Knasiga saker man trodde på när man var liten.

Min pappa lurade i mig att spaghetti växte på träd, att det fanns en makaronibuske osv. Jag trodde stenhårt på det eftersom jag precis lärt mig att ris kom från en växt i skolan.
Han lurade dessutom i min stackars lillebror att han var köpt på EPA när han undrade varifrån han kom. Min taskiga pappa hävdade dessutom att det var rea på honom för han var ett defekt exemplar. Det tog honom flera timmar sen att trösta min genomledsna lillebror och mamma förbjöd honom att hitta på flera historier.

jag trodde att fröknarna bodde på dagis & att långfilmer spelades in i en enda tagning.
Trodde även att om det blev för varmt ute så kunde huvudet trilla av..!?

Drakmamman 76 skrev 2008-05-31 01:10:44 följande:

Jag minns att jag frågade min pappa varför barn alltid kliar sig men inte vuxna. Vet inte vart jag fick det ifrån men iaf.

Han svarade att om man låter bli att klia på det stället som kliar, så kommer det aldrig mer att klia på den punkten. Vuxna har låtit bli att klia så många gånger så att det inte kliar längre. Jag gissar att jag var fem när jag frågade om detta.
Jag trodde på det, och pinade mig länge... många år.

jag trodde på mammas påhitt.. som att det fanns mask i snön, därför skulle man inte äta den.. då kunde man få binnikemask
i den där lilla pluppen som blir i ena änden av bananen, den skulle man inte heller äta, för där bodde bananormen. (antar att mamma själv tyckte den inte såg god ut)
om vi inte åt upp maten kom "sienipää" (finska: svamphuvudet) och jag vet inte riktigt vad han skulle göra när han väl kom, men läskigt var det så det var bäst att äta upp.
en gång så trotsade jag och menade på att jag sket om han kom eller inte, då klädde mamma ut sig till sienipää med en stor pälskappa på sig, en säckvävsmask för ansiktet och en pälsmössa på huvudet. På fötterna hade hon stövlar och i handen en krokig käpp.. Genomskådade henne direkt och myten om sienipää var borta för alltid.

just ja.., o farmor hade alltid fantastiska presenter till oss, när hon hälsade på oss i sverige, underbara princessklänningar och skor med klack, och vackra dockor med sammetslent hår.. dessvärre så fanns det konstigt nog alltid ett elakt barn på flygplatsen som avundsjukt hade tittat på farmors fantastiska gåvor. Sen rätt vad det var när hon tittade till så var både presenterna och det elaka barnet borta.
Vi var lika glada för det för alla andra presenter som vi fick, som godis, plasthalsband och teaterkläder som hon fyndat secondhand. Men vi tyckte så klart att det var för färligt hur de fina kläderna kunde försvinna. Inte tänkte vi så långt som att farmors resväska faktiskt inte var genomskinlig, och hur kom det sig att det fanns så många elaka barn? hade de lika elaka föräldrar.. den elaka flickan förtjänade ju helt klart inte våra fina presenter.

denna historia trodde jag på tills jag var typ 7 år

Jag trodde att mina grannar hade ett godisträd...sen av någon anledning så lurade min syster i mig att om man fes i silkesbyxor(pyjamas) så blev det jättestora bruna märken på dom...

Min storasyster och hennes kompis försökte lura i mig ett solrosfrö med skal på. De sa att om jag inte åt upp det magiska fröet så skulle ett monster komma och ta mig. Efter det hade vi ett monster under badkaret som kunde ta en om man gick på golvet. Det blev ett par år av hoppande på mattor, toalettstolar, pallar m.m. innan jag blev så stor att monstret under badkaret försvann.

Det finns e ny hemsida där man kn skriva in de här sakerna!

www.mrhall.se/roligabarn