Bjudna på bröllop - smörgåstårta??

Har du verkligen missat att de flesta äter ett ordentligt mål på kvällen?

Och nej, alla tycker inte att kallskuret/smörgåstårta är "riktig mat" heller för den delen, även om jag tycker det är helt okej till dop eller andra aktiviteter som tar slut ca kl 16 på dagen, så man kan ta sig hem och äta ordentligt efteråt.

Hur funkar en människa som äter "lunch" i form av smörgåstårta kl 15 på dan och sen festar hela kvällen utan att äta nåt mer? Jag känner inte en enda som lever så faktiskt och jag skulle inte åka på det här bröllopet.

Men det enda man behöver göra är ju som tur är att tacka nej.

Det som ingen verkar ha tänkt på är att det kanske finns gäster som inte har så stora plånböcker heller?

Och kanske inte har råd att komma för att brudparet kunde gift sig hemma (TS och hennes man bor ju på samma ort som dem), men väljer att gifta sig så att alla får 40 mil enkel väg att köra, och man sedan inte ens får vettig mat?

Så ja, det är väl en avvägning, att dels se till att man själv har råd med bröllopet och att även gästerna har råd att komma på det?

Kanske du är en sådan där god människa som gärna firar främlingars bröllop. TS och jag är trista typer som inte vill lägga ut en massa tid och pengar på att fira människor vi inte känner. Jag skulle inte bry mig om resväg och meny om det var goda vänner som gifte sig, men är det människor man inte bryr sig om vill man väl iaf få en bra fest.

Som jag redan skrivit får alla göra som de vill, och passar inte galoscherna så tackar jag nej bara- men det är inte jag som ska på bröllop så du kanske ville diskutera med TS istället?

Det som ingen verkar ha tänkt på är att det kanske finns gäster som inte har så stora plånböcker heller?

Och kanske inte har råd att komma för att brudparet kunde gift sig hemma (TS och hennes man bor ju på samma ort som dem), men väljer att gifta sig så att alla får 40 mil enkel väg att köra, och man sedan inte ens får vettig mat?

Så ja, det är väl en avvägning, att dels se till att man själv har råd med bröllopet och att även gästerna har råd att komma på det?

Din inställning gör ju att man kan förstå att det finns fördomar mot s k 08:or.

Ni tycker 40 mil är jättelångt för att åka på bröllop. Det stämmer med min uppfattning om stockholmare som måste planera nån vecka för att åka ut på landet, 10 mil, för att hälsa på någon medan vi som bor på landet kan komma på att vi åker in på bio och äter nåt, samma mil, när vi kommer hem efter jobbet. 

Tur att din mans jobbarkompis blivande fru inte kommer från Jämtland. Vi var bjudna på bröllop dit för ett antal år sedan och det var bara vi som bodde en bit ifån (vi hade ca 60 mil dit) som fick inbjudningar. Alla i omgivningen bjöds in via annons i tidningen så det var säkert 200 gäster som kom till kyrkan. Alla som ville och hade anmält sig fick följa med till bygdegården efteråt där det bjöds på hemgjord tjälknöl och potatissallad. På detta bröllop bjöds också på läsk men de som ville fick själva ta med alkohol om de ville ha det till. De hade levande band som spelade och det var en supertrevlig bröllopsfest som varade inpå småtimmarna. Det bjöds i o f s även på nattamat, i form av korv med bröd.

Bara för att ni som bor i Stockholms innerstad är vana med fina bröllop med tjusig middag m m så är det nog inte något som alla i övriga landet har av olika anledningar. Äter man inte tre-rätters annars till fest så vill man kanske inte ha det på sitt bröllop heller för att man tycker det känns för uppstyltat och inte passar en själv och ens närmaste umgängeskrets.

Och din man kanske trivs väldigt bra tillsammans med sin arbetskamrat även om ni inte har samma vanor vad gäller mat och annat umgänge. Tråkigt att han känner att han vill ha dig och barnen med även fast du tydligen även meddelat honom vad du tycker om upplägget. Vore troligen mycket lättare om han kunde åka själv, möjligen ta med arbetskompisen var respektive inte heller verkade gilla konceptet. Tror de skulle ha roligare där utan er som redan innan bestämt er för att detta kommer att bli tråkigt och jobbigt att åka på. 

Vad? Med främlingar menar jag i det här fallet  givetvis inte människor man inte har någon som helst anknytning till. Men i TS fall är det här ju en väldigt ytlig bekant och jag förstår att hon inte har någon enorm lust att gå. Och nej, jag går inte för att få gratis mat och sprit, jag går på bröllop för att jag tycker om dem som gifter sig. Min mans kollegas giftermål bryr jag mig inte om, men jag kan gå på bröllopet om det är viktigt för min man. 

Smörgåstårta i radhusområdets festlokal... Ett sådan tillställning kan man tacka nej till med gott samvete. Vore det bästa vännerna som gifte sig skulle man väl åka 40 mil även för ett sådant snålkalas, men mannens arbetskamrat... nja. Såvida inte mannen alldeles rysligt gärna vill gå, då kan man väl åka för hans skull.

Det hade jag redan skrivit tidigare i tråden men det läste visst inte du då.

Jag försökte bara tänka lite från båda sidor. Om man som brudpar är så fattiga att man inte har råd att bjuda på mat eller en ordentlig fest, varför ska man inte ta hänsyn till fattiga gäster då- det blir ju hyckleri om något?

Begär inte av andra vad du inte kan leverera själv, skulle man kunna säga...

Har t ex en kollega som är bjuden på bröllop putomlands nästa år, och eftersom det då bestämmer den familjens semester för året så är det inte med helt glad min han planerar för det.

Och ducka kan han inte eftersom det är en nära släkting. Jag säger att det är okej att bjuda till bröllop i hotahejti men då får man kanske låta bli att sura om en familj väljer att inte betala 40 000 och bränna sin resechans det året för att delta.

Tack :) Efter den här tråden vet jag inte längre om jag vågar satsa på ett bugetbröllop till sommaren när jag är jämte dessutom ;) självklart kommer vi att servera vin eller öl till maten, men inte så alla gäster kan bli fulla. Kanske vi ska ha till försäljning också, men i många fall brukar (som jag skrev ovan) gästerna ta med sig sprit och dricka på parkeringen eller någon annanstans..  Har inget emot stockholmare, har släkt och vänner där som vi ska bjuda, samt även min sambos familj och vänner i London. De har dock uttryckt att de ser fram emot detta "redneckwedding" i logen :)

Exakt. Tycker man mycket om brudparet skulle man gärna resa över halva jordklotet och tugga vissen morotsblast. Man går för deras skull, men även för sin egen eftersom man blir glad och lycklig av att få dela deras speciella dag.
 Ytliga bekanta (och ja, jag ser faktiskt min mans kolleger som främlingar, iom att jag inte alls känner dem), gör jag mig inte samma besvär för. Om det är förfärligt av mig tror jag åtminstone att jag är i gott sällskap.