Bf i jan/feb 2011 från Malmö
Bild finns i mitt galleri för den som vill kolla :)
idag har jag verkligen ingen matlust. försöker få i mig lite cornflakes med mjölk. jag som annars är en riktig frukostmänniska. Men jag fr ju trycka i mig en skorpa innan jag går upp ur sängen också för att inte må illa. Det är bara torrt och äckligt. Måste hitta nåt annat bra att knapra på.
Men iofs gör det inte så mycket om jag inte har nån matlust ett tag. Känns som jag verkligen har ätit för två den senaste tiden då jag varit döhungrig hela tiden. Vill helst inte gå upp så mycket under graviditeten eftersom vi ska gifta oss nästa år i augusti och jag vill komma i klänningen.
Förresten har ni berättat får nån redan elle rväntar ni? När ska ni berätta?
Jag har sagt till min bästa vän, sa jag samma dag, det var svårt att undvika också när hon frågade eftersom hon visste att vi försökte. Så hon o hennes sambo vet. Sen berättade min sambo för en kompis häromdan. Tror jag kommer berätta för ytterligare en vän idag när vi ska luncha. Men sen vill jag vänta till efter vecka 12. Eller iaf tills vi har sett bebisen och att den är frisk och kry.
Men det är lite jobbigt när jag bor hemma hos föräldrarna i veckorna och jag egentligen bara vill skrika ut det direkt. Försöker undvika sån mat jag inte ska äta på ett smidigt sätt utan att dem misstänker.
typiskt, försökte ringa citykliniken i lund idag. inget svar nån gång, bara en telefonsvarare. pratade in att jag ville bli uppring. Men icke. Så dumma tider 10:30 - 11 och 14:30 - 15. Får bli förmiddagstidne imorrn för på eftermiddagen sitter jag på flyget ner till Malmö så då är det svårt att ringa.
hihi... jag har redan typ berättat för alla utom på jobb...
när det gäller jobb tänkte jag vänta till efer semestern. Var på medarbetarsamtal igår och var lite sugen på att berätta för chefen men jag lyckades hejda mig...
Min erfarenhet är att, när jag fick mina två missfall innan jag fick sonen, så var det skönt att folk visste om det. För då kunde de förstå en bättre om man var lite nere och så fick vi stöd från vänner och familj. Om det inte är någon som vet om att man är gravid och man får missfall så får man inte heller nåt stöd från vänner och så... men såklart, det ä ju helt upp till var och en hur man vill göra. Det vanligaste är väl ändå att vänta att berätta.
Hann inte ringa till Lund idag... vet inte riktigt när jag ska få tid för jag jobbar ju de tider som de har telefontid.... alltid samma problem tycker jag.
Jessica1 och pusselbit: välkomna hit