Har jag en barnslig sambo??

Hur menar du att det gått långt redan nu?

När jag ska göra mackor frågar jag min man om han vill ha.

Om jag köper något speciellt till mig brukar jag överraska min man med något han tycker om, bara för att göra honom glad.

Nu skulle jag inte köpa godis - men om jag gjorde det, skulle jag naturligtvis köpa även åt min man och inte bara åt mig.  

Om jag ska på stan och köpa något nödvändigt (trosor, sockar, whatever) frågar jag om det är något han behöver.

Om jag tar det sista av någonting - en öl, en laxbit, en chokladbit - frågar jag om han vill ha och om vi ska dela.

Det känns helt enkelt väldigt naturligt att dela med sig. Vi har semidelad ekonomi men i praktiken är ju allt gemensamt ändå.  Jag tycker att ni verkar väldigt låsta, ego och barnsliga, både du och han.          

Stackare! Jag känner för dig. Jag är en tvåbarnspappa som nyligen har blivit lämnad av barnens mamma för en annan så jag vet vad det innebär att kämpa för att få ett förhållande att fungera. Men det är inte alltid det går. Du skriver att du tror att det är dig det är fel på, och att du ska ändra dig. Nej! Att han t.ex. klankar ner på din matlagning etc är helt åt helvete, och du verkar vilja göra något åt ert förhållande nu, men får inget gensvar från honom, så det är fanimej HAN som ska vakna upp och dra ut huvudet ur sin egen röv och se världen som den verkligen är. Att du tror att det är ditt fel är ett resultat av hans psykiska misshandel. Han trycker ner dig och får dig att känna det som att allt är ditt fel. Klassiskt mönster i såna här situationer. Du är värd ett bättre liv!

Igår så sa min sambo att skall bli skönt att resa iväg nu nånstans i sverige på semestern. Ja sa då "jag tror inte vi har råd med att åka någonstans utan får hålla oss i närheten och hitta på något anant roligt istället" (med snäll röst). Då sa han snäset "jag tänker iaf åka lite nedanför gävle och ni får bestämma själva om ni vill följa med eller inte".

Du behöver inte göra slut men du måste börja leva ditt liv igen.

Vad för liv vill du ha?
Vill du ha glädje och lugn?
Låt honom inte komma ivägen för det.
Låtsas att det regnar och gör din grej ett tag.

Och bara måste han han sabotera (vilket han kommer att försöka med när du är utanför hans kontroll) så kräv familjeterapi. Sen fortsätter du att koncentrera på dig själv.
Han får må som han mår.

Flyt inte med i hans skruvade värld. Gör din egen om du prompt vill försöka stanna kvar.
Flytta fokus till dig och barnen. Ni ska må bra.

Ge dig själv tid att tänka och reflektera.
IFRÅGASÄTT när han försöker kontrollera eller provocera.

Kommer din man från fattiga uppväxtförhållanden och/eller har många syskon?

Jag tycker inte att man ska be folk lämna sina partners för minsta lilla.

Du måste få honom att förstå hur han får dig att må, likväl som du måste få veta hur du får han att må.
Han måste inse att han behandlar dig totalt respektlöst, och ändra på det.

Ett förhållande går att rädda, om båda vill och är beredda att göra förändringar. Det mesta handlar om att FÖRSTÅ varandra. Kvinnor och män är olika av naturen, och tycker och tänker helt olika. Det du tycker är en sjävklarhet (att han ska se när du är ledsen och göra allt för att hjälpa dig), är inte alltid det för honom. Och saker som han tycker är självklara (att skruva och spika ska räknas till hushållsarbete), tycker du inte alls är självklara.

Han har väldigt svårt att inse sina egna fel. det ofast jag som gör fel eller tänker fel. då brukar jag säga "ja just det ja, du var ju felfri!"

Hur kan du få det ts skriver till att hon vill att han ska köpa dyra halsband till henne?

Allvarligt talat! Något är det ju som är riktigt fel i er relation, tror att småaktigheten står för ngt annat. Ni skulle ju behöva sätta er ner och rensa luften och verkligen prata ut. Har aldrig hört talas om sånt trams, två "vuxna" människor emellan. Om jag vore du skulle jag tvinga honom till ett snack eller helt enkelt lämna människan. Ni verkar ju ta fram varandras sämsta sidor. Absolut inte bra för er eller för barnen!