmos ungar kommer överleva och troligtvis bli bra vuxna. Men det betyder inte att deras föräldrar inte borde gjort en massa saker annorlunda. Barn kan utsättas för onödigt lidande pga sina föräldrars val och ändå bli bra vuxna.
Alla barn förtjänar den bästa möjliga barndomen och det är upp till föräldrarna att göra allt dom kan för att uppnå det. Även om det innebär att vänta några år för att få de bästa förutsättningarna.
Sen kan det gå åt skogen iallafall :) Men man måste ju göra sitt bästa för att undvika det :)
Att barnen är lyckliga och älskade såklart vilket många beskrivit. Det är det som räknas, speciellt de första åren. Närvarande föräldrar är ovärderligt. Massa pengar är inte ovärderligt.
Vad du snackar skit. Skråmos ungar? Du jämställer en sinnessjuk terrorist med alla föräldrar i tråden som är vettiga människor och har gett sina barn en trygg uppväxt? Har du dåligt samvete för att du jobbat heltid sen dina var 6-9 månader eller? Intalar du dig att det viktigaste för barnen är din karriär?