Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

mallan, att du var kär i din kollega stod väl klart rätt tidigt om du ska vara ärlig? Men ja, vad gör man... ingen utomstående kan ju råda, tyvärr. Jag hoppas att du kan komma till ett bra beslut, och gör inget förhastat. Jag skulle också försöka råda till att vara ärlig mot din man. Men i övrigt.... jag kan bara önska lycka till och älta och bolla här i tråden så mkt som du behöver!

Min man vet att jag har känslor för min kollega därför bad han mig bryta kontakten med honom :( men jag kan inte låta bli att svara när han ringer :(

Jag blev jätteförälskad i min kollega första gången vi möttes, hur han känner idag vet jag inte vi har inte pratat om våra känslor för varandra sen hösten-2010. Han är ju upptagen med sambo och två barn i vilket fall som helst och jag vill inte vara med en upptagen man! Jag vill vara med min man, jag vill hitta tillbaka till oss.

Hejsan

Jag ar ny har och har inte blivit utsatt for otrohet men jag har anda en fraga. Jag forstar om ni inte vill svara eller tycker jag hor hemma har men det jag undrar ar: Hur fungerar sexlivet efter en sanhar sak? Jag tanker mig att jag hade haft det valdigt svart att ha sex med min partner efter ett sant svek, eller svek i allmant aven om det inte gallde en annan kvinna men ekonomin, barnen eller vadsomhelst dar han gar bakom ryggen pa mig och ljuger!

Hur har ni gort? Jag tanker mig att jag bara hade fatt upp bilder i mitt huvud av dom tillsammans sa fort han rorde vid mig!

Kram till er alla

Om det är vad du verkligen vill Mallan, var sann mot dig själv, så låt det ta sin tid, du är inte färdig än tror jag, kanske ska du låta det stanna vid samtal i detta läge, hur förälskad du än är, faran är att om du verkligen vill tillbaka till det "gamla", så vill du kanske inte ha med dig minnet av att du "gick för långt". Bara du vet, men jag kan ana att det kan kännas så.

Hos oss har allt varit bra i övrigt, trots att han gick bakom min rygg och inte vågade stå för det. Vårt förhållande är bra, det har aldrig vad jag vet varit tal om att han vill lämna mig. Vårt sexliv har alltid varit mycket viktigt så det kändes som att vi var tvungna att ta tillbaka det direkt. Hade turen att vara barnfria på en gång när det uppdagades så fick ägna en vecka åt att älska, kramas, bekräfta, gråta och allt det där. Första gången kom såklart jätteäckliga bilder upp  så vi fick avbryta och gråta istället.  Jag försöker aktivt att inte tänka på de obehagliga bilderna, utan förpassar de till sånt han gjort innan mig...vill ju inte ligga och tänka på hans ex heller när vi har sex.

Såsom det känns nu så kommer vårt sexliv bli lika bra som innan jag fick veta och kanske tom bättre iom att vi uppskattar att vi har varandra ännu mer.   

Nynave skrev 2012-07-03 11:00:32 följande:

Hejsan

Jag ar ny har och har inte blivit utsatt for otrohet men jag har anda en fraga. Jag forstar om ni inte vill svara eller tycker jag hor hemma har men det jag undrar ar: Hur fungerar sexlivet efter en sanhar sak? Jag tanker mig att jag hade haft det valdigt svart att ha sex med min partner efter ett sant svek, eller svek i allmant aven om det inte gallde en annan kvinna men ekonomin, barnen eller vadsomhelst dar han gar bakom ryggen pa mig och ljuger!

Hur har ni gort? Jag tanker mig att jag bara hade fatt upp bilder i mitt huvud av dom tillsammans sa fort han rorde vid mig!

Kram till er alla

En bra fråga och eftersom den är så artigt ställd, besvaras den :). Minns att jag själv startade en tråd när allt var nytt, jag var djupt chockad och ledsen över avslöjandet, med rubrik i stil med "hur lång tid tar det innan men kan vara med varann igen". Saken är den att jag tror i ett långt förhållande, eller en stark relation där det finns en "bra" grund kvar, kan efter en sådan här händelse lyckas  "gå tillbaka" stundtals till det ursprungliga samlivet, eftersom det är så starkt eller pågått i åratal, typ (man glömmer inte hur man cyklar, ...). Om det dessutom finns känslor med i, av att man inte vill släppa relationen och att man vill att det ska läkas mellan parterna, kan det vara starkare - den vämjelse och avsky man känner mot själva handlingen av svek och elände läggs åt sidan, men kan n bilden är som helst flyta upp till ytan och förgifta relationen, i alla fall en tid. Tiden läker som sagt några gånger i denna tråd. Känslan av att ens partner arbetar för läkning hjälper till att ta fram de bra känslorna som en gång fanns.

Men man får inte glömma att detta är en extrem situation, många av de som skriver här har aldrig förr varit med om ett sådant här djupt svek, de gör vad de kan för att rädda de som är värt något i livet för dem, med alla metoder de kan komma på. Den enkla vägen är att gå, men den lösningen har dessa personer inte valt, av olika personliga orsaker.

 

Oj, inte alls... Trots sveket, alla osanningar och brutna löften... jag kopplar inte alls det till vårt sexliv, det är ju vårt och inte någon annans... får faktiskt inte alls upp bilder av dem tillsammans, däremot tänker jag mycket på hur allt hade blivit om de satt sina planer i verket  och flyttat ihop med hennes och våra barn...

Alltså otroheten för mig är kanske annorlunda... i mitt fall meddelade min man mig FÖRST att han ville skiljas och sedan inledde han sin relation med henne, MEN sveket ligger i att han vägrade att tala om att han hade valt att gå vidare i sitt liv, inte själv som han först sa, utan med min väninna :( Han hade också börjat träffa henne innan vi skiljdes, dock "bara" som väldigt goda vänner, men det vet jag ju heller inte om det är sanning...

Du är klok och vis du levavidare. Tycker alltid du kommer med så bra råd och inlägg! Du har självklart rätt, jag vill inte bära med mig minnet av ett snedsteg om vi lyckas lösa alla knutar men det värsta av allt är jag vill inte göra HANS sambo illa för jag vet hur jävla ont det gör! Är inte det koko så vet jag inte. Min mans arbetskamrat sket i mig när hon låg med min man men jag skulle inte kunna göra samma sak mot en annan kvinna och definitivt inte not deras barn!

Det är tyvärr inte så många som tänker/känner så långt, enligt min erfarenhet. Man avskärmar sig, tar ut avstånd/distans till den "andra människan" och därefter kör man sitt eget race utan tanke på att man skadar. Det är ju inte "mitt ansvar" tycks man tänka.
Du ska ha all heder och respekt för att du försöker ta ansvar utifrån ett lite större perspektiv, även i en svår situation!

Svek kan vara så mycket, vi har väl alla olika gränser för vad som är okej. När man får veta att saker hänt bakom ryggen på en är det svårt att inte känna sig sviken, oavsett vad det är.
Frågan är hur mycket man ska tåla, hur mycket ska man tro på varandra?

Min sambo har aldrig (hunnit?) varit otrogen irl... bara via nätet. Pratat sex ingående, pratat om att träffas osv.
Problemet är att han ljuger som småsaker för mej och jag förstår inte varför!
Om han ätit godis eller betalt en räkning.... konstigt... Det jobbiga är att jag försöker bygga upp min tillit till honom efter att han har gjort dessa internet-sex grejer i smyg för mej.
Det är inte okej, men hur ska jag få honom att fatta hur viktigt det är för mej?
Det är till och med så att jag ibland känner att jag inte orkar fortsätta med detta, trots att det är vad jag vill mest av allt.
Det går upp och ner, ena dagen vill jag gifta mej med honom ... nästa funderar jag om vi inte alls ska leva ihop...
Det är riktigt jobbigt!

Phu...  Skönt att prata av sej lite!

Hoppas ni alla har haft en bättre dag!