2-3årstrotset Stödgrupp

Den här tråden är underbar att läsa.
Den väcker så många minnen från när mina barn var i den åldern.
Men jag vet precis hur jobbigt det var då.

skruttis: Min dotter var som din son är, överaktiv, kapabel och mkt bestämd.
Idag är hon 13, går i elitskola med toppbetyg och är en av dom bästa i till och med den skolan.
När hon inte har något att göra eller vill göra något "kul", skurar hon golven eller bakar något gott.
Ja, hon är fortfarande kapabel. ;)
Hon sjunger och målar och skriver.
Hennes bestämdhet har övergått i självdisciplin idag.
Men fortfarande är det så och har alltid varit att med auktoritet kommer man ingenstans, pratar man med henne kan man komma hur långt som helst.
Jag var väldigt orolig för hennes pubertet, men det har gått suveränt hittills.

Det här med påklädningen var ett elände även här, så jag gjorde så (efter att ha erbjudit mig att hjälpa till en gång) att jag la kläderna i en påse och så fick dom åka i pyjamas några gånger, när dom upptäckte att alla andra hade kläder på sig ville dom också ha det.

Det mesta går att göra till en lek också, att äta t ex.
Jag gjorde banor runt huset, t ex

först sitta ner och äta fem tuggor och räkna sakta till 10 mellan varven. (räkna med barnet)
Trippa försiktigt på tå över Kanins morotsland (köksgolvet) akta för att förstöra skörden.
Simma över sjön (hallen) till Ior.
Hämta honung till Nalle Puh, (växer i duschen)
Kryp ner och hämta Nasse under sängen.
Tillbaks till köket och maten.
Första gångerna får man nog följa med barnet på upptäcksfärden, sen räcker det att sitta på stolen och heja på.
Man får inte ha bråttom med små knattar.
Och kom ihåg, påhittighet är nödens moder.
Det sägs att trotsåldern är den tid som gör kvinnor av flickor och män av pojkar, ja, alltså föräldrarna då.
Inte lumpen :)

Ni är bra tjejer.
Och ja, det går över och ja, ni kommer som jag sitta och le åt det en dag.
Jag lovar.

Javisst ja.

Nån kanske tycker att man ska lära sig att sitta still och äta och ha bordsskick och så.
Och jag håller med, men allting har sin tid.
Det där med bordsskick det kommer av sig självt i sinom tid, när barnet börjar härma, för mig var det viktigaste att inte göra en konflikt runt maten.

Du är smartare än ditt barn, använd det, för att gå runt många av problemen med trotset.

Puls: Tack för perspektivet Smart med upptäcksfärd hemma, skulle nog funka här hemma också

Puls - så du menar att vi inte förstör våra barn och ger dom men för livet? dom kommer kunna växa upp till fina fungerande små människor?

ger mig hopp om livet

Anke, jag är alldeles övertygad om att era barn kommer bli fantastiska vuxna. :)

Apropå perspektiv, Det händer än idag att min son som har Aspeberger, fick vi inte veta förrän långt senare.
blir alltför fladdrig runt matbordet.
Då säger jag till honom:

Gå och hämta honung åt Nalle Puh och akta dig för att förstöra Kanins morötter.

Då tittar han länge på mig och så säger han:

MAMMA, jag är vuxen nu.

Sen när han lämnar bordet ser jag hur denne nittonåring trippar ut ur köket för att inte ha sönder morötterna.
Då kan jag inte låta bli att le, han har mig runt sitt finger.

Fast när han var liten var det många gånger jag muttrade mellan hopbitna tänder, att när han fyller arton ska han ut,inte en dag senare, håll ut, det är bara 15 år kvar.

Mina barn är det finaste jag har, även om det kanske inte låter så. :)

Puls; det låter som du har världens härligaste barn och har en underbar relation till dem. Hoppas vi får det här hemma med.

Nu är hon badad, har ren pyjamas och sover sött. Kan titta på henne hur länge som helst och skrattar åt hur jag fick bända upp hennes små små fingrar från dockvagnen - som hon ABSOLUT UTAN TVEKAN skulle ha med sig till dagis i morse, iförd endast ett par kängor

Jaa, vad ska man säga Jag fick lyfta ett hysteriskt barn ur badkaret, ha en lååång diskussion kring att man har pyjamas och blöja på sig när man sover, och sen ligga lääänge brevid honom innan han somnade och han reciterade sin bandbok och frågade mig 10 gånger vad tjejen i sagan heter. (Fast han vet det, och så sa han Va? efter varje gång jag svarade.)
Men sen så är han ju lika charmig som han går en på nerverna, och sa att han tycker om mig Sen somnade han på min arm, och jag smälte

kan inte minnas att min 7åriga dotter var på detta vis men iofs så tar hon igen de nu genom att vara i lilla tonåren de ni brudar de är en helt annan femma så får bli kallad för tjötkärring eller e du dum i huvet eller O.o

Wow vilken bra tråd!

Här hänger vi på.
Jag har en son som heter Vilde och som verkligen lever upp till sitt namn Vilde är 2 år och 3 månader och har mycket egen vilja. Envis som synden. Ordet nej finns inte i hans värld.
Han spottar och fräser åt precis allt.
Men han är söt och påhittig annars!