Det blir i princip ingen motion här heller. Bara jag går från parkeringen till huset (tar iaf ett par minuter) så blir magen alldeles hård om jag inte går i snigelfart. Annars är väl dammsugning min enda motion, då jag fått städnoja och dammsuger varje dag 
Vi andra (iaf jag) är kvar, bara iakttar lite
Funderar på det där med hemmafödslar. Nu tar jag inte upp detta pga att jag är sjukt rädd för det, vilket jag ju är, men vad gör man om man spricker och behöver sys? Det är väl mer regel än undantag, och inte så att svärföräldrarna fixar det precis? 
Här hickas det för fullt i magen som vanligt. Otroligt ofta!!
Har också tvättat alla bebiskläder nu och ska ta och inhandla det sista nu i veckan så man är redo. Lite blöjor, bindor och några rejäla trosor att ha efter förlossningen!
Hur som helst så äter jag ordentligt. Jag har väl haft en lite störd relation till mat det senaste året, så jag vet inte om det kan vara pga det. Jag äter helt klart mindre nu än innan jag blev gravid, men jag äter flera mål om dagen, alltid lagad mat och jag tackar liksom aldrig nej till en sötsak eller flera. Så jag skulle säga att jag har en sund relation till mat nu! Min bm säger iaf att bebisen tar det den behöver... Och det tror jag också, hur skulle annars alla barn i fattiga länder klara sig ut?
Det jag menar med "störd relation till mat" är inte så illa som det låter... Jag har alltid haft några trivselkilon, utan att för den delen vara tjock. För några år sedan började jag träna mkt styrketräning, och kom in på spåret att jag skulle tävla i fitness. Jag tränade mkt och åt mkt under en lång period. Sen blev det dags att skala av fettet inför tävlingen, och jag gick då, med start förra sommaren, på en hård diet i flera månader. Supernyttig mat, mycket träning och långa promenader. Tävlingen var i december förra året, och efter den så släppte jag allt vad regler var gällande mat, då man suktat efter allt så länge. Då blev det ju så att man tryckte i sig allt man såg under några månader, och gick upp alla kilon man gått ner igen (ca 12 kg).
Sen blev jag gravid i februari och vägde då 64 kilo, min maxvikt. Då minskade matlusten, dels pga hormonerna och att jag mådde lite illa i början, och dels på att jag var rätt trött på mat i allmänhet.
Så nu väger jag strax över 68. Detta kan ju vara en förklaring, att kroppen stabiliserat sig lite, jag vet inte.
Ja det där med graviditetspenning och föräldrapenning är ju en himla soppa. Jag har varit ute i supergod tid med allt och fick nu som beräknat min första utbetalning i form av graviditetspenning. Hade blivit beviljad halv grav-penning eftersom jag har två jobb, men får utbetalt hel. Tyckte det lät mycket, så jag tänkte att det var bäst att ringa o kolla så jag inte blir återbetalningsskyldig. Och mycket riktigt, de har betalt ut för mycket, så jag kommer få betala tillbaka troligtvis halva beloppet på 3000kr. Jäkla puckon
Long time no see!! Är nu i V.33+6. Har inte haft någon sammandragning/förvärkar överhuvudtaget.. väldigt små som liknar en väldigt mild mensvärk kanske.. inte mer än det. Någon som känner igen sig?
Har gått upp 18 kg nu, men jag gillar de extra kilona. Jag äter ALLT jag blir sugen på.. som man får äta vill säga. Och lillen där inne har varit galen de senaste veckorna och har tryckt ut händer/fötter/rumpa som om han skulle vilja komma ut redan nu.
Snart är det dags tjejer!! ÅÅHH vad jag längtar!!
Jag hade en sammandragning idag som varade i ca tio min (är inte det länge?) samtidigt som jag kände flera ordentliga stickningar ner mot underlivet. Har känt såna stickningar nån enstaka gång innan men nu var det ca 15 st ungefär. Är detta bara övning från kroppens sida eller, någon som vet?
Började få lite tätare sammandragningar i lördags kväll, och så har det varit sedan dess. Igårkväll kom de bara jag rörde mig. Och på natten kan jag känna en sammandragning samtidigt som en lätt, lätt smärta i nedre delen av magen. Antar att det är nån slagt förvärk då! Är i v 35+1 idag. Gud vad det närmar sig nu!!
Måste bara få skriva av mig lite ang min oro, fast att det inte hör hit. Min syster och hennes sambo blev gravida efter mycket försök och hormonsprutor. Det visade sig va tvillingar och allt har flutit på bra, tills igår kväll. Hon hade haft väldigt mkt sammandragningar och åkte in på kontroll, då var hon öppen 3,5cm. Fick åka ambulans till Lund och får nu inte röra sig ur sängen. Hon är bara i v 22+5. Sedan i morse har hon varit helt öppen och den ena bebisen ligger och kan komma när som helst, så har det varit hela dagen idag.
De hade sagt att om de kunde hålla dem inne tills på onsdag, skulle de försöka rädda dom. Men de var redo med kuvös o så nu, men kanske är det inte ens lönt, jag vet inte. Så hemskt. Alldeles, alldeles för tidig
Ja det är bara atthoppas!! Statusen var oförändrad nu ikväll i alla fall, så det får man väl vara glad över. Love11, vilken vecka är du i? Har själv också bara gått upp knappt fem kilo. Ska till BM imorgon så får hoppas jag gått upp lite sen senast för två v sen, men det tror jag! Har verkligen riktigt täta sammandragningar nu alltså! Man vill bara att det ska sätta igång snart! :)
Tack! Jag tänker att de säkert är mindre än vanligt också eftersom det är tvillingar.. Men visst är de fenomenala idag på att rädda. Någon som vet vad det kanbli för komplikationer sen i livet om man föds väldigt tidigt?