Jag hade lämnat om det inte vore för.....

Men är det inte det som händer, en dag vaknar vi (kvinnor) upp ur dvalan där småbarnsåren har svalt den mesta av vår vakna tid. Vi inser att så här ser livet ut nu. Varken bättre eller sämre. Männen är oftast nöjda men vi vill ha mer. Vi har ju fått vår barn (männen har uppfyllt den delen) helt plötsligt känner vi oss lite fria. Och vaknar till liv igen. Tror därför att man ska vara medveten om att söker man en ny livspartner för att få  lite spänning så kommer man säkerligen få det..Men även det blir vardag. Dock tror jag inte att det blir samma vardag som man får när man delar vardagen där små barn är inblandade.  Sedan ska  man vara medveten om att vid 40+ är man mycket medveten om vad man vill ha och inte ha. Tror inte att det är så lätt att få det så där himlastormande som man upplevde när man var yngre. Med det sagt så tycker jag att alla förtjänar att ha ett rikt liv, och vad det innebär vet man bäst själv. Sedan bör man må bra i sig själv, man kan inte förlita sig på att andra ska få oss att må bra.  

Det är klart att om du vetat i lämna eller lämna inte, då skulle du stanna tills du bestämt dig. Men är du ABSOLUT säker på att denna man inte kommer uppfylla dina drömmar och du känner dig håglös och bortglömd, då kommer det inte bli bättre med tiden. I det läger skulle jag inte låta ekonomin styra. Samtidigt förstår jag det med ekonomin, men vad betyder en sämre ekonomin? Betyder det att ni bort i en hyres-2.a, ingen semester, inga nya kläder och brödkanter till middag? Betyder det Thailandsresan och Åreresar måste dras ner till en av dem? Huset blir inte lika stort men det ligger fortfarande bra till och ni kan ha alla ViaSat-kanalar, barnen får Everest-jackor istället för Peak Performance.

Det finns olika nivåer på sämre ekonomi.

Gräset är inte alltid grönare, visst är det så. Men på din beskrivning vattnas det ju intre särskilt mycket i er trädgärd, och utan vatten blir gräset först halvdött och sen dött. Är det bara hand jobb att vattna förstår jag att det blir tråkigt för honom, är det bara ditt förstår jag att det blir tråkigt för dig. En gräsmatta måste vattnas tillsammans. 

Men någonstans i livet måste man också chansa lite. 

Vill man de kommande 40 åren komma hem till en tom hall i en fin villa. Ta av sig ytterkläderna och leta på sin man för att säga "jag är hemma" och se honom nicka tills svar. Vill man avsluta livets resterande samtal med "Ok, då säger vi så. Hej då". 

Vill man de kommande 40 åren kliva in i hallen på hyreslägenheten, mötas av sin man som med ett äkta leende möter dig med "Hej, älskling, välkommen hem." och sen få en ärligt menad puss på munnen. Vill man att alla samtal skall avslutar med "Bra, älskling, vi ses om en stund. Puss och kram".

Någonstans i livet måste man bestämma sig för vad är det som gör en lycklig.

Kloka ord men passion är inte gratis. Känslan är gratis men de beslut som följer i passionens spår är dyra, mycket dyra. Priset är att passionen inte kan garanteras. En ny kärlek kan inte garanteras. Jag har också slitit för att nå dit jag är fast min lön inte är lika hög. Det är dock oväsentligt. Jag skulle dock inte börja på mc donalds. Haha. Vad jag menar är att jag vill få ut mer av livet. Det som håller mig kvar är de erfarenheter som mina vänner gjort. Gräset är inte grönare. Man blir mer ensam och det är inte säker att om man träffar en ny, att denna person delar samma önskemål inför framtiden. Det är nog svårt att få ihop det senare också. Jo jag velar. Jättemycket.

hur länge har du varit ensam? känns det inte som du kommer vidare? är kärleken till din fd fru så stark fortfarande?

Jag har varit ensam sedan december förra året. Kärleken till min fd fru är oerhört stark men det beror på flera saker. Jag har läst många trådar här på FL och en av de mest träffande saker jag läst är att varje gång man blir nekad kärlek av den man älskar lyfter man mer och mer upp dem på en piedestal. Denna piedestal blir dessutom högre och högre hela tiden. Det man inte ser är att den andra förnekar en kärlek, åtrå, uppmuntran och den uppskattning ett förhållande skall ge. Ett förhållande skall bygga upp och inte bryta ner. Desto högre piedestalen blir desto mindre blir man själv. När sedan brytningen kommer krossas man när man egentligen borde vara glad. Jag är nu i fasen att få mig själv att förstå att hon inte var värd denna piedestal. Jag har sakta börjat se mig omkring. Inte efter en ny kvinna utan bara på folk och saker. Jag har 40 år kvar i livet, det får ta den tid det tar.

Jag har varit ensam sedan december förra året. Kärleken till min fd fru är oerhört stark men det beror på flera saker. Jag har läst många trådar här på FL och en av de mest träffande saker jag läst är att varje gång man blir nekad kärlek av den man älskar lyfter man mer och mer upp dem på en piedestal. Denna piedestal blir dessutom högre och högre hela tiden. Det man inte ser är att den andra förnekar en kärlek, åtrå, uppmuntran och den uppskattning ett förhållande skall ge. Ett förhållande skall bygga upp och inte bryta ner. Desto högre piedestalen blir desto mindre blir man själv. När sedan brytningen kommer krossas man när man egentligen borde vara glad. Jag är nu i fasen att få mig själv att förstå att hon inte var värd denna piedestal. Jag har sakta börjat se mig omkring. Inte efter en ny kvinna utan bara på folk och saker. Jag har 40 år kvar i livet, det får ta den tid det tar.

Jag har varit ensam sedan december förra året. Kärleken till min fd fru är oerhört stark men det beror på flera saker.

Jag har läst många trådar här på FL och en av de mest träffande saker jag läst är att varje gång man blir nekad kärlek av den man älskar lyfter man mer och mer upp dem på en piedestal. Denna piedestal blir dessutom högre och högre hela tiden. Det man inte ser är att den andra förnekar en kärlek, åtrå, uppmuntran och den uppskattning ett förhållande skall ge. Ett förhållande skall bygga upp och inte bryta ner. Desto högre piedestalen blir desto mindre blir man själv. När sedan brytningen kommer krossas man när man egentligen borde vara glad.

Jag är nu i fasen att få mig själv att förstå att hon inte var värd denna piedestal. Jag har sakta börjat se mig omkring. Inte efter en ny kvinna utan bara på folk och saker. Jag har 40 år kvar i livet, det får ta den tid det tar.

Jag har varit ensam sedan december förra året. Kärleken till min fd fru är oerhört stark men det beror på flera saker.

Jag har läst många trådar här på FL och en av de mest träffande saker jag läst är att varje gång man blir nekad kärlek av den man älskar lyfter man mer och mer upp dem på en piedestal. Denna piedestal blir dessutom högre och högre hela tiden. Det man inte ser är att den andra förnekar en kärlek, åtrå, uppmuntran och den uppskattning ett förhållande skall ge. Ett förhållande skall bygga upp och inte bryta ner. Desto högre piedestalen blir desto mindre blir man själv. När sedan brytningen kommer krossas man när man egentligen borde vara glad.

Jag är nu i fasen att få mig själv att förstå att hon inte var värd denna piedestal. Jag har sakta börjat se mig omkring. Inte efter en ny kvinna utan bara på folk och saker. Jag har 40 år kvar i livet, det får ta den tid det tar.