Så får du hela familjen att äta - utan stress
I sin bok ”Den föraktade falukorven” skriver Karin Ahlborg om vår tids osäkerhet kring mat. Mat, som har kommit att bli något jobbigt och nödvändigt istället för något lustfyllt som för människor samman:
- Vi bekymrar oss hela tiden: Äter vi rätt? Fel? För lite av somt och för mycket av annat? Får barnen i sig tillräckligt med fisk och hur förstörda blir deras liv om jag inte kan få i dem broccoli?
Som förälder strävar vi alltid efter att ge våra barn så bra mat som möjligt. Men är mat som fullkornspasta, grönsallad och kycklingfilé ensamma om att få kallas ”bra mat”? Eller hör blodpuddingen och falukorven med ketchup, som barnen tycker så mycket om, också dit?
Är du också en förälder som, likt författaren, försöker höja andelen grönsaker på ditt barns tallrik? Kanske har du dina egna knep, som att smyga ner smaklösa röda linser i köttfärssåsen eller ställa fram läckra morotsstavar i barnets favoritskål?
Kanske borde vi istället använda vårt sunda förnuft, som stundtals verkar ha tappats bort någonstans mellan grönsaksdisken och lättmjölken, tänka till en gång extra och inte köpa alla nya kostråd som kommer i vår väg. Men i vår välvilja att göra rätt och samtidigt överleva stressen med arbete, dagishämtning, aktiviteter – och middagsmat på bordet, så orkar de flesta inte vara särskilt kritiska.
Visste ni att en av initiativtagarna till kampanjen ”Fem om dagen”, alltså rekommendationen att du ska äta fem portioner frukt och grönt varje dag, var en av världens största fruktleverantör?
- I Sverige får vi i oss alldeles tillräckligt av vitaminer och mineralämnen, trots att det i återkommande kostundersökningar framgår att bara var tionde svensk äter sina fem-om-dagen. Att Livsmedelsverket ändå gnatar på oss om att äta mer frukt och grönt, trots att det inte saknas några näringsämnen i det vi äter, beror enligt min mening på att den svenska myndigheten lever efter hängslen- och svångremsprincipen: ”Det kan ju i alla fall inte skada med mer frukt och grönt”, skriver Karin Ahlborg i boken.
Det här är också frukt och grönt
Russin
Saftsoppa
Lök
Äppelpaj
Ärtsoppa
”Glass” gjord på frysta bär som körs i mixer med grädde och kanske lite socker
Tomatsås
Tomatpuré
Tacosås
Guacamole
Blåbärssoppa
Popcorn
Falafel
Rabarberpaj
Pizzasallad
Källa: Den föraktade falukorven, Karin Ahlborg, Ordfront förlag
Hon menar även att bannlysningen av ketchup, saft och fruktkrämer från våra matbord inte är logiska:
- Såväl lykopenet (en kraftfull antioxidant, red. anm.) som alla andra nyttigheter som finns i tomater finns också i ketchupen, men i mycket högre koncentration, skriver hon och fortsätter:
- Vi svenskar har ju skrämts halvt från vettet när det handlar om socker och därför har sylten till flingorna och gröten fått stryka på foten, liksom den riktiga saften. Det är synd eftersom frukt och bär, också i sylt- och saftform, är goda nyttigheter.
”Vi behöver mer fibrer.” Det läser vi i var och varannan tidning och på brödpåsarna i affären. Men det är faktiskt inte sant, menar Karin Ahlborg i sin bok, och refererar till den senaste kostundersökningen som visar att vi äter ungefär så mycket fibrer som Livsmedelsverket rekommenderar. Och den härliga frallan och vanlig vit pasta har fått en dålig stämpel helt orättvist, för i fiberinnehåll står de sig bra jämfört med många frukter och grönsaker.
- 100 gram fralla ger mer än dubbelt så mycket fibrer som samma mängd äpple, skriver Karin.
Måste barn äta sushi? Den frågan ställer sig Karin Ahlborg i boken ”Den föraktade falukorven”. Nej, det är bättre att göra varierad mat som barnen gillar än ”att stressa sig halvt till döds” för att hitta nya, spännande rätter – som barnen ändå ratar. För om barnet inte gillar maten och därför inte äter, så får det ju inte i sig några fibrer eller vitaminer alls.
Om man varierar barnens favoriträtter, som köttfärssås med spaghetti, blodpudding, korv och makaroner och tacos, så visar det sig faktiskt att, utslaget på en hel vecka, så är det näringsmässigt förträffligt. Lägger man till en frukt som efterrätt, så blir det ännu bättre, berättar Karin Ahlborg.
Så dra ner på det dåliga samvetet! Tänk på vad som är viktigt, som att ha tid med familjen, och strunta i om andra tycker att sushi är finare mat än falukorv. För visst ligger det lite snobberi kring vad som anses vara ”fina” och ”fula” hel- och halvfabrikat.
- Faktum är att hel- och halvfabrikat är en förutsättning för att både män och kvinnor ska kunna arbeta utanför hemmet och ändå ha tid över för ett familjeliv, skriver Karin och berättar om hur hon köper djupfryst potatismos.
- Jag har sett rynkade näsor över tilltaget. Att gena i kurvan med något så simpelt som potatismos går inte för sig. Om jag istället hade köpt färdiga raggmunkar i Östermalmshallen hade samma rynkade näsor vidgats en smula av gillande, menar hon.
Lägg näringsvärden och diverse rön åt sidan. Njut av maten istället – tillsammans - som man gjorde innan kostråden kom på 1970-talet och mat blev en komplicerad vetenskap:
- Det är dags att skippa den ohälsosamma nutritionismen som bara bankar näringsämnen i skallen på oss och återerövra en matglädje och en njutning som har funnits men gått förlorad i allt obegripligt tal om omättade, fleromättade och mättade fetter, fibrer, fullkorn, snabba och långsamma kolhydrater. Att ge barn gott att äta om man har möjlighet, oavsett om det är fredagsmys med chips eller glass på dagis på födelsedagar, borde faktiskt vara inskrivet i FN:s barnkonvention, menar Karin Ahlborg.
