Tack levavidare har insett att livet inte är svart eller vitt :( trodde jag skulle kunna bryta med honom men det går inte. Det värsta i det hela är att jag nu efter allt insett att jag har känslor för honom! Jag är kär i min kollega och jag älskar min man och nu vet jag inte hur jag ska göra med mitt liv! :(
Min man vet att jag har känslor för min kollega därför bad han mig bryta kontakten med honom :( men jag kan inte låta bli att svara när han ringer :(
Jag blev jätteförälskad i min kollega första gången vi möttes, hur han känner idag vet jag inte vi har inte pratat om våra känslor för varandra sen hösten-2010. Han är ju upptagen med sambo och två barn i vilket fall som helst och jag vill inte vara med en upptagen man! Jag vill vara med min man, jag vill hitta tillbaka till oss.
Du är klok och vis du levavidare. Tycker alltid du kommer med så bra råd och inlägg! Du har självklart rätt, jag vill inte bära med mig minnet av ett snedsteg om vi lyckas lösa alla knutar men det värsta av allt är jag vill inte göra HANS sambo illa för jag vet hur jävla ont det gör! Är inte det koko så vet jag inte. Min mans arbetskamrat sket i mig när hon låg med min man men jag skulle inte kunna göra samma sak mot en annan kvinna och definitivt inte not deras barn!
Jag vet inte om vi kommer kunna reparera oss, har kämpat i 2 år nu men fortfarande gör hans otrohet sig påmint varje dag! Jag kan bara inte släppa det, mår skit och kan inte fatta att han faktiskt legat med någon annan, det gör så ont!
Till råga på allt börjar jag bli osäker på mina känslor för min kollega :( han ringde inte på hela juni månad när jag hade semester, det störde mig lite men jag fick tid med mannen och vi hade en underbar semester trots jag blev påmind ibland och ledsen. Första dagen tillbaka på jobb ringde han, flera gånger under dagen pratade vi, detta var i måndags.
Men sen dess ingenting, inte ett samtal, han är aldrig inne på Skype och jag som har bytt pass för att han bad mig så vi kunde jobba ihop 2 nätter för han kan inte den ena avd. har messat honom och chattmesssat honom om att jag bytt på Skype men inte fått något svar.
Nu vet jag varken ut eller in, är rädd för att han tappat allt intresse i mig och tycker vår andra kollega är mer intressant, han sa visserligen att han inte tycker hon är snygg och han har känt henne lika länge som mig men nu har de jobbat ihop hela juni och hon berättade att de bakat och haft trevligt :( hon är visserligen superlyckligt gift men jag tror hon tycker vår kollega är snygg och njuter av att jobba med honom.
Är jag svartsjuk och rädd att förlora honom och hans stöd eller är jag på riktigt kär i honom? Jag vet varken ut eller in, är bara så ledsen just nu och då sköljer all skit medium mans otrohet över mig på nytt och jag känner mig helt knäckt :(
Med min mans otrohet skulle det stå, inte medium
I början kunde jag säga till att jag var ledsen och han la allt krut på att jag skulle må bra. Det fungerade riktigt bra i ca 1 år. Men nu verkar det som om han tycker jag är irriterande när jag blir ledsen :( han kan säga saker som, måste du dra upp det igen? Måste vi prata om detta hela tiden (trots det kanske gått 1 månad sen jag var ledsen sist) Det har faktiskt gått två år snart! Då känner jag mig som ett psykfall och går undan med min sorg. Gråter när han inte är hemma osv.
Ibland märker han att det är något fel och finns där för mig men det är mer och mer att jag känner mig jobbig :(
Och nu när det känns som om jag tappat mitt stora stöd min kollega mår jag ännu värre :( känner mig ful, oattraktiv och dum.
Pratade men en kurator förra året blev ca 12 sessioner och det kändes bra men inte på långa vägar lika bra som att prata med kollegan :( jag bara saknar honom så mycket!
Måste försöka rycka upp mig, har hamnat i en rejäl svacka känner jag och det är jättejobbigt att komma ur.
Det har nu gått 2 år och 3 månader sen han berättade och som levavidare skriver, man blir aldrig lika hängiven sin relation som innan. Först kämpade jag som ett djur efter det men har nu insett att hans svek gjort mig till en lite hårdare person. Jag älskar min man och lever kvar med honom men hängivenheten till vårt äktenskap är bara hälften av vad det var innan. Däremot är hans hängivenhet oss tredubbelt vad den var innan och han kämpar och stretar på för ett bra äktenskap. Det oket låg på mina axlar förut. Kanske nån dag kommer vi dela på tyngden men det tror jag inte tyvärr. Den som bedrar får bära både hundhuvudet och ansvaret för den fortsatta relationen så länge som relationen håller
Min man och jag hade ett lååångt samtal för nån vecka sen, snackade om otroheten och jag tog upp det scenario om jag varit otrogen hade han stannat då? Först sa han nej men nu vacklar han. Han säger att han älskar mig för mycket och att då hade udda varit jämt. Vet i fan om jag tror honom
Jag kan inte hjälpa det men jag hatar min mans kollega som han var otrogen med. Min man har bytt jobb, jobbar på samma arbetsplats men på kontoret, hon är bara personal och jobbar ute på "golvet" så de jobbar inte ihop längre.
Mycket av hatet bottnar i att den kvällen allt skedde både smsa och ringde jag min man hela tiden, kvinnlig intuition? Kanske det men hon var i hans närhet och måste ha sett och hört våra sms och samtal. Hatar kvinnor som inte kan hålla sig till sina egna män!
Jag är ingen aggressiv person men jag skulle med lätthet slå henne på käften och dunka hennes huvud i marken/väggen.
Jag bryr mig inte om hon skulle haft sina barn och man med sig, hade jag träffat henne hade jag spottat henne rakt i ansiktet och säkerligen kallat henne både det ena och andra trots det är snart 3 år sen otroheten inträffade. Jag kanske är omogen men henne hatar jag ned en sån glöd som aldrig lär svalna.
Kanske inte döda men skada allvarligt. Jag vet inte, det totalt svartnar framför mina ögon när jag tänker på henne, har ingen aning om vad jag är kapabel till om jag någonsin mötte henne face to face... Vet bara att så ont hennes lilla roliga gjorde mig lika illa vill jag fysiskt göra henne och de som står henne nära
Håller helt med dig levavidare! Om du ska såra någon så det ändrar hela personens liv, personlighet och sätt att se på andra människor så var otrogen! Finns inget jävligare än när den du gett ditt allt till sviker dig på alla plan!
Såna känslor är farliga! Riktigt farliga och man gör ALLT för att sluta vara arg men vissa dagar, herrejesus vissa dagar ska den partner var otrogen med vara glad att man har förnuft nog att inte söka upp denna och bokstavligen slå ihjäl henne pga all smärta hon gett dig!
Tyvärr har jag just en sådan jävla dag idag :( läs i tråden jag är inte alltid såhär tacka Gud för det annars vet jag inte vad jag skulle gjort. Smärtan av en otrohet äter upp allt friskt i huvudet om man ältar tillsist finns bara hatet kvar.
Jag har inte förlåtit, jag kan inte. Förlåt för mig är som att säga ok till det han gjorde och det är inte ok. Det kommer aldrig vara ok. Jag älskar honom men jag kommer aldrig förlåta honom för att han gjort mig så illa.
Fick en rejäl tankeställare av ditt inlägg levavidare. Även om min man försöker och kämpar släpper han ALDRIG sin telefon, har den med sig t om in på toaletten och den är kodlåst :( jag kan koden men har ingen chans att kolla mobilen NÅGONSIN det retar mig!
Detta är ingen tråd för att lufta dina åsikter om otrohet Anonym detta är en tråd för läkande och att kunna gå vidare så ta och försvinn ur vår tråd!