F.d Jehovas Vittnen?

Det är skönt att höra av dem som tagit sig ur oskadda! Blev själv utesluten som tonåring för 20 år sen, och det var ett helvete. Men min far var fanatiker, och församlingen vi tillhörde var väldigt sträng. Jag bär nog på mycket bitterhet, men jag försöker lägga fokus på de fina tingen med min uppväxt, att det fanns en trygghet, en framtidstro, en väldigt stark gemenskaphet. Vi lärde oss att respektera de vuxna, att umgås över generationsgränserna, alla var nyktra och städade... Det var väl en skyddad verkstad, men tryggt. Vad jag är mest ledsen på är deras behandling av uteslutna, för jag kan känna mig rent trackaserad av dem. Bara för några år sedan var de äldste i församlingen på min mor, för att försöka övertala henne till att inte ha kontakt med mig och min storasyster som också är utesluten. Det är så kränkande! Jag är ju en vanlig respektabel människa, som lever mitt enkla liv med mina barn utan att skada någon. Ska de försöka ta min mor i från mig och mina barn, för ett val jag gjorde i tidiga tonåren? Som tur är valde min mor familjen före församlingen, så vi har henne kvar, men min far har jag förlorat. Tyvärr...

Jag är ändå i det stora hela nöjd med uppväxten ändå. Man har träffat så många människor de senaste åren som haft det fruktansvärt! Otryggt och helt kärlekslösa, slagna och missbrukat droger i tidig ålder, föräldrarna pundar, våld och kriminalitet etc... Det är lätt att det går snett!
Jag har ändå fått trygghet, allt man behöver i livet, vi hade inte mycket pengar så man hade inga märkeskläder och man ärvde ju mycket av syskonen och av ungar i församlingen. Men man fick ibland lite presenter och åkte på husvagns - semester. Uppväxt på landet, nära djur och det var lugnt och tryggt.

Min bästa vän var en gammal icke-troende man, som var gift med en äldre "syster" i församlingen. Vi var ute och åkte mycket motorcykel på somrarna. Jag hade några kompisar i församlingen också förstås.

Men man blev ju lite knepigt behandlad i skolan av både skolkamrater och lärare. Man fick ju inte åka på discon och umgås för mycket med andra "värdsliga" personer.
Min mamma släppte mer på reglerna med min lillasyster... Som inte heller är med i religionen idag, icke-döpt. Hon är lesbisk (snart 21år)och har sitt andra långa förhållande med en 28-årig tjej. Jag och min lillasyster har en jättehärlig relation!
Hon "kom ut" till mig ungefär 1 år innan det uppdagades för resten av familjen.
Träffade hennes förra tjej bara ett par korta stunder, men dom var unga båda två. Den tjejen hon är tillsammans med nu är helskön!
Jag tror jag var på prathumör idag...Jisses vad långt det blev...fortsätter en annan dag!

Jag håller helt med er andra om det här med hur man blir behandlad som utesluten...Min mamma och jag har aldrig haft en bra kontakt och hon har bara varit för fanatisk för min smak (ser allt i svart och vitt, "står det i litteraturen, så är det så"...)
Men när jag blev utesluten och separerade från mina barns pappa(som oxå var vittne) så bröt hon och min styvfar, som inte ens är odöpt förkunnare, kontakten med mig helt och sa att de skulle behålla kontakten med mina barn genom mitt ex...okej, jag kan inte göra något åt det, men det magstarka kommer nu, ett år efter min uteslutning och total nochalering från deras sida, att mitt ex blir utesluten oxå (eftersom han började sällskapa med en tjej innan vår skilsmässa gått igenom) DÅ messar min mamma honom att "nu är ju barnen helt oskyddade, tack vare dig!" och jag blev så j-a förbannad rent ut sagt, för hon vet inte ett skit om hur han har mått under det här året och hur tacksam jag är att han har träffat en tjej som fått honom på fötter igen, vilket gynnar mina barn starkt givetvis!

Plus att hon messar mig typ att "ja nu när det är som det är med ditt ex så undrar om vi du kan hjälpa oss att hålla kontakten med barnen, vi tänker på dig och älskar dig....." My ass, att ni gör!! Men så känner jag att vem är jag att hindra mina barn från att ha kontakt med sin mormor och morfar? Så jag messar min mamma när jag har barnen, hon ringer, pratar med dem och sen är det ett mycket kort samtal med mig, lika formellt som att prata med skattemyndigheten, innan vi lägger på......suck.

Det som jag undrar hur jag ska göra är nu till sommaren, då de kommer att dra sig till mina trakter, för att gå på sammankomst, för jag vet att hon kommer att fråga om det är ok att de svänger förbi och plockar upp barnen och har dem typ fyra fem timmar (inte på sammankomsten) och träffar dem...Men för det första så känner jag rent spontant att "Om inte ni vill träffa mig, eller ha kontakt med mig, vilket är ert val, så behöver ni inte bekymra er om att lära känna mina barn heller" plus att det är ett år sen de träffade mina barn och särskilt den minsta som är 3, ska han bara plockas upp av dem, för att det passar dem, och för att deras mamma inte duger till att ens sitta ner och fika i två timmar med??? Känns väldigt knepigt, men jag är kluven.....
Det sjuka är att de vet inte ens att jag är i fjärde månaden med mitt tredje barn, hur sjukt är inte det?

Usch det här låter som ett jättenegativt inlägg, men det är väldigt skönt att få skriva av sig lite, för på just det här är jag skitsne, i övrigt bryr jag mig inte så mycket.....

Herman Hedning skrev 2009-05-10 13:27:40 följande:

Claudia79:
Hjälp, vad jag känner igen min i ditt inlägg. Min man är utesluten/avhoppare och vi är i exakt samma sits som du när det gäller barnen, precis samma tankegångar.
MEN, det är faktiskt DE som bestämt att de ska kapa kontakten med dig. Så brukar jag tänka "nu för tiden". Förut kände jag som du att "vem är jag att hindra mina barn från att träffa sina farföräldrar?" men det är ju faktiskt DE som har kapat kontakten.

Min mans föräldrar har klart och tydligt klargjort att de inte vill umgås med honom, men däremot med sina barnbarn. (Våra barn) Det var okej till en början för oss. men nu i efterhand är vi mest förbannade (mest ledsna) Vad i he-e ger dem rätten att avgöra om/när de ska träffa sina barnbarn när de valt bort barnens far, deras EGEN son!!? Jag blir galen, det är så tragiskt!

De tycker alltså att de kan välja bort sin son men samtidigt ha rätten att, på sina, villkor, träffa sonens barn... Det blir ju dessutom rätt krångligt eftersom de inte vill träffa sin son, vi känner att vi inte orkar arrangera dessa tillkrånglade möten. Deras livsstil går helt emot vår etik och moral och vi känner att vi nu måste sätta upp VÅRA regler för vad som är ok i VÅR familj. I vår familj pysslar vi inte med mobbing och stödjer det inte, oavsett orsak till mobbingen. (Vittnen verkar ju uppenbarligen tycka att det är ok att mobbas och frysa ut om man låtsas att det står i Bibeln att man ska göra så.)

Det blev en massa svammel, sorry. men jag tror att du och din familj måste enas om vad NI tycker är ok, vad ni vill förmedla till era barn. För mig blir det mycket märkligt att ena stunden prata med våra barn om kärlek och respekt och att man ska behandla sina medmänniskor väl och sen i andra stunden arrangerar vi konstiga, ovillkorliga möten åt dem med deras farföräldrar som totalt mobbar ut deras egen pappa. Nä, det funkar inte längre för oss.

Jag önskar att du hittar ett sätt som fungerar för DIG så att du kan få lite sinnesro, för det är sannerligen inge lätta frågor det här. Skönt att se dock, att det finns andra i samma situation. Vi får utbyta tankar och idéer här i tråden..

En fråga som jag ständigt funderar på är:
NÄR är det ok att frysa ut sina nära och kära? Mina svärföräldrar tycker det är veeeedervärdigt att vi valt att inte låta dem träffa våra barn mer. Samtidigt som de själva fryst ut sin son för länge sen. Vår andledning till att inte låta dem träffa barnen är bland annat hur de behandlar min man. Deras anledning att mobba ut sin egen son: de tror att det står i Bibeln. Ändå tycker DE att det är VI som är vedervärdiga.

Varför är det ok att mobba någon bara för att det står i Bibeln? Varför tror de att det är med legitimt då? Och hur sjutton kan de INTE förstå varför vi väljer att itne arrangera dessa konstiga möten mellan dem och våra barn?

Som sagt, det luktar järntvätt, men det får man ju inte säga för då är man enligt JV bara bitter och LJUGER.