Ska jag försörja henne???

Exakt! Han försörjer ingen annan än sig själv och önskar inte heller att hans barn ska ha det bra för allt han pratar om är några kronor extra på banken i hans eget namn. Det är det viktiga för honom.

Ett litet tips, i all välmening, till TS kan ju vara att göra en ordentlig background check först, så det inte dyker upp irriterande gåvobrev nästa gång.

Du menar som när han var pappaledig? Nej, just det!!!! Han ville ju främja sin karriär och ville inte vara hemma med barnet och har inte heller varit hemma med barnet en enda dag.

Där är ett citat av ts eftersom att du trodde att jag hittade på det.

Jo, fast tänk vad spännande en helt vanlig vardag kan bli. Tex vid frukosten, när man får väga osten före och efter man har tagit en smörgås för att se så att bådas ostskivor väger exakt lika mycket.

Om jag var TS fru hade jag tagit fram en prislista för allt extraarbete som hon väl gör hemma då eftersom han bara jobbar.

Nattning av barn: 1000:- (om barnet är svårt att lägga, annars kanske det räcker med en hundralapp), en kopp te 30:-, tvättning av kläder 200:- per maskin (man ska ju vika tvätten med). Extra tillägg om det är fartränder i kalsongerna, 500:-, och om barnet har kräksjuka får det nog vara värt minst 1000:- osv.

Kan förstå att folk i denna tråd bara lever som sambo och inte som äkta par.

Jag fattar inte att ts river upp himmel och jord för så lite pengar som 1 miljon ändå är. Är det värt att sabba ett äktenskap för som mest 500 000 kr?  Då utgår jag från att frun har hela miljonen på kontot men det vet jag ju inte förstås eftersom att hon tydligen har betalat sin del av lägenheten cash.

Sen verkar ts glömma att om frun också hade tagit lån som han gjorde så hade familjen förlorat mer pengar eftersom att en del av fruns inkomst skulle ha gått till lån och ränta i så fall.

TS har verkligen inte skrivit att de kan fortsätta dela på allt oavsett vad hon vill göra. Han vill skilja sig om inte hon ger honom pengarna! Hur läser du???

Det är inte så lätt för frun i det här läget för hur hon än gör så kommer hon att göra "fel". Mannen vill skiljas om han inte får något och föräldrarna är säkert inte så glada om hon delar med sig till ts eftersom att de har gett henne pengarna som enskild egendom. Jag tycker riktigt, riktigt synd om frun faktiskt.

Japp, just det jag inte orkade kolla upp eftersom jag inte har lagboken i sängbordet och inte kan den utantill. Varför så otrevlig? Nonchalant får du väl tycka att det är, men har inte lagboken hemma. Det hade gått precis lika lätt för dig om du hade den framför dig i dokument t ex att klippa och klistra istället för att ge en privat tolkning. Och det var inte ett svar på det jag frågade heller. Det handlade väl ändå inte om deras gemensamma utgifter utan att hon inte ville bidra alls med sin förmögenhet till sina egna utgifter, dem som ligger utanför försörjningsplikten (tak över huvudet och mat).

Men kanske räknas det som grund för försörjning även att maken köper kläder och väskor till kvinnan för att hon av princip inte vill betala för dem själv.

Hon gifte ju sig fastän hon inte visste om gåvobrevet, så hon var beredd att dela allt. Om hon drar åt sig öronen nu är väl inte konstigt, vem vill vara gift med någon som planerar så att han har ett ännu bättre utgångsläge vid sin kommande skilsmässa?

Dessutom, och jag har sagt det tusen ggr redan, så ska man visa respekt för gåvogivarens önskan och enskild egendom går inte alltid att göra om till giftorättsgods. Är det enskild egendom så är det, och det är skillnad på kapital och inkomst. Men jag gissar att jag har en annan bakgrund än en majoritet av de som skriver här. I min värld köper man inte blöjor för kapitalet, det ska förränta sig så att det kan gå vidare till barn och barnbarn. Man använder det till att finansiera en bostad, eller till studier som kan generera pengar osv. Den löpande inkomsten använder man till levnadsomkostnaderna, för det är ju hyfsat osmart att göra av med mer än man tjänar.

Sannolikheten för att man skulle få egendom i arv eller gåva utan villkor att det skulle vara enskild egendom är obefintlig i min värld (som kanske är liten, vad vet jag). Träffade jag någon ny som hade fått ärva pengar hade jag utgått från att han hade papper på att det var hans enskilda egendom redan från början och jag skulle aldrig i livet försöka norpa hans pengar som kommer från hans släkt. Inte för att jag har tänkt träffa någon ny, jag är nämligen gift med en riktig man som alltid ser till familjens bästa i första hand, men i alla fall.