Terhis bebis drabbades av GBS: "De frågade om jag ville ha ett nöddop"

Redan i magen verkar Adrian ha smittats av Grupp-B streptokocker. Ändå överlevde han – mot alla tänkbara odds. Ta del av deras mirakelberättelse här.

Montage. Unsplash / Privat / Adrian och mamma Terhi
Montage. Unsplash / Privat / Adrian och mamma Terhi

"Vi med Grupp-B streptokocker"

Hemma i lägenheten utanför Södertälje syns inga spår av Adrians dramatiska första tid i livet. Det är tvärtom svårt att förstå att den sprallige och skrattande pojken flera gånger var en hårsmån från döden. Nu sitter han glad och trygg i mammas famn och jollrar. Sträcker sig efter katten som svansar förbi eller suger lite på mammas tröja, precis som vilken tio-månadersbebis som helst. Men Adrian är långt ifrån vanlig.

Adrian var bara några timmar gammal när världen vändes upp och ner för hans föräldrar, Terhi och Anders. Det som är alla föräldrars stora skräck, att något ska vara fel med den nyfödda, blev plötsligt deras verklighet. För Adrian var inte bara sjuk, han höll på att dö.

Läs också: Det här är Grupp B-streptokocker – och så smittas det

Terhis drabbades av havandeskapsförgiftning

Terhi och Anders hade kämpat i fyra år för att få barn. När de till slut lyckades, trodde Terhi knappt att det var sant. De hade lyckats pricka in den enda naturliga ägglossning hon haft under sju års tid och plötsligt fanns det ett barn i magen. Lyckan var stor, men grumlades av problem under graviditeten. Terhi drabbades av både graviditetsdiabetes och havadeskapsförgiftning. Något som faktiskt skulle visa sig rädda livet på Adrian i slutändan.

Havandeskapsförgiftningen gjorde att Terhi blev igångsatt i vecka 37. Förlossningen hade pågått i 24 timmar när Adrians hjärtljud blev sämre och till slut förlöstes han med ett akut snitt. När Terhi omtöcknad vaknade ur narkosen, frågade hon om allt var som det skulle med Adrian. Det var det, han var bara lite påverkad efter snittet, fick hon till svar. Men det stämde inte. Kort efter konstaterades att Adrian hade andningssvårigheter. I all hast fördes han till ett annat sjukhus med neonatalvård för nyfödda. Hennes sambo Anders körde i illfart efter ambulansen, medan Terhi som var nyopererad rullades tillbaka in på rummet.

"Jag visste inte ens om min bebis levde"

– Jag var jätteförvirrad och fattade ingenting. I flera timmar fick jag ligga där medan ett annat par gosade med sin bebis. Jag visste inte ens om min bebis levde, säger hon.

När Terhi till slut anlände till neonatalavdelningen visste ingen vad som var fel på Adrian. Terhi och Anders råddes att vila sig lite, men mitt i natten väcktes de av ett dramatiskt besked. Adrian hade blivit sämre. När Terhi kom upp till Adrian låg den lilla kroppen och krampade, han var lila i hyn och blödde ur munnen.

– De frågade om vi ville ha ett nöddop, men jag sa nej, för mig vore det att ge upp, säger Terhi.

Läkarna misstänkte att det var Grupp-B streptokocker

Läkarna misstänkte att Adrian hade infekterats av GBS, Grupp-B streptokocker. Symptomen kan vara svårtolkade, men medicinering sattes in. I sista minuten skulle det visa sig.

– Läkaren sa att han var dödssjuk och att varje kvart han levde var en vinst.

GBS-infektionen gjorde att Adrian utvecklade både blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Kroppen orkade inte syresätta sig ordentligt på grund av alla mediciner och han lades i respirator.

Hela den lilla kroppen var full av slangar och bandage och det enda Terhi och Anders kunde göra var att vaka över honom.

Terhi beskriver den första tiden som kaotisk.

– När jag hamnar i en riktig kris då stänger jag bara av. Men jag och min sambo försökte stötta varandra och på kvällarna låg vi ofta och höll om varandra och pratade.

Äntligen ett livstecken

Adrian hölls nedsövd, men efter två dagar började han svara på medicineringen. På fjärde dagen gäspade han, smaskade och rörde lite på sig. Och sedan, efter en vecka, kopplades Adrias bort från respiratorn. Då fick Terhi äntligen det livstecken hon så hett hoppats på.

– Jag kom in till honom och sa ”hej älskling” och då öppnade han ögonen och tittade på mig! Då grät jag glädjetårar, känslan var enorm.
På kvällen fick Terhi och Anders för första gången hålla sin son.

– Att få känna honom hud mot hud, att få smeka hans huvud, det var helt fantasiskt. Plötsligt fanns det hopp igen, berättar Terhi.

Faran över: "Läkarna säger att han är ett mirakel"

Den lilla familjen fick stanna på avdelningen i 23 dagar, och sedan konstaterade läkarna att faran för Adrians liv var över.

– Läkarna säger att han är ett mirakel. Barn som han brukar dö och om de överlever blir de ofta gravt handikappade. Läkaren frågade oss om vi insåg vilken tur vi hade haft?

Tur är väl inte det första man tänker på i samband med Adrians historia, men någonstans hade familjen ändå ”tur i oturen”. Terhis graviditetsdiabets medförde att Adrian var normalstor när han föddes.

– Han vägde drygt 3,5 kilo och det gav honom mer kraft än andra för tidigt födda barn.

"Inser hur nära jag var att få ett änglabarn"

Vill dela din berättelse med andra?

Maila [email protected] och dela med dig av din personliga berättelse, så kontaktar vi dig för en intervju!

Terhis havandeskapsförgiftning gjorde att förlossningen blev igångsatt och det räddade antagligen livet på Adrian. Enligt vad läkaren sa till Terhi så smittade Adrian nämligen av GBS redan i magen, vilket är ovanligt. Hade han blivit kvar där en eller två dagar till hade Terhi troligen tvingats föda fram ett dött barn.

– Så här i efterhand inser jag hur nära jag var att få ett änglabarn, säger Terhi.

– Istället fick jag en otroligt stark och duktig kille, det måste bero på den finska sisun, säger Terhi och ler lite.

Lyckades inte upptäcka GBS i tid

GBS, Grupp-B streptokocker, utgör den vanligaste orsaken till allvarlig bakteriinfektion hos nyfödda i Sverige. Trots att Terhi testades för GBS tre gånger under graviditeten upptäcktes inte att hon bar på smittan. Testet gjordes på ett urinprov, men för att vara helt tillförlitligt krävs ett prov från livmodertappen eller vaginan. Hade det upptäckts att Terhi bar på GBS hade man kunnat undvika att Adrian blev sjuk genom att behandla med antibiotika under förlossningen.

– Jag vill att alla gravida kvinnor får ta det här testet. Det är en sådan liten grej, men det kan avgöra om ett barn lever eller dör. Om en enda mamma läser det här och gör testet och barnet överlever – då är jag nöjd, säger Terhi.

Idag tyder allt på att Adrian klarat sig utan men. De första månaderna gick han på regelbundna kontroller för att se att han utvecklades som han skulle. Det gjorde han och åttamånaders-kontrollen visade att allt var normalt. Med största sannolikhet blir han blir helt friskförklarad på 1-årskontrollen.

– Jag vill inte att min historia ska kännas skrämmande, utan inge hopp om att det faktiskt kan gå bra även när det ser som värst ut, säger Terhi.