Slutar med Venlafaxin, när slutar utsättningssymtomen?

Har försökt sluta med Efexor 4 ggr men det går inte för jag blir helt personlighetsförändrad, minnesförlust, huvudvärk, ser suddigt, mardrömmar, svettas, fryser, skriker åt min fru, är otrevlig på jobbet. Listan kan göras längre. Jag måste sluta för man misstänker på Karolinska neurologiska att medicinen påverkar mitt nervsystem i form av RLS problematik. Detta är helt galet!

Usch låter verkligen jobbigt :(.. Du kanske skulle behöva bli sjukskriven från jobbet den värsta tiden när du slutar?

Jag är nu nere i 37,5mg. Tycker magen i perioder har strulat under nedtrappningen, men det går ju att leva med. Yrsel har jag ju som sagt annars också så jag vet inte om det blir lite extra nu under utsättningen. Tror jag missade en tablett i förrgår, så under gårdagen kände jag mig lite yr och borta i huvudet + lite ångest.. men inget värre än så. Jag håller tummarna för att det inte blir värre sen när jag står på 0. Ska väl äta 37,5mg nu i 10 dagar ungefär, sen funderar jag på att äta 37,5mg varannan dag och varannan dag inget.. och sen sluta helt. Är så jag gjort hitills när jag trappat ner då läkaren rekommenderade detta. Ena dagen 75mg sen andra dagen 37,5mg osv. och det har fungerat. Men så sa läkaren att mår jag sämre ska jag börja ta senast verksamma dos. Men jag vill ju gärna kunna sluta helt, vill inte att bebisen ska få utsättningssymtom :(.. och jag vill kunna amma!

Ts uppdatering:

Hittade igen min gamla tråd av en tillfällighet. Råkade ta bort den från favoriter och inte hittade den igen. Ser att det har skrivits mer och jag tänkte uppdatera lite hur det gick.

Det var verkligen två veckor utav rent helvete, två väldigt långa veckor. Sen blev det plötsligt bättre och allt släppte. Så försök att härda ut, det blir bättre. Tänk inte på att gå och jobba om ni mår såhär, det fungerar inte. Va hemma, planera för att må dåligt och vänta ut dagarna.

Jag skulle sluta för att bli gravid, det gick bra till i mitten av graviditeten tills depressionen började krypa tillbaka. Jag höll ut hela grav, men det var fruktansvärt jobbigt. Var väldigt orolig hur det skulle gå och amma för att vara utan medicinering var inte att tänka på. Jag började med Venlafaxin igen efter förlossningen och fick livet tillbaka. Amningen fungerade hur bra som helst, har inte sett att vår flicka har blivit påverkad på något sätt. Go och glad och har varit tidig i det mesta. 

Nu kommer det stora problemet, vi vill ha ett syskon :) Ska jag genomlida att sluta och vara utan, inte orka med att vara en bra mamma och sambo. Eller fortsätta äta på låg dos, må bra men vara orolig för barnets hälsa under graviditeten och resten av han/hennes liv? 

Ni som har fått barn och ätit venlafaxin/efexor hur gick det med förlossningen? Hur mår barnet sen i livet? 

Hej! Jag vill bara dela med mig av mitt misstag jag gjorde när jag trappade ner på venlafaxin. Borde rådfrågat min läkare men kände att de på vc har så lite kunskap ang dessa mediciner så jag trappade ner på eget bevåg. Jag gjorde nertrappningen under en 2-månadsperiod, det var ju bra men misstaget var att jag DELADE på 37,5 tabletten och tog ur korn ur kapslen!! När jag sen slutade helt mådde jag urdåligt med svår yrsel, illamående o fruktansvärda brain Zaps! Hursomhelst vände jag mig till allmänpsykiatriska mottagningen där jag fick en helt annan information o förståelse än vad jag fått på vc. Dom sa att man ALDRIG får dela varken tabletten (som oxå är en depå) eller öppna kapslarna eftersom man inte vet var de verksamma substanserna finns. Så nu ska jag (tyvärr) börja äta 37,5 tabletten igen ett par veckor och sen fasa ut genom att under ett par veckors tid minska antalet tabletter. Genom att en vecka äta varannan dag och nästa vecka var tredje. Men fy 😡vilken jä.....la medicin!!

ÄNTLIGEN hittar jag en sån här tråd... Äter venlafaxin oxå. Jag har dessa symtom som TS fast jag inte trappar ur alls. Äter 75x3 mg just nu och får dessa stötar när jag missar medicinen med nån timma. När kroppen är lite mer nedsatt som nu med typ allergi från pollen. Då kommer stötarna oxå. Jag äter venlafaxin actavis då blue fish fick med helt ur balans trots att jag tog dom regelbundet. Är det någon som vet varför jag mår som jag gör fast jag äter dom o inte håller på att trappa ur? Fick trappa ur venlafaxin när jag blev gravid o det är samma symtom som jag har nu. TS jag kan inte ge dej råd men så skönt bara att se att jag inte är sj

Oh första veckan hade jag mest darrningar trötthet och stickningar.Andra veckan var hemsk,jag fick hög feber och frös och svettades floder i 4 dagar,nacken värkte och varje leder i kroppen värkte.Jag fick alla typiska influensa symtom,fick även svullna lymfkörtlar vilket jag aldrig haft förr,kunde inte äta annat än mosad mat.Tredje veckan var sådär.Fjärde veckan bättre,jag kände mig friskare.Dock lite ångest symtom men det var jag beredd på.Femte veckan helt frisk.Har aldrig mått bättre,och plötsligt känner man äkta känslor vilket jag inte riktigt gjorde med någon medicin.Oavsett vilket då är alla symtom olika men det är fantastiskt när det är över.Helt klart värt det.

Såhär i juletid har jag klantigt nog fått slut på tabletter, åt 75mg om dagen och är nu helt utan nedtrappning inne på tredje dagen. 

Jag är illamående, har yrsel, ögonen är efter, jag slöddrar och värst av allt är mardrömmarna jag haft de senaste 2 nätterna. Jag har vaknat cirkus 8 gånger per natt efter väldigt konstiga drömmar - kallsvettig .

Är ny med medicin, kunde jag undkommit det här och fått tag i min medicin även fast min läkare inte är tillgänglig?

Jag har försökt ringa 1177 men jag kommer inte fram "Det är många som ringer nu prova senare" har de sagt de senaste 2 dagarna då jag ringt.

Försökt läsa igenom mitt inlägg men är så snurrig att jag knappt vet vart jag ville komma då jag började skriva, ursäkta otydligheten.

Hej, Äter venlafaxin 150mg/dag. I söndags märkte jag att jag missat både fredag o lördagsdosen. Hela helgen har jag haft, brain-zaps, illamående, yrsel, extrem trötthet. Jag har gråtit för ingenting, verkligen superlabil, haft ångest, vaknat med mardrömmar så jag varit rädd för att somna om... Vart som i en bubbla och trott att jag höll på att bli galen på riktigt. Riktigt obehagligt. På söndag tog jag medicinen igen som vanligt och mår NÅGOT bättre nu. Kan det verkligen bli så här av att ha missat 2 dagar? Är det någon annan som upplevt liknande?

Är livrädd för att det ska hända igen...

Har ätit div. antidepressiva sedan jag var 20 år, är nu 27 och mår fortfarande inte bättre. Trappat ned på Venlafaxin förr utan resultat.
Har gått på 75mg och började i måndags med 37,5 och mår nu värre än någonsin.
Har under åren samlat mycket kunskap om SSRI-preparat och inser att det inte kommer bli lätt. Min tanke är följande:

När man gått på SSRI under 7 år och inte känt någon förbättring har jag insett att man inte heller känner sig själv längre. Det blev uppenbart förra veckan när jag blev morbror för första gången. Känslorna fanns inte där och detta fick mig att ta beslutet att förändra mitt liv. Kanske har jag gått i 7 år och varit en helt annan person? vem vet.
Nu puschar jag för en ADD-utredning då i princip allt pekar mot detta. Om så är fallet har jag gått och mått dåligt i 7år helt i onödan, men vi får se vad som händer.

Vad jag egentligen vill säga är att det är bara att kämpa på och försöka ta sig över hindren. Jag själv vet verkligen hur svårt det kan vara och hoppas att jag själv lyckas denna gången.. eller rättare sagt; Jag ska lyckas!

Detta är givetvis bara mina egna åsikter och tankar. Allas situation ser olika ut men jag hoppas det kan hjälpa någon.

/R

Venlafaxin är inte SSRI, det är SNRI. Ssri är lättare att sluta med än snri.