Beräknad födsel i November? Se hit! :)

QladyQ - haha, ja de va lite skillnad det ;) men ja hoppas att min bebis blir liite större innan den vill komma ut ändå :) iaf 3 kg får
Den gärna väga :P

Ikväll va sambon snäll å åkte till stan 5 mil t/r för att köpa clementiner åt mig... Har vart
Så sjuuukt sugen på det flera dagar nu, och de va nog de godaste clementiner jag nånsin ätit ;)

Här är det kiwi som gäller

Tänkte mer på alla sd :S har massa idag/inatt... E nog bara kroppen som spökar :)

....och precis när jag gjort mig iordning, tagit på mig kläder och skor och ska ut igenom dörren så lämnar personen jag skulle fika med återbud!! Visst, sånt händer såklart. Men man blir extra irriterad nu när man har så svårt med enkla saker som att ta på sig strumpor och skor o.s.v. Och sminka sig som man gör typ en gång i halvåret nuförtiden.

Ja. Jag tyckte det också. Men men, dubbelbokning tydligen. Sånt som händer. Nu kan jag ju sitta här vid datorn och "njuta" av mina förvärkar med er istället  

Från det ena till det andra. Jag tror jag går ner i vikt. Jag äter som en häst, allt jag vill, onyttigt som nyttigt. Men ändå sitter kläderna lösare. Jag hade ju sist gått upp 6 kg i vikt allt som allt. Och jag vet ju att magen växer. Men hur kommer det sig då att kläder sitter lösare?  Förvirrad!!   

Och jag äter precis vad jag vill och går inte upp mycket  Tänk va olika det kan vara. I vanliga fall brukar jag bara kunna titta på en bulle och gå upp 2 kg bara av det. Men nu vette tusan vad som har hänt. Det sägs att svettas man mycket så är ämmnesomsättningen hög. Och jag har svettats väldigt mycket denna graviditeten. Kanskr är det som håller vikten nere. 14 kg är rätt normalt. Magen och allt vad graviditeten innebär väger ju ca 12 kg. Så du har ju inte gått upp i fett.

Jag är ledsen att behöva komma med ett deppigt inlägg mitt i all glädje och lycka.. Men jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig för att få ur mig allting. Hoppas det är okej tjejer.. Ber om ursäkt redan i förväg för ett långt och ledsamt inlägg.

Efter att ha varit på vändningsförsöket igår kändes allt helt okej.. Vi fick ett besked om att skrutten inte ville vända på sig och därmed blir det ett planerat snitt den 10e november. Vi accepterade det både jag och min sambo och kände oss nöjda med att i alla fall ha gjort det vi kunnat för att få en vanlig förlossning. Men så idag känns allt helt konstigt och jag har flippat ur totalt.. Känner mig så ledsen och orolig över allting och idag gör jag ingenting annat än att gråta och oroa mig.

Tänk om det sätter igång tidigare än den 10e och vi får åka upp och göra ett akut snitt? Då kommer jag antagligen att sövas och Johan kommer inte få vara med när skrutten kommer ut.. Vi som skulle andas igenom allting tillsammans, precis som vi har tränat på. Livrädd för att inte ha Johan nära när det väl blir dags sen.. Och efter ett snitt blir man väl kvar längre på sjukhuset och då betyder det att vi kommer få färre dagar tillsammans här hemma innan Johan måste gå tillbaka till jobbet.. Kommer jag klara att vara ensam hemma då nysnittad och med en liten bebis?

Jag är så oerhört lycklig och glad för att vi ska få lilla skrutten, ja ni vet ju alla den känslan inuti. Den går ju inte att beskriva, det känns som jag ska gå sönder av längtan och kärlek för detta lilla barnet! Men så gråter jag.. och så får jag dåligt samvete för att jag gråter och tänker att skrutten känner av och hör att jag är ledsen. Vill inte att h*n ska tro att jag inte är glad att h*n finns och ska komma till oss.. Det låter så dumt och löjligt när jag skriver ut det såhär men..

En liten anlände 09.05 :) 

Tack ska du ha Jag ska försöka hålla fast vid denna lugna sansade känsla.

Jag är en av de lyckligt lottade som aldrig har behövt stå ut med hemsk mensvärk, så det är lite svårt för mig att jämföra mitt onda med det tyvärr Magen blir stenhård så det är väl sammandragningar, men de säger ju att de inte ska göra ont nu såhär innan när kroppen bara tränar sig.. Men så fort jag är uppe och går eller sitter så värker det i magen. Det är bara när jag ligger ner och verkligen vilar som det släpper emellan åt.

Det är det jag är lite orolig över.. eftersom det är första barnet, hur ska man då veta när det kör igång på riktigt?