F.d Jehovas Vittnen?

amila, du säger: ?Varför är det ok att mobba någon bara för att det står i Bibeln? Varför tror de att det är med legitimt då??

- Bibeln säger inte att man ska mobba folk. Problemet är att ett gäng lobotomerade typer i Brooklyn tar stöd av en vers där Johannes ger en konkret uppmaning mot en konkret grupp, nämligen dåtidens gnostiker som hade blandat sig med dem första kristna. Därför säger han uttryckligen att inte ?hälsa? till dem som kommer ?med denna lära?, nämligen att Kristus ?inte kommit i köttet? då gnostikerna föraktade den fysiska kroppen och därför menade att han inte hade någon köttslig kropp. Religionsvetenskapen är ense om denna bild.

Och Johannes menade inte att de första kristna skulle mobba dem som förkunnade villoläror. Utan i den österländska kulturen och gästfriheten sågs oftast den man hälsade på, som en vän, och en vän bjöd/bjuder man alltid i sitt hem. Det var på grund av denna gästfrihet gnostikerna kunde fortsätta med sitt verk. Att ?hälsa? dessa var således detsamma som att stödja dem i deras verksamhet.

Men det vet inte mysgubbarna i Brooklyn om, eller snarare, det bryr man sig inte om. Utan här gäller det att hålla folk i schack med auktoritära metoder.

Zophia:
Tack för ditt kloka inlägg! :) Nej, visst står det inte i Bibeln, jag missade ett ord, borde stå "varför är det ok bara för att man TROR/TYCKER att det står i Bibeln?" eller kanske: "Varför är det ok bara för att man läst det i en tidning författad i Brooklyn?"

Det var mest en retorisk fråga, vill få människor att vakna upp. (Läs: mina svärföräldrar)

Vilken otrolig kunskap du sitter inne med Zophia, jag suger åt mig som en svamp. Tack! :)

Det här med uteslutningen verkar vara en av de grejer som människor reagerar starkt på. Vilket jag förstår helt och fullt, eftersom jag själv inte tycker den anordningen står riktigt till...

Jag är gravid nu, med mitt första barn. Visst att jag och mamma började få en bättre kontakt innan, men det känns ibland nu som att det är barnet i magen som är viktigare än mig. Låter kanske ego, men det kommer INTE vara okej att vilja träffa mitt barn men inte mig i framtiden!
Som Amelia säger i sitt inlägg att de i sin inte vill stödja mobbing, för det är ju så barn kan uppfatta det. Helt rätt! Stå på er! Vill att mina barn ska lära sig kärlek och omtanke, inte att det är okej att förskjuta någon pga att man valt en annan livsstil!

Det jag lärde mig under min uppväxt är att älska alla människor, och den lärdomen sitter kvar och jag försöker själv följa den linjen... Konstigt...JV borde kanske lära sig nåt av mig?! hahaha :D

http://www.hjalpkallan.org/index.php  en avhoppad scientolog som driver hjälpkällan som ger stöd till framförallt avhoppade eller uteslutna jehovas vittnen...  kanske en länk värd att spara för framtiden det finns alltid de som behöver hjälp eller bara prata med ngn.. oavsett om man är avhoppad jehova eller scientolog eller ngn anna  liknande "religiös" rörelse så kan man behöva få hjälp...

Amila: Tack för ditt inlägg, det var verkligen tänkvärt och har satt en del tankar i huvet på mig......ska se om jag ska skriva ett brev till min mamma och förklara hur jag känner.....

Jag har en sambo som valt att gå ur Jehovas Vittnen... det är inte det lättaste, han ses nog som ganska "svag" av sin familj, trots att det snarare är tvärtom. Han känner inte att hans sanning finns inom J.V, men ändå så tror de inom organisationen att han bara är lat och "inte orkar" gå tillbaka till sanningen. Men, det är ju liksom det som är grejen! Det är ju inte hans sanning, men det är mycket svårt för dem att förstå, tror det är ljusår kvar tills de inser det. Tyvärr.

Min sambo är den mest godhjärtade och härliga personen jag nånsin har träffat, det är otroligt jobbigt att han ska behöva ta att "straffas" för ett beslut som antagligen är det sundaste han har kunnat göra!

Jag har många människor runt mig som är J.V och jag älskar verkligen en del av dem, men jag anser att de är sorgligt "lurade" till att göra hemska saker i tron om att de faktiskt gör något gott. Jag håler med om det där med mobbingen som skrevs tidigare i tråden. NÄR är det ok liksom? det funderar jag också mycket på. Det är inget jag vill att min son ska se och tro att jag accepterar det, så det är en skitsvår fråga. Vid vissa tillfällen har vi befunnit oss på ställen där det finns personen som bara tittar rätt förbi min sambo, men däremot hälsar på mig och tror att det är ok. Det är det faktiskt inte för mig, och jag vill inte att min son ska behöva umgås med människor som behandlar hans pappa på det viset.

Men det är oerhört svårt att komma med sådana invändningar, då man gärna ses som en motståndare eller skitsnackare eller att man är ute efter att svartmåla J.V. Så är alltså INTE fallet här vill jag flika in. Däremot finns det saker inom organisationen som jag absolut inte accepterar eller respekterar. Det är dessutom lite störande att J.V uppenbarligen får klanka ner hur mycket som helst på andra religioner, andra levnadssätt, frysa ut egna familjemedlemmar och så vidare. Men OM någon öppnar munner och invänder mot detta så är han/hon genast en svarmålare alternativt bitter.

Altevi: Det där har min sambo och jag oxå diskuterat, det som du beskriver att du är med om ibland (att folk ignorerar din sambo men hälsar på dig) så kan ju en del göra med mina barn om de träffar mig med dem. Hälsa på barnen men inte på mig. Och på ett sätt gör det att det kryper i mig, för jag vet så väl hur vittnena tänker när det gäller det "att de iaf är så goda att de inte behandlar barnen annorlunda, bara för att de råkar ha oturen att ha uteslutna föräldrar'...Min sambo blir helt tokig och tycker att jag ska säga till dem att om du inte hälsar på mig först så behöver du inte hälsa på mina barn heller, men det känns lixom inte så lätt

Jag ringde till min mamma och frågade hur de hade tänkt sig under sommaren, ja hur de ska kunna träffas..De ville att min femåring som inte träffat dem på ett år nu skulle följa med dem hem, 60 mil härifrån, en vecka eller att de skulle få hämta upp barnen för att umgås med dem under en dag. Jag sa att jag tycker att det känns lite lustigt och att om de vill "plocka upp" barnen får de faktiskt komma in till oss och sitta ner som vanligt folk och ta en kopp kaffe för att det inte ska bli helt onaturligt för barnen...Hon körde först på att "det här är inte vårt fel att det ska behöva va så här" och "att nu får vi göra det bästa av situationen" och då påpekade jag att "det bästa" i den här situationen, är från deras synpunkt och inte från min, därför kan man inte säga att det är den bästa...Och att de får fundera på hur de vill göra, för jag ändrar mig inte. Det gick några dagar och hon ringde då och sa att "ok, vi har tänkt på det hela och då får det väl bli så då som du vill....för barnens skull"

Jag vet ju att det inte kommer att bli världens trevligaste stund, kanske men det känns bra för mig att jag stod på mig, mot min väldigt dominanta mamma:-/

Jag är utesluten sen några år tillbaka...det kändes som en sten togs av mina axlar när jag blev det, jag kände mig hela min uppväxt tvungen att försvara saker jag inte alls trodde på (i skola, på jobb)...och då trodde jag hela tiden att det var jag som inte hade "sanningen i mitt hjärta".

Idag har jag egen familj, men det är en stor sorg för mig att alla de vänner jag vuxit upp med inte får ha kontakt med mig längre, samtidigt som man under hela sin uppväxt inte byggde upp några relationer utanför församlingen..alltså har jag inte många "djupare" vänskaper idag.

Jag tror uppväxten inom JV sänkte min självkänsla rejält, och det kämpar jag hårt med än idag!

Ja, tack, jag vill gärna komma i kontakt med f.d. JV. Var själv uppfostrad av JV. ... i en idyll. Verkligheten är långt mera skrämmande och tuff än deras bild, men det är också att få denna falska idylliska världsbild som kan vara en av de största farorna.  

Hjälpkällan är en bra plats att få kontakt med andra XJV:s.
Jag blev utesluten för 1,5 år sen och reggade mig där och har idag kontakt med många andra med samma bakgrund. Det är bra att få stöd av andra som förstår fullt ut...

Jehovas  vittne , å neeej . Vilken plåga de är 

Religion hör inte till i dagens värld. Säger inget mer!

En till här. Jag kan absolut rellatera till det du skriver. Vi blev tom AKTIVT uppmanade att INTE ha några "vänner" utanför. Efteråt insåg man varför. Hela uppväxten blir man intutad att man alltid är underordnad kollektivet, och kollektivet under dom utvalda, så det är inte så konstigt att man kommer ut från Vittnena med en välldigt konstig bild, både på sig själv och omvärlden. Samtidigt, är jag glad för att jag ändå gjorde det så pass tidigt i livet osm jag gjorde - blev som en andra chans, att börja om livet. Men visst finns det "taggar" kvar än idag. Det är inte direkt att dom agerar hedervärt själva. Tjuvnyp och hämndaktioner, är vad dom har som standardmetoder. Och det sänker deras "moraliska" anseende riktigt rejält i mina ögon, bortsett från massvis som hänt redan tidigare. Jehovas Vittnen, har inte många plus i kanten i min bok, kan jag ärligen säga. Samtidigt förstår jag, att det inte beror på den enskilda medlemmen, utan på det systematiska "förtrycket" uppifrån och ner, från en sjuk organissation.

Tack för att du delade detta med oss 

Hej hippiegirl

Jo jag blev utesluten ganska nyligen så jag förstår precis hur du menar. Det har varit speciellt svårt med killar, att träffa någon med liknade värderingar och någon man kan lita på. Det känns bättre nu, har träffat en underbar kille som har lite ?vittne? känsla trots att han inte är troende. Men det är svårt att börja om från noll och hitta en helt ny umgängeskrets. Jag har inte så många vänner och önskar att jag kunde träffa nya vänner som förstod de här känslorna.

Hej moretime

Jag kan absolut relatera till att man har inte så många djupare relationer utanför jv och nu är man som död för dem. Därför vill jag verkligen träffa andra som känner likadant och göra nya bekantskaper.

nån som vill träffas i helgen i sholm?

Hej, jag var med JV i 25 år och lämnade organisationen för 19 år sen. Har inte haft kontakt med andra vittnen sedan dess. Är du intresserad att ha kontakt. Jag bor i Göteborg. Med vänlig hälsning Elsa